I onsdags publicerade Sydsvenskan en artikel om hot mot lärare som fått stor spridning på nätet. Artikeln återfinns i sin helhet här, ni som inte är prenumeranter får nöja er med en kortversion här. Hot och kränkningar mot lärare har ökat med 121 % och det är förstås inte bra. I artikeln intervjuas grundskoledirektören och hans analys av varför detta har skett är intressant.

Orsaken till att anmälningar om kräkningar har ökat är att lärarna inte är bra nog. Malmö stad hanterar detta genom att superlärare handleder inte så bra lärare, så att lärarna i fortsättningen kan organisera lärandet så att de inte blir kränkta. När man läser grundskoledirektörens citat får man nästan känslan att det är lärarens eget fel att den blir kränkt. Inte elevens fel. Så kan det väl inte vara. Lärarnas högsta chef och den tjänsteman som har det yttersta ansvaret för lärares arbetsmiljö kan väl inte försvara förövarna och skuldbelägga sina medarbetare? Eller?

När vi beskriver utvecklingen i svensk skola utgår vi ofta från förändringar som skett i styrningen av skolan med start runt 1990. En tydlig tendens sedan dess har varit övergång till en syn på skolan där eleven och föräldern är kund och där skolan och lärare ska anpassa sig för att ge kunden det kunden vill ha. Tycka vad man vill om begreppet kund men när man konkurrensutsätter skolan och låter elever och föräldrar välja vilken skola som ska få elevens skolpeng är det just en sådan rollfördelning som skapas. Skolorna får marknadsföra sig. Kunden väljer sedan vem som ska få sälja varan utbildning.

Det här förhållandet mellan elever/föräldrar och skola uppstår inte bara i friskolor. Även den kommunala skolan befinner sig på en marknad. En marknad där man hela tiden jämförs med andra kommuners skolor och med fristående skolor. I det här inlägget ska vi titta på hur Malmö stad ser på lärarrollen och på ansvaret för att undervisningssituationen fungerar. När ni läser vill vi att ni försöker att ha skolans marknadsstyrning i minnet och att elever och föräldrar enligt den är kunder. Och att kunder per definition inte kan ha fel. Kunden har alltid rätt.

Som vanligt ska vi göra en djupdykning i kommunala dokument. Den här gången ska vi dock inte fokusera på budget, siffror och procent som vi brukar utan på text och uttalanden från Malmö stad som kan kopplas till hur politiker och tjänstemän ser på relationen elev/föräldrar <=> lärare. Har utbildningsdirektören råkat säga fel i den här intervjun eller går det att hitta stöd för att Malmö stad som arbetsgivare även i andra sammanhang lägger hela ansvaret för elevers skolsituation på lärare?

Remissvar – Skolkommissionen

I somras lämnade den styrande majoriteten i Malmö sitt remissvar till Skolkommissionens rapport. En av Skolkommissionens slutsatser var att skolan, rektorn och lärare behöver få utökade befogenheter att skapa studiero och en trygg lärmiljö i klassrummet. Vi ska titta närmare på hur Malmö stad ser på den här frågan. I det första klippet konstaterar grundskolenämnden att Skolkommissionen önskar att elever ska ta ett större ansvar för sitt lärande och för skolmiljön. Det här faller dock inte nämnden i smaken eftersom man anser att det kan bädda för en elevsyn som “inte till fullo är förenlig med uppdraget”.

 Vad menar skolpolitikerna i Malmö med det här? Om du jobbar i skolan, håll en vän hårt i handen för det här är inte snyggt.

Eleverna har inte ansvar för att lärmiljön är trygg och att det är studiero. Problemet ligger i att lärare, skolledare och annan personal behöver få handledning och ändra sitt förhållningssätt så att eleverna blir stabila och trygga.  

Känner ni igen resonemanget från intervjun med Grundskoledirektören? Det är lärarens fel att läraren blir kränkt. Inte elevens. Lärare som upplever att de har svårt att få till det i klassrummet behöver handledning. Kunden har såklart rätt. Kunden har alltid rätt. Iaf i Malmö.

Nämndplan

På novembermötet klubbades Grundskolenämndens nämndplan. Nämndplanen är ett centralt dokument där politiken berättar vad de anställda i skolan ska prioritera under 2018. Det är viktigt med en positiv och enhetlig bild av Malmö stads skolor eftersom det påverkar vårdnadshavarens val av skola. Det ska tas fram en strategi för marknadsföring, man ska synliggöra “satsningen” på varje elevs bästa skola och avslutningsvis ta fram en varumärkesplattform för grundskoleförvaltningen.

Vi sammanfattar

Elever kränker lärare i Malmö. Problemet har blivit värre. Grundskoledirektören tycker att det här är lärarnas fel. Politikerna i grundskolenämnden tycker att det här är lärarnas fel. Inget är någonsin föräldrars eller elevers ansvar vilket är en logisk följd av att skolan säljer en tjänst och att elever och föräldrar betalar för tjänsten med sin skolpeng. Marknadsstyrning fungerar så. Kunden har alltid rätt.

Tidningar är bra på att lyfta fram slagfärdiga rubriker men inte alltid så bra på att gå till botten med sina scoop. Det här är problematiskt eftersom det lätt landar i att läsare drar förhastade slutsatser av de relativt kortfattade artiklarna om snaskiga ämnen. I fallet med de många anmälningarna om elevers kränkningar av lärare har tyvärr mycket av diskussionen kommit att handla om invandring och integration. Den enkla slutsatsen är bekväm att dra. Vi tror att problemet är mycket mer komplicerat än så. Tankesmedjan Balans försöker att förklara hur välfärdens styrning påverkar arbetsmiljön i vård, skola och omsorg. Det kan sällan göras i kortfattade och läsvänliga inlägg. Vi behöver lite mer plats. Hoppas att ni orkar med oss även fortsättningsvis.

Vi avslutar med en sång

 

Lästips

Ofinansierade lärarlöneökningar – Exempel från Malmö

Utbildningsförvaltningen i Stockholm skademinimerar – Det går sådär!

 

 

 

 

 

Lärarna i Malmö kränks av elever – har sig själva att skylla!
Taggar: