Avsiktsförklaringen – Ett spel för gallerierna?

Ungefär vid den här tiden förra året skrämde socialförsäkringsminister Annika Strandhäll upp landets arbetsgivare med sitt förslag om Hälsoväxling. Kortfattat skulle hälsoväxlingen innebära att arbetsgivarens ansvar för sjukkostnader ökade. Beslutet mottogs med stor fasa och för att undvika att hälsoväxlingen blev politisk verklighet kom arbetsmarknadens parter överens om att istället göra en partsgemensam avsiktsförklaring om att nu verkligen ta itu med den arbetsrelaterade ohälsan. Ministern drog tillbaka sitt hot om hälsoväxling till förmån för denna överenskommelse om gemensam avsikt.

Det som alltså nu ska ske ute i kommuner och landsting (och i andra avtalsområden) är att parterna ska ta itu med den arbetsrelaterade ohälsan. Vi som hänger med i debatten blir ibland lite tveksamma till om det verkligen görs så mycket. Hur ser det egentligen ut? Handlade avsiktsförklaringen bara om vilken avsikt arbetsgivarna har eller har avsikten följts upp med konkreta förändringar för att minska på obalansen mellan krav och resurser?

Vi ska i det här inlägget ta en titt på den i särklass största kommunala arbetsgivaren. Stockholms stad. I budget för 2017 ökades skolans resurser med ca 1,3 %. Lönekostnaderna ökade betydligt mer. Skillnaden har lagts som effektiviseringskrav på verksamheten. Men det var ju innan avsiktsförklaringen skrevs under. Nu på torsdag träffas utbildningsnämnden i Stockholm för att diskutera kommande års budget. Inför den diskussionen har ledamöterna fått ut en ordentlig bunt med handlingar att läsa. Vi ska fokusera på det dokument som heter ”Underlag för budget 2018 med inriktning 2019 och 2020” (tack offentlighetsprincipen).

Först står en väldigt massa saker som Stockholms stads utbildningsförvaltning ska bli bättre på under den här tidsperioden. Digitalisering. Förskola. Fritidshem. Grundskola. Gymnasium. Integration. Elevhälsa. Allt ska bli jättemycket bättre och det är ju bra.

Sedan kommer man fram till det som vi tycker är viktigast. Arbetsmiljö. Nedan ser ni hur man ser på god arbetsmiljö och hälsa i Stockholms stads utbildningsförvaltning (och nämnd när politikerna klubbat dokumentet som sitt eget). Samverkan ska öka mellan parterna (arbetsgivare och fack). Mål ska tas fram. Det ska utbildas om arbetsmiljö. Det förebyggande arbetet är viktigt. Forskning ska genomföras. Bra grejer, tänker vi, men här står ju väldigt lite om konkreta förslag som minskar obalans mellan krav och resurser. Inga direkta reformer så att säga.

De kanske kommer senare, i de ekonomiska förutsättningarna inför de kommande åren. Där borde väl de pengar som ska frigöras för att leva upp till avsiktsförklaringens punkter redovisas?

Vänta lite nu. 2018 finns en förväntad differens på 661 miljoner mellan kostnader och intäkter. 2019 har den summan ökat till en miljard etthundrasjuttiotvå miljoner! Detta ”innebär att det måste ske effektiviseringsåtgärder både på central förvaltning och i skolorna!”

Oavsett hur fina mål parterna tar fram för arbetsmiljöarbetet och oavsett hur mycket det forskas på arbetsmiljö. Någon miljard lär det inte sluta på men utbildningssektorn i Stockholm Stad kommer behöva effektiviseras med väldigt mycket pengar för att nå budget i balans 2018. Effektiviseras. Som i att färre ska göra mer. Vad blir en avsiktsförklaring då värd?

Hur ska då färre lärare kunna göra mer samtidigt som det kostar mindre? Jo. Stockholm Stad har en plan. Lärarna ska kunna få möjlighet att undervisa mer.

Ibland tröttnar vi på smedjan lite på att ständigt lyfta fram brister. Vi vill också ta i hand och se glada ut på bild. Beskriva en ljusnande framtid och lova vändning. Men verkligheten är en annan. Kommunerna dras med mycket stora ekonomiska problem och sättet de hanterar dessa på är att lägga orimliga effektiviseringskrav på redan slutkörd personal. Oavsett vad som står i den där avsiktsförklaringen.

Annika Strandhäll. Om du läser detta. Tillbaka till ritbordet. Avsiktsförklaringen ser inte ut att fungera. I alla fall inte i Stockholm.

Till politikerna i Stockholms stad. Den aktuella handlingen är bara ett beslutsunderlag och hett läge blir det inte förrän innan sommaren när budget ska klubbas. Det är inte för sent att ta ansvar för arbetsmiljön. Vilket parti kommer med den bästa planen för hur de där kostnadsgapen ska hanteras utan att bränna ut fler medarbetare?

Följ oss gärna på sociala medier

Facebook: http://facebook.com/tsbalans

Twitter: @tsbalans

Lästips:

Vallentunas rektorer: Löneökning till vissa, nedskärningar för alla

Dags att flytta välfärdsproduktionen till Asien?

Varför fungerar inte New Public Management – Den långa förklaringen