Balans dissekerar äldreomsorgen. Förord till en bloggserie

Dela det här inlägget:

Blev 2020 äldreomsorgens år? Blir 2021 starten för en ny och bättre omsorg? Jag hör en del säga det – att pandemin har satt äldreomsorgen i blickfånget och att det nu, sent omsider, är uppenbart för alla att äldreomsorgen är underfinansierad och vanskött, men att det kommer att vara möjligt att göra om och göra rätt nu.

Strax innan pandemin bröt ut föll det sig så att vi på Balans skrev en rapport åt Arena idé, en fackligt finansierad tankesmedja, om just äldreomsorgens finansiering. Vi gick igenom samtliga kommuners äldreomsorgsbudgetar för 2020 och försökte göra en sammanfattande beskrivning av hur väl, eller hur illa, äldreomsorgen finansierades av kommunerna. Så vi satt på en del förkunskaper när först pandemin, och sedan debatten om äldreomsorgen, rullade igång. Men eftersom vår granskning rörde äldreomsorgen som den såg ut före pandemin, har jag velat ligga lite lågt med att ge mig in i coronadebatten. 

Efter att ha läst och lyssnat och tänkt en del på den debatten, så vill jag nu gå igenom läget på nytt. Jag har tänkt på flera olika saker, så jag tror att det kommer att bli flera inlägg. Äldreomsorgen förtjänar lite tid och eftertanke. Häng med i den mån du orkar!

Som startpunkt tänkte jag ta en intressant skrift som Sveriges kommuner och regioner, SKR, gav ut i juni 2020. Den heter “Fakta om äldreomsorgen – i ljuset av corona” och är en 70 sidor lång rapport fullsmockad med siffror och diagram. Syftet med rapporten beskrivs i förordet:

Mot bakgrund av den onyanserade debatten har vi samlat fakta om äldreomsorgen i ljuset av pandemin. Avsikten är att ge en saklig beskrivning av hur äldreomsorgen fungerar och, utifrån det vi vet så här långt, av hur äldreomsorgen har bekämpat coronaviruset. Rapporten innehåller fakta om hur utvecklingen sett ut över de senaste decennierna, hur de äldre själva ser på den vård och omsorg de får, hur personalsituationen och de ekonomiska förutsättningarna för äldreomsorgens verksamheter ser ut. Det är fakta som förhoppningsvis kan öka kunskapen om svensk äldreomsorg. För Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som arbetsgivarorganisation är det också viktigt att stå upp för äldreomsorgens chefer och medarbetare, som gör enorma insatser varje dag.

SKR är en ideell förening med alla landets kommuner och regioner som medlemmar. Det är alltså ingen myndighet, utan en förening av myndigheter. SKR har flera olika verksamheter: dels är de arbetsgivarorganisation, det vill säga man förhandlar med (eller mot) kommunalt och regionalt anställdas fackförbund om kollektivavtal. Dels producerar de diverse underlag, utredningar och stödmaterial till kommuner och regioner, bland annat bedömer de hur kostnaderna för att driva kommunal och regional verksamhet kommer att utvecklas och konstruerar särskilda index för det – vi kommer att återkomma till det senare i bloggserien! Och dels är man en “röst i det offentliga samtalet” för kommuners och regioners räkning. Alltså en lobbyorganisation. (Precis som tankesmedjan Balans.)

När SKR säger sig “stå upp för äldreomsorgens anställda” så ska vi alltså till att börja med vara medvetna om att organisationens uppdrag inte direkt är att stå upp för äldreomsorgens anställda. Det kan vara det indirekt, möjligen: om SKR står upp för äldreomsorgens anställda så kanske äldreomsorgens anställda känner sig sedda och bekräftade och då trivs de bättre på arbetet och då blir äldreomsorgen bättre. Detta samband kan finnas! Men SKR:s direkta uppdrag är att hjälpa kommuner och regioner att få sin verksamhet att fungera så smidigt som möjligt. Nöjda anställda hjälper såklart till med det. Men ännu viktigare är nog att rikspolitiker och allmänhet är övertygade om att de anställda är nöjda och att verksamheten förlöper fint och att kommunerna och regionerna är skickliga på att driva verksamheten.

Varför tar jag upp allt detta? Jo, för att jag vill att vi tänker efter riktigt ordentligt i den här bloggserien. Och då vill jag att vi börjar från början, i frågor som kan bli teoretiska och abstrakta, men som har högst verkliga effekter för äldreomsorgen, för de som jobbar i den och för alla oss som vill att den ska fungera bra. De frågorna är:

Vad är “fakta” om äldreomsorgen?

Vad mäts, och hur?

Vad är det vi får reda på?

Jag har i dagarna avslutat en masterutbildning i offentlig förvaltning med inriktning redovisning och revision. Det var två år på heltid (det tog lite längre tid för mig eftersom jag jobbar också) men om jag ska sammanfatta det jag har lärt mig är det detta:

Det är svårt att mäta och redovisa saker inom den offentliga förvaltningen. Det finns inget helt neutralt sätt att göra det. Och hur man väljer att göra det spelar roll. 

Det är en sida av saken — att vad som är fakta är inte så självklart som man kanske skulle önska. 

En annan, viktig, sida av saken är begreppet “alternativa fakta”, som Trumps dåvarande rådgivare Kellyann Conway myntade när hon ville sätta ett positivt spinn på att Trump hade ljugit om hur många som kommit på hans kalas. Ingen vettig människa vill att lögner eller vilseledande statistik presenteras som fakta och sen försvaras med att de var ‘alternativa’ fakta.

Jag kommer inte någon gång att påstå att SKR ljuger i sin skrift. Jag kommer inte heller att ljuga själv. Det är inte på det viset jag vill problematisera deras “fakta”. Men jag kommer att problematisera det, och det gör jag alltså utifrån att även när fakta är sakligt redovisade, så är de aldrig helt neutrala. Därför behövs en eftertänksam och noggrann läsning av fakta, och en medveten tolkning, innan vi kan säga att vi har gått från fakta till kunskap.

Så det jag kommer göra här på bloggen i några steg är att gå igenom både SKR:s skrift och sedan en del andra rapporter och mått. Vi ska se om vi kan ta oss från nyhetsflödets och rapporternas många fakta, förstå lite om vilka sammanhang som producerat dem, och försöka sätta ihop dem till kunskap som kan ge lite klarhet och kanske till och med nytta.

Vi kommer till exempel att kolla på:

  • Arbetsmiljöverkets granskning av äldreomsorgens arbetsplatser. Här skriver SKR att ”kommunerna upplevde i stort inspektionerna som konstruktiva och ett välkommet bidrag i verksamhetens utvecklings- och förbättringsarbete” (s 41), men de kommenterar inte alls att hela 90 procent av arbetsplatserna fick krav på förbättringar.
  • Utbildningen av nya undersköterskor. SKR berättar att de flesta som utbildar sig till undersköterska inom äldreomsorgen gör det på komvux (s 33), inte på gymnasiet. Då undrar ju vän av ordning (=du och jag) om vuxenutbildningen inom vård och omsorg har tillräckliga resurser för det här viktiga uppdraget. Det står det inget om i rapporten. Vi får researcha detta själva då.
  • Personaltätheten har ökat i äldreomsorgen (s 50), berättar SKR. Till skillnad från de flesta andra fakta de rapporterar i skriften, så ger de inga siffror och visar inga grafer för personaltätheten. Så vi ska leta vidare och se vad mätningar av personaltäthet visar.
  • Och i sin faktasamling slår SKR fast att ”I den offentliga debatten påstås ofta att kommunerna har dragit ned inom äldreomsorgen, vilket är felaktigt” (s 47). Oj! Jag som hittade neddragningar i 96 % av alla äldreomsorgsbudgetar. Jag måste verkligen ha missförstått något. Låt oss kontrollräkna!

En sista grej bara innan vi sätter igång. Jag skrev lite högre upp i texten att tankesmedjan Balans också är en lobbyorganisation. Det är sant! Och vårt sätt att tolka, mäta och beskriva fakta är inte heller helt neutralt. Vi är – precis som SKR – en ideell organisation. Men vi är annorlunda uppbyggda. Medlemmarna i tankesmedjan Balans är ett litet gäng som lärde känna varandra cirka 2016 på twitter. De ses på ett årsmöte varje år och utser talespersoner för året; hittills har det alltid blivit Marcus och Åsa. Sen får Marcus och Åsa fria händer att uppfylla syftet med föreningens verksamhet – att informera och opinionsbilda om välfärdens styrning och arbetsmiljö – fram till nästa årsmöte. Och vi informerar (tar fram och sprider fakta) och opinionsbildar (tolkar fakta) utifrån en specifik övertygelse. Den är att: alla som arbetar i välfärden borde ha en arbetsmiljö som lever upp till Arbetsmiljöverkets krav på balans mellan krav och resurser. Och eftersom välfärdssektorn styrs med regler om att budget ska hållas och verksamheten ska vara av hög kvalitet, då behöver det finnas balans mellan krav och resurser även på systemnivå, alltså i vad lagar och budgetar och inriktningsbeslut anger. Det är demokratiskt valda politiker som fattar beslut om vad som ska stå i lagar och budgetar, och därför vill tankesmedjan Balans stimulera politiska partier till att tänka på vad de tycker borde stå där. 

Vårt sätt att stimulera politiska partier till att tänka, är att informera och opinionsbilda. Det är syftet även med de här blogginläggen. Jag kommer inte att ljuga, men jag kommer att välja mina ord utifrån att jag vill sätta ljuset på de fakta som hjälper mig att driva tankesmedjan Balans syn på saken. Nämligen att man ska kunna jobba i äldreomsorgen utan att bli sjuk eller skadad av det. 

Så läs inläggen med huvudet på skaft. Du kan ha andra värderingar än tankesmedjan Balans. 

Efter detta långa förord kommer vi i nästa inlägg äntligen börja titta på fakta! Vad det nu är.

Balans dissekerar äldreomsorgen. Förord till en bloggserie
Rulla till toppen