Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson har återigen hamnat i hetluften efter att ha uttalat sig i pressen om den svenska lärarkåren.
För några år sedan intervjuades generaldirektören om resursfrågan och det landade inte något vidare tyckte vi då. Han ansåg bland annat att ”det finns en risk med lärares ständiga varningar om tilltagande arbetsbelastning, stress och utbrändhet”, att lärarfacken bidrar till att minska intresset för läraryrket och att mer resurser till skolan kan vara skadligt eftersom ”medarbetare inte tar ansvar för att förändra sitt arbetssätt”.
Den här gången handlar det om en artikel i DN om skolans digitalisering där han först berättar om lärare han själv haft som han inte ansåg klara övergången till dåtidens nya teknik och sedan fäller följande kommentarer om dagens lärare.
Lärare missbrukar digitaliseringens möjligheter och orsaken till det är att lärare inte är goda ledare i klassrummet, att lärare saknar ämneskunskaper, att lärare inte är pedagogiskt kompetenta och att lärare inte klarar att etablera goda relationer till eleverna.
Det var en hård dom.
Med reservation för att Skolverkets generaldirektör kan vara helt felciterad och att han aldrig sagt de saker som står i artikeln:
Lärare är vana att mötas av misstro från samhället. Men det är ingen dussinlirare som sprider den här bilden av den svenska lärarkåren i landets största morgontidning, det är högsta chefen för den myndighet som har ansvaret att styra och stödja den svenska förskolan, skolan och vuxenutbildningen.
Vi vill i det här blogginlägget problematisera generaldirektörens åsikter om lärare och om skolans digitalisering utifrån tre för förskolan och skolan centrala perspektiv: tillit, lärarbrist och politikers förväntan på digitalisering som metod för effektivisering.
Tillit
När New Public Managementstyrningen slog igenom i svensk förvaltning och förskola och skola började styras som om det vore vilket tillverkningsföretag som helst ändrades relationen mellan lärare/rektorer och elever/föräldrar. Valfrihetsreformer som friskolereformen och skolpengens införande flyttade makt från skolan till elever och föräldrar och skapade en relation mellan hem och skola där elever och föräldrar mer och mer började se sig som kunder på en marknad.
En granskningskultur har växt fram där skolan hela tiden behöver dokumentera allt som sker för att man i efterhand ska kunna visa att kunden fått det den har rätt till. Som en konsekvens marknadsstyrning och krav på dokumentation har samhällets tillit till lärare och rektorer minskat. Detsamma har skett i all NPM-styrd verksamhet och den förra regeringen initierade därför Tillitsdelegationen, ett arbete för att öka tilliten.
Ingenting är så skadligt för tilliten mellan elever/föräldrar och skola som när politiker eller höga tjänstemän gör den typ av generaliserade uttalanden om lärares inkompetens som Skolverkets generaldirektör gör i artikeln i DN.
Minst lika viktigt som att samhället har tillit till sina lärare är att lärare har tillit till Skolverket. Hur påverkas lärares tillit till Skolverket när den här typen av uttalanden kommer lite då och då från myndighetens generaldirektör?
Lärarbrist
Varje gång någon räknar på hur stor lärarbristen är och hur mycket den förväntas bli har antalet ökat med några tusen. Sveriges behov av lärare är enormt och alla nivåer i den politiska styrningen av skolan behöver göra allt i sin makt för att fler ska vilja bli lärare. Det gäller även Skolverkets generaldirektör. Skolverkets generaldirektör skapar inte ökat intresse för att utbilda sig till lärare eller för att stanna i läraryrket genom att förklara att Sveriges lärare saknar de där egenskaperna som nämns i artikeln.
Effektivisering genom digitalisering
Det ekonomiska läget i förskolan och skolan är mycket ansträngt och våra granskningar visar att ca nio av tio kommuner skär ner på verksamheten. Sveriges Kommuner och Landsting har höga förhoppningar på att digitalisering och artificiell intelligens (AI) ska kunna spara pengar.
Tankesmedjan Balans har i ett flertal inlägg (några länkade i slutet av det här inlägget) visat hur kommuner minskar skolans budget, kallar minskningen för effektiviseringskrav och sedan bestämmer att lärare ska arbeta hem minskningen genom ökad digitalisering. SKL bygger bland annat sina antaganden om effektiviseringspotential i skolan på en engelsk undersökning som visar att 26 % av lärares arbetsuppgifter kan ersättas av AI och att en procent årlig effektivisering genom digitalisering är rimlig de kommande decennierna.
I ett läge där rektorer och lärare är hårt pressade av nedskärningar i budget och där arbetsgivaren anger digitalisering som metod för att minska skolans kostnader bör Skolverkets generaldirektör uttrycka sig aningen mer ödmjukt om lärares arbete med förskolans och skolans digitalisering.
Avslutningsvis tycker vi att följande förmågor är viktiga när det gäller generaldirektörer för Skolverket.
* Generaldirektören bör vara en god ledare för förskolan och skolan
* Generaldirektören bör ha goda ämneskunskaper
* Generaldirektören bör vara pedagogiskt kompetent
* Generaldirektören bör ha goda relationer till lärarna
Vi misstänker att det finns en del att jobba med för Skolverkets generaldirektör. I synnerhet vad gäller den sista punkten.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _