Vi på Tankesmedjan Balans försöker att beskriva hur den politiska styrningen påverkar arbetsmiljön i välfärden. Ett av de verktyg politiker har för att styra vård, skola och omsorg är lön. Sedan lönetrappornas avvecklande och det nya fokuset på individen och individuell lönesättning har lön blivit ett allt mer effektivt sätt att få medarbetare att rätta in sig i styrningen. Idag ska vi försöka visa att det finns ett negativt samband mellan lön och arbetsmiljö. Har man en begränsad budget och satsar på det ena kan man inte samtidigt satsa på det andra. Vi kommer även att ge konkreta exempel på hur arbetsgivare använder lönekriterier för att kunna göra besparingar. Det kommer att bli ett långt inlägg men försök att orka läsa ända till slutet.
Stockholm
Låt oss börja med landets största huvudman för skola. Stockholms stad. I tabellen nedan finns ökningen av skolpengen, nedan kallad ”schablonen”, redovisad för de senaste tre årens budgetar. Vi tar grundskolans senare åldrar som räkneexempel. Sammanlagt har grundskolepengen ökat med 5,7 % mellan åren 2015 och 2018.
Hur mycket har då skolans kostnader ökat med under motsvarande år? Det är svårt att få en helt sann bild över grundskolans kostnadsökningar. En metod är att se till hur Statens Kommuner och Landsting (SKL) bedömt att kommunernas kostnader ökat i genomsnitt. Enligt tabellen nedan har kostnaderna enligt ”Prisindex kommunal verksamhet” ökat med 9,5 %. Den faktiska ökningen av skolans kostnader är antagligen större än så eftersom lärarlönerna ökat mer än den genomsnittliga löneökningen för hela den kommunala sektorn. Men. Vi nöjer oss med att konstatera att schablonökningen för grundskolan i Stockholm endast varit 60% av uppskattade kostnadsökningar.
Vad behöver arbetsgivare göra när löner ökar men intäkter inte ökar i samma takt? Jo. Effektivisera. Att effektivisera en verksamhet är att göra den billigare men inte sämre, eller bättre men inte dyrare eller både billigare och bättre. Det är nu vi kommer till verktyget ”lön”. En arbetsgivare kan förstås tänka sig att betala mer i lön om det kan hämtas hem i effektiviseringsvinster. Vi ska titta på två exempel där lönekriterier uttalat används för att göra verksamheten billigare, Sollentuna och Uppsala.
Sollentuna
Sollentuna har höga löner och låg lärartäthet. Såklart. Lägger man mycket pengar på höga löner har man inte råd att betala ut lön till lika många. Lärarförbundets undersökning ”Bästa skolkommun” kan i många avseenden ifrågasättas men just variablerna ”lön” och ”lärartäthet” är ganska lätta att mäta så de borde stämma. Sollentuna placerar sig femma i Sverige i variabeln ”lön” men bara 268:a i variabeln ”lärartäthet”.
Sollentuna är en kommun som tycker om att beordra sina medarbetare att effektivisera sitt arbete. Här är ett klipp från 2017 års budget där man berättar om ett antal olika typer av effektiviseringskrav samt att man inte kommer att kompensera nämnderna för kostnadsökningar mer än med 2 %.
Hur gör man då i Sollentuna för att kunna ha råd med höga löneökningar samtidigt som man effektiviserar? Jo man satsar hårt på digitala verktyg. Genom användandet av digitala verktyg ska undervisningen bli billigare och göra det möjligt att ha en lägre lärartäthet. Det första lönekriteriet nedan kunde inte varit tydligare. Digitaliseringen ska leda till att verksamheten effektiviseras, dvs blir billigare. Effektiviseringskrav och låg lärartäthet är dock inget som lockar lärare till kommunen. Kanske är det därför det andra lönekriteriet i klippen nedan införts, att sprida en positiv bild av Sollentunas skolor, tex genom att twittra positivt under den gemensamma taggen #solskol.
Uppsala
En annan kommun som tycker mycket om effektiviseringskrav i kombination med löneökningar är Uppsala. Politikerna i Uppsala har bestämt sig för att lärares löner ska öka mer än andra gruppers men samtidigt har man bestämt att skolans kostnader ska minska. Uppsala klättrade 2017 mest av alla kommuner i lönelistan. Från 140:e till 63:e plats. Under de senare åren har man istället närmat sig botten av lärartäthetslistan. Såklart. Satsar man på det ena osv… 
Så en titt i Uppsalas budget för 2018 där de tre kommande årens effektiviseringskrav redovisas (någon var trött när budgeten skrevs för årtalen är fel). 2018 ska skolan i Uppsala spara 1,6 %, 2019 ska skolan spara 1,1 % ytterligare och 2020 ska det sparas in med rekordsiffran 2,65 %. Samtidigt som lönerna för lärare ska öka. Lycka till.
Fast Uppsala har ett ess i rockärmen. Lönekriterierna! Efter mycket debatt och bråk hit och dit beslutade sig Uppsalas grundskoledirektör i höstas för att sjösätta nya lönekriterier. Det mest kritiserade kriteriet ser ni nedan. Uppsalalärare som vill få hög löneökning ska ändra arbetsformer och arbetssätt så att de kan lägga mer av sin arbetstid på undervisning = ökad undervisningstid.
Fackförbunden
Det här är förstås en svår fråga för fackförbunden. Medlemmar skulle tycka att det var konstigt om inte fackförbund kämpar för högre löner, men det är ju samma medlemmar som går in i väggen om de ökade lönekostnaderna inte kompenseras utan leder till att lärare och rektorer måste springa snabbare. Så det blir en balansgång. Vi menar att fackförbunden valt en linje där lön ofta går före arbetsmiljö och vi ska visa det med två konkreta exempel.
Den senaste tiden har ”åtgärdsgarantin” varit ett hett föremål för diskussion. Enligt förslaget om en åtgärdsgaranti ska huvudmän vara skyldiga att garantera att åtgärder sätts in för att alla i skolår F-3 ska lära sig att läsa, skriva och räkna. Åtgärdsgarantin har kritiserats för att bara vara en garanti på pappret och att reformen inte innebär mer resurser för skolan utan bara ökad arbetsbelastning för lärare. Så här skriver Lärarnas Riksförbund om åtgärdsgarantin.
Lärarnas Riksförbund protesterar inte mot att åtgärdsgarantin leder till ökad arbetsbelastning. Istället anser LR att ökad arbetsmängd ska kompenseras lönemässigt. Så kan man tycka och det här är inget som i efterhand diskuterats som ett problem av någon annan än oss i Tankesmedjan Balans. För det är just ett problem vi menar att det är. I ett läge där lärare drabbas av arbetsrelaterad psykisk ohälsa i högre grad än de flesta andra yrkesgrupper är det inte en rimlig lösning att öka arbetsbelastning och kompensera med ökad lön. Snarare gör sig LR här till en del av problemet.
Nästa exempel hämtas från Skolledarförbundets folder om lön. Skolledarna är väldigt glada över den enorma löneökning deras medlemmar haft det senaste året. Förståeligt. Fackförbund mäter ju ofta framgång i hur mycket medlemmars lön ökat. Men titta på tabellen nedan och fundera lite över t ex det faktum att Stockholm höjde skolans budget med 1,3 % under 2017.
När vi läser vidare i foldern kommer vi till ett avsnitt där Skolledarförbundet konstaterar att skolledare jobbar för mycket. Här får medlemmarna ett råd av sitt fackförbund, inte att se till att arbetsuppgifterna är anpassade för att hinnas med under ordinarie arbetstid, utan att använda den omfattande övertiden till att förhandla upp sin lön.
Det här är inte bra. Rektorer och förskolechefer jobbar för mycket. Deras löner har redan ökat med väldigt mycket men deras budget har ökat med jämförelsevis väldigt lite. Det chefer i skolan behöver är mindre att göra, inte ännu mer ofinansierade löneökningar.
Vi vet. Det här är två lösryckta exempel. Men, vi upplever inte att de här exemplen utgör undantag. Snarare tvärtom.
#Skolavtal2018
Avslutningsvis en titt på lärarförbundens yrkanden inför avtalsrörelsen. Den 1 april går nuvarande läraravtal ut och förväntningarna är stora på att det nya avtalet ska innebära konkreta förbättringar i lärares arbetsmiljö. Lärarförbundets avtalschef tycker det vanliga, att det behövs satsningar på både lön och arbetsmiljö. 
Det här är en förståelig men problematisk inställning till det nya avtalet. Ju högre löneökningar, ju mer att göra. Så ser sambandet ut. Kommunpolitiker har inte hittills visat något intresse av att kompensera lärares faktiska löneökningar och det lär inte förändras efter att det nya avtalet signerats. Därför blir vi väldigt oroliga när vi läser det yrkande som lärarförbunden skickat till Sveriges kommuner och landsting.
Lärarförbunden kräver inte att undervisningstiden inte får öka. Istället ger lärarförbunden SKL möjligheten att driva en ökning av lärares undervisningstid, bara det inte leder till sämre undervisningskvalitet eller ökad ohälsa. Vi frågar oss: Hur kan man veta om en ökning av lärares undervisningstid leder till ökad ohälsa? Det kan man inte. Inte förrän efteråt. Och då är det för sent.
Vi frågar oss vidare: På vilket sätt hindrar en sådan formulering att fler kommuner följer Uppsalas exempel och lägger till ökad undervisningstid som lönekriterium? Det gör det inte alls. Hänvisar man till effektivare arbetsmetoder så är det fritt fram. Och när ska lärare veta ifall deras arbetsmetoder varit så effektiva att den ökade undervisningstiden inte leder till ökad ohälsa? Inte förrän efteråt. Och då är det för sent.
Vi sammanfattar
Med nuvarande styrning av skolan, som bygger på tanken att skolan hela tiden ska bli bättre och billigare, går det inte att både öka lärares och rektorers löner och förbättra arbetsmiljön. Det är omöjligt och det är ganska lätt att bevisa att det är omöjligt. Att öka effektiviteten i skolan är dock svårt. Vi menar att det är omöjligt men skolans huvudmän tror att det går. De tror att det går om man bara använder sig av påtryckningsmedel. Lönekriterier är ett sådant påtryckningsmedel. Lärare som ändrar sin undervisning så att den blir billigare kan få del av vinsten i form av högre lön. Vi tror inte att det fungerar så. Vi tror att det bara leder till att lärare tar på sig allt fler arbetsuppgifter.
Facken ställs inför ett tufft dilemma. Upplyser man om det här är det svårt att visa på framgångsrikt lönearbete, så fackförbunden fortsätter att i praktiken prioritera lön framför arbetsmiljö. Och så ökar bara rektorers och lärares arbetsbelastning och som brev på posten följer den arbetsrelaterade ohälsan samma utveckling. Vi riktar egentligen inte kritik mot fackförbunden. Vi förstår varför man väljer den här prioriteringen och varför man undviker att belysa det negativa sambandet mellan lön och arbetsmiljö. Det är därför vi finns. För att någon måste göra det.
Om du orkat läsa ända hit, Tack! Hjälp gärna till att sprida blogginlägget till fler och tänk på att det aldrig var värt några hundra extra i lön när du plötsligt inte orkar resa dig ur sängen efter väggträff.