Ansvarslöst agerande av SKR – skriv under avtalet!

Dela det här inlägget:

Igår gick läraravtalet ut men Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och de båda lärarfacken har inte lyckats komma fram till ett nytt avtal. Givet de signaler som kommit från parterna tycks samma gamla visa spelas upp igen. Lärarfacken kräver mycket beskedliga skrivelser om bättre arbetsmiljö men SKR slår bakut och hotar istället med ytterligare försämringar om inte facken lägger sig platt. 

I slutändan riskerar resultatet att bli något urvattnat om vikten av samtal om arbetsbelastning och att lokala parter ska komma överens om något som sedan rinner ut i sanden, eftersom arbetsgivarna saknar intresse för att göra förändringar som kostar pengar.  

Konsekvensen av sådana avtal vet vi redan innan de skrivs under eftersom de har testats gång på gång de senaste trettio åren: ännu mer stressade lärare och ännu större skillnad i resultat mellan resursstarka elever och elever som behöver mycket hjälp för att klara skolan. 

Under några år i början av nittiotalet ändrades den svenska skolan och förskolans (i fortsättningen ”skolans”) styrning i grunden. Med inspiration från näringslivet började politiker att använda sig av metoder lånade från näringslivet för att tvinga fram stora förändringar av den svenska skolan. 

Styrningen brukar kallas New Public Management (NPM) och den bygger på att politiker ska använda olika verktyg för att få lärare att ta fram – och använda – effektivare arbetsmetoder som möjliggör en ständigt billigare men bättre skola. 

I rapporten ”Stolpe ut” har vi i tankesmedjan Balans granskat vad det egentligen var som hände under nittiotalet. Vi har kommit fram till att fem huvudsakliga förändringar skapat den skola vi har idag, där lärare har gått från att ha varit ett friskyrke till ett riskyrke, och där allt fler elever inte får den undervisning de behöver.

* Kommunaliseringen innebar att staten lämnade över styrningen av lärares arbetsvillkor till kommunerna. Under den statliga tiden fanns regleringar av hur mycket lärare skulle undervisa och av hur lärares löner skulle sättas. Lärare hade även stor makt över den egna arbetstiden, vilket gjorde att det fanns gott om tid till för- och efterarbete och egen kompetensutveckling.

* Ny kommunallag betonade att budget ska vara i balans och att skolan ska styras genom politiska mål, inte genom regleringar. Övergången från regelstyrning till målstyrning fick effekten att kommunaliseringens förflyttning av ansvar från stat till kommunpolitiker förlängdes vidare från kommunpolitiker ner till rektorer och lärare. 

Politiker sätter allt högre mål för verksamhetens kvalitet och omfattning samtidigt som ökade kostnader som löner och inflation inte kompenseras fullt ut i budget. Lärare och rektorer lämnas sedan med ansvaret att nå de högre målen fast med sämre förutsättningar.

* Friskolereformen såldes in som en valfrihetsreform men när man läser förarbeten till lagen är det uppenbart att det minst lika mycket handlade om att politiker trodde att konkurrens skulle skapa en billigare men bättre skola. Det hade ju uppenbarligen fungerat i tillverkningsindustrin och nu skulle skolan kunna göra samma effektiviseringsvinster som gjorts vid det löpande bandet. Lärare och rektorer ansågs behöva konkurrens för att komma fram till de effektivare metoder som krävs för att kunna göra skolan billigare men samtidigt bättre. 

* Förändringar i lärares kollektivavtal gjordes för att anpassa läraravtalen till politikernas krav på effektivisering och till målstyrningen av skolan. Begränsande regler om hur mycket undervisning lärare fick ha togs bort och rektorer fick makt över en större del av lärares arbetstid. Lönetarifferna lämnades och det slogs fast i avtal att lärare som bidrog mest till effektivisering av skolan skulle få ta del av individuellt bestämda löneökningar. 

* Lärarrollen förändras till att i högre utsträckning vara handledande och synen på vad som är en lektion breddades från att läraren lär ut i samlad helklass till att även innefatta friare arbetsformer. Eleverna fick större ansvar för sin egen inlärning och faktakunskaper fick en mer tillbakadragen roll i undervisningen till förmån för andra förmågor. Att organisera skolan enligt den här nya synen på lärarrollen och kunskap ansågs billigare, vilket passade perfekt med politikernas krav på en ständigt effektivare skola, där allt högre mål måste nås till ett allt lägre pris. 

Sverige är ett extremt land när det gäller synen på vad som skapar god undervisning. I våra grannländer Finland och Norge tror politikerna att bra undervisning skapas genom regleringar av arbetsbelastning och lön men i Sverige tror vi att bra undervisning skapas genom olika politiska verktyg för att effektivisera skolan. 

NPM-styrningen av skolan är ett enormt misslyckande. Det går inte att effektivisera mötet mellan lärare och elever på samma sätt som tillverkningen av en bil. Det som sker när lärare inte klarar att effektivisera undervisningen på det sätt politiker kräver är att glappet mellan skolans krav och resurser ökar och att elever som har sämre förutsättningar att klara skolan drabbas.

De svenska klassrummen fylls med allt tröttare lärare som ges allt sämre möjligheter att bedriva god undervisning. Undervisningstiden och antalet arbetsuppgifter som lärare ska lösa utöver sin undervisning har ökat som en konsekvens av nittiotalsreformerna. 

Självklart har då tid till för- och efterarbete minskat, och lika självklart har det påverkat kvaliteten. Samtidigt sätts lärares löner efter hur mycket de bidrar till effektivisering, vilket gör att lärare straffas om de inte ökar tempot i arbetet för att hinna med alla arbetsuppgifter.

Det här fungerar såklart inte och det förstår politiker i Finland och Norge, men inte politiker i Sverige. Vi måste tänka om när det gäller skolans styrning. Det kommer att bli en lång och delvis smärtsam process men den är nödvändig om vi inte ska tappa allt fler lärare som inte längre orkar med sitt arbete och allt fler elever som inte klarar skolan. 

En bra start skulle vara om SKR accepterade lärarfackens beskedliga krav på regleringar i det nya läraravtalet. Inte för att de är tillräckliga – det är de inte på långa vägar – utan för att de är myrsteg på väg dit vi måste tillbaka: till en skola där lärares arbetsvillkor regleras och där landets skolor inte drivs av konkurrens om att kunna undervisa så billigt som möjligt.

Bara skriv under avtalet SKR.

Ert agerande är ansvarslöst!

https://tankesmedjanbalans.se/granskningar/

Ansvarslöst agerande av SKR – skriv under avtalet!
Rulla till toppen