Till våren är det åter dags för Sveriges kommuner och landsting och lärarfacken att komma överens om ett nytt löne- och kollektivavtal. Förberedelserna inför avtalsrörelsen är redan igång och de båda lärarfacken filar på de gemensamma yrkanden som “lärarnas samverkansråd” ska driva i avtalsförhandlingen med SKL. Allt detta sker under mycket hemliga former och det är nog precis som det ska vara. Vi på tankesmedjan Balans vill dock komma med några medskick om avtalets påverkan på arbetsmiljö till de förtroendevalda som är med och tar fram lärarfackens gemensamma yrkanden.

Först en liten tillbakablick om vilket samband vi menar finns mellan hittills överenskomna avtal och lärares allt högre arbetsbelastning, sämre arbetsmiljö och stigande arbetsrelaterad psykisk ohälsa.

Arbetstid

Under 90-talets andra hälft skedde ett antal förändringar vad gäller synen på lärares arbetstid och lönesättning. Avtalen gick från att lärare hade stor frihet att själva förlägga arbetstiden till att 35 av ca 45 veckoarbetstimmar leds och fördelas av rektor, den s.k. reglerade arbetstiden. I samband med den här förändringen försvann lärares fastställda undervisningsskyldighet (USK:en). Den ersattes stegvis av att arbetsgivaren fick rätt att öka lärares undervisningstid till den nivå rektor anser lämplig. Detta har gett två större konsekvenser för lärares arbetsbelastning och arbetsmiljö. Dels är det vanligt att lärare undervisar mer än vad som angavs i den tidigare USK:en, dels har rektor möjlighet att fylla de 35 timmar som inte är undervisning med andra uppdrag som tex möten, konferenser, vikariat för frånvarande kollegor, deltagande i olika grupper eller att vara rastvärd.

Individuella löner

Under samma avtalsperiod lanserades den individuella och differentierade lönesättningen. Den tidigare lönetrappan ansågs omodern och arbetsgivaren såg stora möjligheter till effektivisering genom att gå över till lönesättning efter prestation. Som belöning för ökad effektivitet lovades lärare några tusen extra i löneökning under dåvarande avtalsperiod. Sedan dess har såväl arbetsgivare som fackförbund drivit på för ökad lönespridning. Vi har i ett stort antal inlägg problematiserat begreppet “effektivisering” då vi menar att det är svårt att göra faktiska effektiviseringar av lärares arbete. Vi tror att risken är stor att lärare istället för att bli effektivare springer fortare i korridorerna och jobbar mer än överenskommen arbetstid för att kunna visa på högre måluppfyllelse.

Karriärvägar

För att ytterligare förstärka lönespridning har två större statliga karriärreformer genomförts. Förstelärarreformen och Lärarlönelyftet har båda sjösatts under parollen “bra lärare ska ha bra betalt”. Riksrevisionen har konstaterat att karriärreformerna skapat minskad sammanhållning bland lärare och att det skapats en känsla av att vara “sistelärare” hos de lärare som inte har fått ta del av de statliga pengarna. Många lärare anser att det inte går att avgöra vilka som är bra lärare och vilka som är dåliga och att det uppstått en känsla av orättvisa ute på skolor och förskolor som konsekvens av karriärreformerna. Ansvaret för införandet av förstelärare och särskilt skickliga lärare ligger inte på arbetsgivare och fackförbund, men det går inte att komma ifrån att reformerna fått effekter som behöver hanteras av avtalsparterna.

Ofinansierade löneökningar 

Den akuta lärarbristen har de senaste åren pressat upp lärares löner. Tyvärr har inte landets kommunpolitiker finansierat lärares högre löner med ökat budgetutrymme för skolnämnderna. Det här fenomenet förvärras ytterligare när lärare som byter arbetsgivare kan få mycket stora löneökningar men att kommuners budgetmodeller inte alls tar hänsyn till kostnadsökningar som konsekvens av dyrare rekryteringar. Alla lärare, inte bara de som fått ta del av de högre lönerna, har i praktiken betalat lärarkollektivets högre löner genom ökad arbetsbelastning.

Effektivisering som lönekriterium

I gällande centrala löneavtal slås fast att lön skall sättas utifrån effektivitet. Som vi tidigare tagit upp är effektivitet inte ett okomplicerat mått utan risken är stor att effektivitet skapas genom att arbetsmängd ökar. På senare tid har vi märkt att arbetsgivare blir allt tydligare med att koppla effektivitet till de lokala lönekriterierna. Längst har Uppsala kommun gått som bestämt att ökad undervisningstid är ett sätt för lärare att öka sin effektivitet, något som otvivelaktigt kommer att öka arbetsbelastningen och i förlängningen den arbetsrelaterade ohälsan.

Avtal 2018

Efter ca 20 år av avtalsrelaterade försämringar av arbetsmiljön för lärare behöver avtal 2018 innebära en vändpunkt. Det går såklart inte att ställa allt till rätta i ett enda avtal, men det behöver bli tydligt att parternas fokus flyttas från individen till kollektivet och från lön till arbetsmiljö.

Det behövs steg mot att lärares makt över sin egen arbetstid ökar och att undervisning tids- och prissätts så att rektorer inte på eget bevåg kan öka lärares undervisningstid eller beordra lärare att vikariera för frånvarande kollegor. Nivån på löneökning behöver fastställas centralt i kombination med tvingande formuleringar om att ökade lönekostnader måste finansieras i budget. Eventuella satsningar behöver styras så att de kommer de lärare till del som inte fått ta del av de senare årens karriärreformer. Skrivelsen om effektivitet som lönekriterium måste bort från det centrala löneavtalet så att inte rektorer tvingas ge lärare ekonomiska incitament för att undervisa mer.

Fortsätter parterna även i avtal 2018 att ignorera löneavtalets negativa konsekvenser för arbetsmiljön och innebär inte avtalet en ändrad syn på lärares arbetstid och frihet kommer läraryrkets attraktivitet att minska ytterligare. Det tyngsta ansvaret vilar förstås på SKL och på landets arbetsgivare. Om SKL inte är beredd att göra det som krävs för att vända på den negativa utvecklingen vad gäller lärares arbetsmiljö och läraryrkets attraktivitet är det tveksamt om kommunerna ska få fortsätta vara huvudmän för skolan.

Det här kan vara sista chansen. Vi hoppas att både arbetsgivare och fackförbund tar den.

 

För utförligare resonemang om löner och avtal, läs följande inlägg

Mer undervisningstid – Nytt lönekriterium i Uppsala del 1

Mer undervisningstid 2 – Nytt lönekriterium i Uppsala del 2

Individuella löner och karriärtjänster – Dåligt för arbetsmiljön

Vem betalar lärares löneökningar? – Avtalen som skapade dagens problem

Avtal 2018 – Sista chansen att rädda läraryrket?
Taggar: