Under veckan har ekonomi i Stockholm skolor diskuterats. Igen. Vi skrev en artikel om den s.k. tertialrapporten konsekvenser för skolorna och både Stockholm Direkt och Svt skrev reportage om de nya besparingskraven. I torsdags träffades nämnden för att diskutera läget och i samband med detta lades ett infobrev om skolornas ekonomi upp på stadens intranät.  Malin Eriksson, ekonomichef på utbildningsförvaltningen försöker att lugna oroliga rektorer och lärare. Vi ska ta en titt på hur det gick med det.

Förvaltningen börjar med att beskriva den uppkomna situationen. Ekonomi är viktigt. Media har uppmärksammat. Malin är den tjänsteman som figurerat i lite olika intervjuer. Nu ska hon berätta om hur det ser ut.

Så här ser det ut. Budget är i balans men det beror på att rektorerna plockat pengar ur skolornas resultatfonder. På några skolor räckte inte fonderna och de ska ha tagit fram handlingsplaner (på nedskärningar). Allt det här visste vi redan.  

I intervju med Stockholm Direkt sa grundskolechefen att exempel på åtgärder för att få budget i balans kan vara att inte sätta in vikarier eller att ta in fler elever i varje klass. På intranätet kommer här ytterligare tips på hur skolorna kan effektivisera sitt arbete. “Inte förlänga tillfällig personals kontrakt” (dvs minska lärartäthet) eller “införa smartare undervisningsplanering“.

Vad är “smartare undervisningsplanering”, undrar jag som varit lärare i 16 år. Och hur gör man för att “införa” det? Om det fanns en smartare undervisningsplanering hade väl lärare redan infört den? Nej. Det hade de inte alls det, resonerar så gott som alla politiker och ekonomer ute i kommunerna. Det behövs effektiviseringskrav som lärare ska ta ansvar för. Annars byter de inte till det här smartare sättet att planera undervisning.

Ekonomer är nämligen inte bara experter på ekonomi, utan även på hur man bedriver undervisning. Det gör att Malin även kan uttala sig om lärares och rektorers balans mellan krav och resurser. Enligt henne bör det vara möjligt att “optimera elevernas lärande och möjliggöra goda resultat” med nuvarande tilldelning. Stockholms rektorer har nämligen ovanligt mycket pengar att röra sig med.

 Stämmer verkligen det? Vi lämnar Stockholms intranät för ett snabbt besök i Lärarförbundets undersökning “Bästa skolkommun”. Har verkligen Stockholm en hög nivå på skolpengen?

Ja titta här ETTA I RESURSER! Malin  har rätt. Nog borde man kunna prestera bra när man har högst skolpeng i hela landet.

Men vänta. Den största kostnaden för utbildningsförvaltningen är lärarnas lön. Och i Stockholm ska lärarbristen ha tryckt upp lönerna mycket sägs det. Samt att det är dyrt att bo i huvudstaden. Är kanske lönerna jämförelsevis höga? Ja. Mycket riktigt. Lärarlönerna i Stockholm är tredje högst i landet.

Antingen lägger man sina lönekostnader på många lärare eller så lägger man dem på högavlönade lärare. Lägger man dem på att ha höga löner borde det inte räcka till så många. Så hur ser det ut med lärartätheten i Stockholm? 221:a av 290!

Malin , skolpengens storlek är inte vad som avgör hur goda möjligheter en skola har att bedriva verksamhet. Skolpengens storlek i förhållande till skolans kostnader avgör hur goda möjligheter en skola har att bedriva verksamhet. Pga den höga lönenivån i Stockholm har stadens skolor relativt dåliga möjligheter att bedriva verksamhet. Sluta ljug!

Vi klickar oss tillbaka till intranätet. Hur kommer det sig då att det här glappet mellan krav och resurser blivit extra stort just i år? Jo. Skolpengen ökade inte lika mycket som löneökningarna ökade. Skolorna fick inte full kostnadstäckning. Då måste man dra ner på kostnaderna. Man måste spara. Eller ta av sparade pengar (resultatfonder)

Vi behöver stanna upp här och lära Malin lite om budget. Resultatfonderna är tidigare sparade överskott. De kan man ta av ett år. Kanske två om man har sparat mycket tidigare. Men inte över tid. Då måste man anpassa sig till den minskade intäkten under 2017. Det går inte att slippa undan de effektiviseringsåtgärder som Malin  tipsar om ovan (den smartare undervisningsplaneringen ni minns). Det är enkel matematik. Förr eller senare kommer besparingarna att tvingas göras.

Men nästa år då? Det vet man inte än. Men det ska bli spännande att se, tycker Malin, hur mycket smartare undervisningsplaneringen ska behöva bli nästa år.

Alla ni som jobbar i Stockholm som lärare eller rektorer. Hur känns det? Hur känns det att få läsa på det egna intranätet om ekonomers syn på ert arbete och era förutsättningar? Vi på Tankesmedjan Balans jobbar inte i Stockholm stad men vi mår fysiskt dåligt när vi läser det här. I synnerhet som det är skriver för att skademinimera. Hur resonerar utbildningsförvaltningen om skolan och om lärare och rektorer när ingen hör?

Vi håller tummarna för Stockholm och för att den rödgröna majoriteten ska resonera annorlunda i nästa års budget. Att de ska lämna den här tron på att effektiviseringskrav är nödvändiga för att rektorer och lärare ska kunna ta ansvar. Vi tror nämligen att den strategin leder till att ännu fler rektorer och lärare hamnar i väggen.

Vill du göra något konkret för att sätta press på politikerna? Sprid det här inlägget på sociala medier. Ju mer vi som jobbar i skolan vet o hur skolan faktiskt styrs och om hur politiker och ekonomer ser på vårt arbete, ju större hopp om ändring!

Utbildningsförvaltningen i Stockholm skademinimerar – Det går sådär!
Taggar: