10 punkter för ett attraktivare läraryrke

Det är inte längre facklig skrämselpropaganda. Lärarbristen håller på att knäcka den svenska skolan!

Elever får nya lärare flera gånger under terminen. Legitimerade lärare måste lägga tid och ork de inte har på att hjälpa och sätta betyg åt vikarierande tjugoåringar. Rektorer tvingas ägna semestern åt att rekrytering. Lärare som byter jobb kan få upp lönen med 10 000 medan de lärare som troget stannar hos sin huvudman stannar i löneutveckling. Panikartade statliga försök till ingrepp i lönebildningen har skapat dålig stämning och ökad psykisk ohälsa ute på skolorna. Lärare söker sig bort från yrket samtidigt som platser gapar tomma på lärarhögskolorna.

Nej. Vi överdriver inte. Det är såhär det ser ut.

Varför ser det ut såhär då? Rätt enkelt. Läraryrket är inte tillräckligt attraktivt vilket leder till att tillgången på lärare understiger efterfrågan. Varför har det blivit så? Rätt enkelt. Politiker på olika nivåer har sedan ca 1990 steg för steg gjort läraryrket mindre roligt, mindre fritt och mer stressigt. Resultatet = kompetent folk som nog egentligen hade velat jobba med att lära elever saker jobbar med andra saker.

De övergripande styrmekanismer som skapat den här situationen har vi skrivit mycket om. Effektiviseringskrav, konkurrensutsättning och kundtänk, kontroll och granskning, orimliga krav. Helt enkelt New Public Management. NPM-styrningen har förstört svensk skola och den måste bort. Problemet är att det inte kan tas bort i ett separat politiskt beslut. Det kommer att ta tid och det kommer att ge effekt på lärarbristen först om alldeles för länge. Så lång tid har vi inte. Vi har faktiskt ingen tid alls. Lärarbristen måste börja lösas idag. Helst igår. Absolut senast imorgon. Med konkreta förändringar som skapar ett attraktivare läraryrke.

Som tur är för politiker är vi inte bara insatta i övergripande styrning. Vi kan även en hel del om lärares vardag. Lösningsinriktade som vi är levererar vi härmed 10 punkter för ett attraktivare läraryrke. De flesta relativt billiga att genomföra. En del i princip gratis. Samtliga bygger dock på att man iaf mentalt lämnar den styrning som har till uppgift att ta bort varje liten möjlighet till besparing och öka varje liten möjlighet till kontroll.

Vi kör!

1. Släpp föreställningen om den totala inkluderingen

Nej. Lärare är inte superhjältar. Om svårighetsgraden i läraruppgiften plötsligt ökas genom att fler elever i klassen har svårt att nå skolans mål kommer det att gå ut över andra elevers möjligheter att nå sina mål. Man kan välja att göra så ändå, men sluta förvänta er att lärare ska lyckas både inkludera elever med tex npf-problematik och lyckas hjälpa andra elever lika mycket.

2. Erbjud lärare att slippa mentorsrollen

Att vara mentor idag är väsenskilt från att vara mentor förr. Kundtänket och den konkurrensutsatta skolan har flyttat makt från skola/lärare/rektor till elev/förälder/kund. Det måste ändras men det kan inte ändras över en natt. Däremot kan de lärare som inte är bekväm i den nya mentorsrollen få slippa att vara mentorer. Det kan till och med göras kostnadsneutralt (politiker och ekonomers favoritord) genom att mentorskapet byts mot ökad undervisningstid.

3. Sätt en maxtid för konferenser och möten/vecka

Rektorer har i skollag och läroplaner ett omöjligt statligt uppdrag. Det är helt enkelt för stort. Vissa delar av det för stora uppdraget tvingar rektorer att styra sina medarbetares tid in i många och långa konferenser. Trötta lärare som inte har tid till för- och efterarbete eller till livsviktig återhämtning ser sina arbetsscheman fyllas av allt fler konferenser och möten. Det här skapar inte ett attraktivt läraryrke. Freda lärares arbetstid genom att sätta en maxtid för konferenser och möten/vecka. Vi föreslår två timmar. Ge lärare förtroendet att träffas av egen vilja när de anser det nödvändigt att träffas.

4. Gratis skolmat till alla lärare som äter i skolans matsal

Gratis är gott och elevernas matro gynnas av många vuxna i matsalen. Det upplevda värdet för läraren är högre än tillverkningskostnaden för kommunen. Win-win. Det sved för mycket i allmänhetens ögon så det togs bort. Men nu har vi den där akuta lärarbristen. Allmänheten får ta ögondroppar!

5. Lärare har ledigt när eleverna har lov

Det sved också i ögonen att lärare skulle vara lediga mer än andra. Nu till skillnad från då jobbar därför lärare den första veckan av elevernas sommarlov och den första veckan innan eleverna återvänder. Byt tillbaka till som det var då! Avsluta terminen med en gemensam dag för alla lärare och en dag att andas ut/plocka ihop. Låt sedan lärare själva ta ansvar. Den som behöver stanna någon dag till kan stanna. Den som känner sig klar kan ta ett väldigt välförtjänt och välbehövligt sommarlov. Samma när läsåret ska dra igång igen. Minska helt enkelt lärares årsarbetstid och gör det när eleverna inte är där.

6. Ta bort den reglerade arbetstiden

På den där tiden när svenska skolan var som bäst hade lärarna frihet att jobba där de ansåg det bäst att jobba. När den ”reglerade arbetstiden” infördes ledde det till att de flesta rektorer valde att reglera arbetstiden på sådant sätt att den förläggs till arbetsplatsen. Det är inte ett modernt synsätt. Andra tjänstemannayrken går mot minskad kontroll och ökad flexibilitet. Byt tillbaka! Säkerställ tid för möten genom att reglera en sen eftermiddag i veckan och gör alla lärare schemafria efter 15.00. Då finns chans för de som vill träffas att träffas.

7. Kompetensutvecklingspeng 

Lärares rätt till kompetensutveckling är reglerad i kollektivavtal. Avtalet är dock så luddigt skrivet att huvudmän kan fylla kompetensutvecklingstiden med egentligen vad för tokigheter som helst och det finns ingen individuell rätt till kompetensutveckling utan avtalet reglerar kollektivet. Konsekvensen av detta har tex blivit massföreläsningar med inspiratörer, framtidssiare och gurus. Det här är inget som gör läraryrket attraktivt och det är inte heller till gagn för verksamheten. Ge istället lärare frihet att hantera sin egen kompetensutvecklingspeng. Dåligt för de som lever på att föreläsa för dittvingade lärare. Bra för alla andra.

8. Ge nedsättning i tjänst för fackliga uppdrag

Till allt för stor del upplevs det fackliga engagemanget ute på skolorna som ideellt. Stressade och slutkörda lärare behöver fackliga förtroendemän med tid för uppdraget så att de kan hjälpa innan det är för sent. Reglera skyldigheten för rektorer att ge tid i schemat. Inte genom att fackliga endast ska komma och begära tid när något händer (och utsätta sina kollegor för ökad arbetsbelastning) utan genom minskat övrigt uppdrag.

9. Minska antalet föräldramöten och utvecklingssamtal

Om digitaliseringen någonsin ska leda till den effektivisering politiker och ekonomer ständigt har som mantra måste digitaliseringen ersätta något annat. Max ett föräldramöte per år (inte säkert att ens det är nödvändigt) och endast ett utvecklingssamtal per år. Föräldrar får istället info genom att läsa på skolans webbplattform, och slipper sitta av långa möten

10. Minska användandet av lärare som rastvärd 

Ja. Vi behöver renodla läraryrket. Det är inte lätt när skolor bantat bort i princip alla sidofunktioner och lagt ut deras arbete på lärarna. Men det måste göras. Många föreslår att andra yrkesgrupper ska ta över lärare administration. Inte alls, säger vi. Administrationen måste minska, inte göras av någon annan! Den är bara nödvändig i en NPM-styrd skola och vi ska ju sluta med NPM. Men vuxna som är ute bland eleverna är inte onödigt. De kan inte tas bort. Det är dock något som många lärare känner tar tid från det där planerandet och förberedandet och eftearbetandet och återhämtandet. Och de där rastvärdstiderna tycks bli fler för varje år i takt med att Skolinspektionen sätter press på skolorna att ha övervakning över varenda kvadratmeter av skolan. Och det var kanske inte för att rastvärda folk blev lärare? Så att sluta använda lärare som rastvärdar vore klokt.

Summering

Alla de här förändringarna skulle kunna göras omedelbart. Utan enmansutredare eller partipolitisk långbänk. De är inte helt gratis men med tanke på hur mycket pengar staten slarvat bort i ohälsoskapande lönereformer borde det finnas statliga pengar att öronmärka.

Några punkter handlar om förtroende för lärarna. Ett förtroende som malts ner helt efter 25 år av New Public Managementstyrning. Några andra handlar om att det ska vara lite gött att vara lärare. De är nästan lika viktiga. Det behöver rekryteras väldigt många lärare. Då behöver det även få vara lite gött.

Några kommer att tycka att några punkter är helt orimliga. Andra några kommer att tycka att andra punkter är helt orimliga. Det här är ett problem. Vi lärare är väldigt dåliga på att välja bort arbetsuppgifter. Men saker måste bort och man får nog helt enkelt leva med att det kommer att innebära att även några saker man själv tycker borde göras på ett visst sätt inte blir gjort på det sättet.

Sådär politiker på alla nivåer (och den där lilla hemliga klubben med kommun och landstingspolitiker). Fatta klubban och ta beslut!

Läs även

Ekonom tipsar om besparingar – vi har kollat in SKL:s hemsida

Avtal 2018 – Sista chansen att rädda läraryrket?

9 av 10 kommuner underfinansierar välfärden 2018