Spotify Dok publicerade idag (1/2) ett avsnitt om ”Zombieskolan John Bauer”, den största svenska friskolekonkursen.
En betydande del av programmet utgörs av klipp från en intervju med Anders Hultin, VD för JB-koncernen (som John Bauergymnasiet hade bytt namn till) när bolaget gick i konkurs 2013. Vid några tillfällen kompletteras Hultins beskrivning av JB-konkursen och av marknadsskolan i stort med kommentarer från experter.
Då och då under programmet får Hultin ge sin bild utan att den problematiseras av någon annan medverkande. Det är såklart helt i sin ordning att en samhällspodd vill låta en person komma till tals i för väljarna högaktuell fråga. Vi uppfattar att syftet med det här avsnittet är att vara en dokumentär, så vi vill bidra med ytterligare ett perspektiv vad gäller de delar av programmet som handlar om Anders Hultins roll för de vinstdrivande friskolornas expansion och de politiska kontakter som finns mellan skolkoncernägare och politiker.
Programledaren (16:25 in i programmet): ”När Anders Hultin blir omskriven i medier kallas han alltid för arkitekten bakom friskolesystemet. Och ett av alla rykten om honom är ju det där att han konstruerade systemet som sakkunnig hos skolministern och sen gick över till andra sidan och tjänade pengar på det.”
Anders Hultin: ”Nä, det stämmer ju inte att jag var nån arkitekt. Det var ju mer en servicefunktion till ministern än nån slags självständig roll inom departementet. Jobbet gick i väldigt stor utsträckning ut på att ta fram underlag för artiklar, skriva tal, svara på brev.”
Vår kommentar: Enligt Wikipedia (och många andra källor) anses Anders Hultin och Odd Eiken som friskolereformens arkitekter. Stämmer inte det?
Vi har försökt hitta någon slags stöd för Hultins påstående att han inte hade en framträdande roll när friskolereformen konstruerades, utan enbart hade servicefunktioner. Det närmaste förstahandskälla från händelsernas centrum vi kan komma i svensk media är ett dokumenterat samtal mellan Maria Leissner (före detta partiordförande för Folkpartiet) och Peje Emilsson i boken 25 år av skolreformer. Leissner frågar Emilsson (som själv säger att han hade en roll i processen) vem det var som skrev Friskolereformen. Emilsson svarar att Odd Eiken skrev mest och var mycket inblandad. Leissner svarar ”Odd Eiken och även Anders Hultin”. Emilsson svarar ”ja”.
Det finns dock en förstahandskälla där Hultin själv berättar om sin roll när friskolereformen skrevs. I oktober 2009 intervjuades Hultin av den brittiska tidningen The Spectator med anledning av planerna på att kopiera den svenska friskolereformen i England (det blev dock inget av dessa). Hultin säger: ”The doubts I hear about school choice in England now are the same ones I heard when I helped draft the policy as an advisor in the Swedish education and science department in 1992.”
När det gäller programledarens påstående att det finns ett ”rykte” att Hultin konstruerade systemet som sakkunnig hos skolministern och sen gick över till andra sidan och tjänade pengar på det så är det alltså inget rykte utan en bild av historien som alla (tidigare även Anders Hultin själv) ger. Av någon anledning försöker nu Hultin att tona ner sin roll.
Hultin och Eiken var mycket inblandade när friskolereformen kom till. Emilsson och Hultin grundade Kunskapsskolan (där Eiken senare blev VD), Hultin blev VD för JB-koncernen och han grundade senare Fria Läroverken, som tillsammans med Nordic International School numer utgör koncernen Watma. Under sina år som skolägare, skol-VD och sedan skolägare igen har han tjänat pengar. Oavsett vad man anser om vinstdrivande skolor verkar alla utom en person (Hultin själv) vara överens om att det är så här det har gått till.
Anders Hultin (1:12:35): ”Jag vet att det finns dom som på nått sätt upprörs över att jag i vår årsredovisning poängterar att vi har en hög politisk kompetens i vår [Watmas] styrelse. För mig är det bara ett ansvarsfullt sätt att utforma verksamheten för att förstå vilka risker vi har och hur vi ska lösa regelefterlevnad och sådana saker”
Vår kommentar: Hultin hänvisar till följande citat ur Watmas årsredovisning: ”Marknadsriskerna består i första hand av fortsatt osäkerhet kring friskolornas villkor och särskilt diskussionen om sänkt skolpeng för friskolor. Dessa hanteras av vårt aktiva medlemskap i branschorganisationen Friskolornas riksförbund och en hög politisk kompetens i styrelsen.
Den diskussion som Hultin hänvisar till i årsredovisningen är det konkreta lagförslag som funnits om att sänka skolpengen för friskolor, men som under förra mandatperioden röstades ner av den borgerliga majoriteten i riksdagen. Att förstå en risk är dock inte detsamma som att hantera den och att lösa regelefterlevnad är bara aktuellt för regler som faktiskt existerar. Någon annan tolkning av styrelsens politiska kompetens att hantera risken för sänkt skolpeng för friskolor än att det handlar om att påverka politiken så att risken inte blir verklighet är således svår att göra.
Precis som programledaren tar upp har Watmas styrelse en mycket hög kompetens för att påverka de borgerliga partierna då en av ledamöterna vid den tiden ägde en sommarstuga ihop med det som var oppositionsledaren Ulf Kristersson. Numer är Kristersson statsminister och sommarstugan såld. Istället köpte styrelseledamoten och statsministerns fru en herrgård ihop.
Anders Hultin (1:14:00): Sen den här mer konspiratoriska idén om att jag ringer till Ulf Kristersson och ber honom att höja skolpengen, det är bara larv. Lobbyism är inget vi ägnar oss åt, annat än via branschföreningen.
Vår kommentar: Det har aldrig varit en fråga om att höja friskolors skolpeng, utan om att eventuellt sänka den med cirka 10 % (den var 85 % av kommunens skolpeng när friskolereformen klubbades igenom). Ingen har, vad vi vet, heller någonsin påstått att Anders Hultin har ringt till Ulf Kristersson och bett honom att höja skolpengen. Det vi däremot vet är att Peje Emilsson – Anders Hultins tidigare kollega på Kunskapsskolan – skickar sms till Ulf Kristersson då och då när han tycker att han varit duktig. Så helt konspiratoriskt verkar det inte vara att skolkoncernägare har telefonkontakt med Ulf Kristersson.
Vad gäller lobbyism är det intressant att konstatera att den ovan nämnda styrelseledamoten, som alltså äger en herrgård med statsministerns fru, jobbar som just lobbyist.
Anders Hultin: ”Nu blir jag lite politisk eftersom jag tycker ju att det är en del av vänsterns tankevärld att bygga konspirationer. Publicera böcker där man gör kartor över hur människor känner varandra, å sådana saker. Och vill ge sken av att det sker någonting under ytan som inte är öppet i offentligheten. Det förgiftar verkligen debatten”
Vår kommentar: Boken som Anders Hultin pratar om heter De gränslösa och är skriven av oss (Marcus och Åsa). Kartan över hur människor känner varandra är en nätverkskarta över några av skolans makthavare gjord av Magasinet Filter som även finns med i boken. Så här ser den ut:
Tankesmedjan Balans är inte vänster. Vi är en politiskt och fackligt oberoende tankesmedja som jobbar för balans mellan krav och resurser för välfärdens medarbetare. Vi finansieras av gåvor från privatpersoner, bokförsäljning och föreläsningsarvoden. Vi tar inte emot några bidrag från någon organisation.
I De gränslösa berättar vi bland annat om vad det svenska folket anser om vinster i välfärden, vad forskning kommit fram till vad gäller sambandet mellan lobbyism och politiska beslut och vad borgerliga ledarskribenter uttryckt för åsikter om marknadsskolan och skollobbyism.
1. Som diagrammet nedan visar är samtliga riksdagspartiers genomsnittliga väljare i någon mån negativ till att tillåta vinster i välfärden (SVT:s valundersökning).
2. Det är inte någon konspirationsteori att skolkoncernernas ägare försöker (och har lyckats med) att påverka politiken vad gäller möjlighet till vinstuttag i skolan. Här kommer några klipp från forskares slutsatser (vår fetstil) om den svenska skolmarknaden som vi använt som källor i boken De gränslösa:
Intervju med forskaren Anna Tyllström, Institutet för framtidsstudier, om välfärdslobbyism och gapet mellan väljares åsikter och politiska beslut (IFN:S hemsida):
”Att som ex-politiker eller före detta politisk tjänsteman arbeta för till exempel ett fackförbund, en tankesmedja eller en branschorganisation behöver i de flesta fall inte innebära något demokratiskt problem, säger Anna Tyllström.
– Men i vissa fall är det problematiskt. En allvarlig risk är om en politiker går rakt in i näringslivet och säljer specifik och känslig information. Risken är att väljarna inte får den politik de vill ha när politiker påverkas av andra saker av opinionen och vad deras väljare vill ha. Ett exempel är då det finns ett starkt opinionsläge inom ett parti men att det partiets företrädare ändå fattar beslut i en annan riktning. Man brukar säga att det då vanligtvis kan bero på två saker. Antingen finns ett starkt forskningsläge i en viss fråga som går emot vad opinionen tycker, eller så beror det på påverkan från enskilda intressen, säger Anna Tyllström till Sveriges Radio.
Ett fall där sådan påverkan kan ha skett handlar om frågan om vinster i välfärden.
– Det har länge funnits ett starkt opinionsstöd inom de flesta partier för någon form av begränsning av vinstuttag. Ändå har reglering dröjt. Då finns skäl att tro att det finns en otillbörlig påverkan, säger Anna Tyllström till Sveriges Radio.
Intervju i DN med forskaren Camilla Nothhaft, forskare i strategisk kommunikation och lobbyism vid Lunds universitet, om vikten av personliga relationer med beslutande politiker med anledning av att skolministern rekryterades direkt från en skolkoncernstyrelse:
Hur känslig är skolministerposten, som du ser det?
– Det är klart att hon kommer att bli uppvaktad av friskolekoncerner… Till syvende och sist är man inte mer än människa. Man kan inte bara säga upp sina vänner och bekanta bara för att man börjar på ett nytt jobb.
Hennes forskning handlar om vad som händer när lobbyister och politiker möts och hur villkoren ser ut för den som vill påverka. Hur kan ett möte mellan en minister och en friskolekoncern se ut?
– Det kan vara ett bokat möte inne på ministerns kontor, en friskolekoncernen som går dit och lägger fram ett underlag som den arbetat fram, för att den har ett intresse i en viss fråga. Det kan vara vara tio olika personer som försöker få till ett möte med skolministern under en dag, och då kan det vara svårare att säga nej till en person som man faktiskt känner.
Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier, förklarar på Dagens Samhälles hemsida varför lobbyism är så viktigt i just skolfrågan:
– En väldigt stor del av näringslivet är beroende av politiska beslut och har därmed intresse av att påverka besluten. Det är tydligt i debatten om företagens roll i välfärdssektorn, till exempel skolan.
Svallfors och Tyllström skriver om skolägarnas framgångsrika påverkan på politiken i en debattartikel hos Dagens Samhälle:
”Den allmänna opinionen har under lång tid varit påtagligt negativ till vinstuttag i välfärdssektorn och visar inga tecken på att bli mer positiv. Denna skepsis mot vinster i välfärden är påtaglig även bland borgerliga väljare. Dessutom har vinster i välfärden kommit att bli en het politisk fråga med stor synlighet. Och om det är något som den samlade forskningen har visat är det att när politiska frågor har stor synlighet brukar politikerna följa den allmänna opinionen. Men så icke i denna fråga. Hur kan det komma sig?
För att svara på det behöver man lyfta blicken från väljare och valkampanjer och fokusera på hur olika intressegrupper agerat i fråga om den privatiserade delen av välfärdssektorn. Sådana intressegrupper är verksamma varje dag året runt och inte bara i valtider. De är därför ofta betydligt viktigare när det kommer till att forma politiken i enskilda frågor än vad väljarnas åsikter är. Privatiseringen av välfärdsstaten har gett upphov till en ny uppsättning politiska aktörer i form av branschorganisationer och stora välfärdsföretag. Dessa har naturligtvis intresse av att bevaka sina intressen på denna nya marknad – en marknad som i hög grad är politiskt riskutsatt. De anställer därför experter på att driva politik, som ofta har en bakgrund inom politiken men nu arbetar för den vinstdrivande välfärdssektorn.”
Avslutningsvis ytterligare en intervju med Anna Tyllström (IFN:s hemsida):
”Flera undersökningar visar att majoriteten av väljarna är emot, medan stödet för vinster i välfärden är betydligt starkare bland politiker. Anna Tyllström intervjuas om varför det kan vara så och säger att ett gap mellan väljare och politiker är en indikator på att lobbyverksamhet pågår.
– Om politikernas hållning ger emot antingen en stark opinion, eller ett entydigt forskningsläge i någon fråga, då brukar det finnas ett starkt särintresse som är välorganiserat, säger Anna Tyllström.”
3. Det är inte en vänsteruppfattning att kritisera skollobbyismen. Nedan följer ett urval av citat från borgerliga ledartexter som vi använde som källor i boken De gränslösa.
Anna Dahlström, expressens ledarsida:
”Låt oss hoppas att det förebådar en bredare omprövning inom borgerligheten. Ytterst är det en trovärdighetsfråga. De borgerliga partierna har skapat osunt nära band till välfärdskapitalet. Flera av dem som i dag äger skolkoncerner har själva ett politiskt förflutet i maktens innersta krets. Det har blivit en enda gegga av lojaliteter, där man är politiker ena dagen och lobbyist eller välfärdskapitalist nästa.
Vem företräder exempelvis Gunnar Hökmark (M) när han nu med sådan frenesi försvarar friskolorna i debatten? Uttalar han sig enbart i egenskap av ex-politiker eller även som lobbyist åt PR-byrån Kreab, vars majoritetsägare Peje Emilsson har starka intressen i friskolebranschen? Jag vet inte svaret, och känner samma förvirring kring flera andra borgerliga debattörer.”
DN:s ledarredaktion angående friskoleägarnas motvind i skoldebatten:
”Att debatten har svängt betyder dock inte att verkligheten har gjort samma resa, vilket samtliga politiker som tar utbildningspolitik på allvar bör göra sitt yttersta för att rätta till redan i år. På vägen dit kommer de tvingas argumentera mot lobbyister, som ger sken av att varje justering leder till att skolor tvingas stänga och att politiker i större utsträckning än i dag börjar bestämma i vilken skola ett barn ska gå.
Lyckligtvis är den sortens skrämselpropaganda inte sann, eftersom det inte finns någon riksdagsmajoritet för att avskaffa friskolor eller det fria skolvalet. Däremot borde det finnas massivt politiskt stöd för att förändra det.”
Emma Høen Bustos på DN:s ledarredaktion om förslaget om sänkt skolpeng för friskolor och skollobbyismen:
”Siffran 8,5 [%] är inte tagen ur luften utan baseras på ett genomsnitt av kommunernas merkostnader för att garantera alla elevers skolgång, ett uppdrag som friskolorna slipper. Massiva nedläggningar till följd av just denna reform är därför osannolika, även om Friskolornas riksförbund gärna påstår det motsatta. De starka reaktionerna är ett tydligt tecken på hur reflexmässigt motståndet är mot alla justeringar av friskolesystemet.
Kanske hade lobbyisternas budskap vunnit mer sympati om dess företrädare hade fokuserat på hur en minskad skolpeng skulle påverka kvaliteten på undervisningen. Men de ser sig uppenbarligen inte i första hand som företrädare för den samhällsnyttiga institution som skolan är. Rollen som näringslivslobbyister tar de däremot på större allvar.”
Ivar Arpi skriver om skollobbyismen på sin blogg ”En rak höger:
Mellan skål och vägg pratar nämligen även borgerliga opinionsbildare och politiker om vinsterna i skolan – och inom välfärden – som ett problem. ”Det är en tragedi,” sade en av de klokaste personer jag känner. Han syftade på vänskapskorruptionen inom borgerligheten, hur politiker först genomför reformer som möjliggör välfärdsföretagen, och som efter att de slutar som politiker får anställning på välfärdsföretagen de gjort möjliga. Få tycker egentligen att systemet fungerar särskilt bra, men vem vill bita handen som föder en?
Sammanfattning
Ingen annan källa som vi kan hitta stöder Anders Hultins påstående att han bara hade servicefunktioner när Friskolereformen togs fram. Anders Hultin har sedan blivit rik på att äga friskolor. Det finns goda skäl att tolka Watmas årsredovisning som att den politiska kompetensen i styrelsen skulle användas för att påverka politiker att inte ta beslut om sänkt skolpeng för friskolor. Det är ingen konspirationsteori att friskoleägare använder sig av politiska kontakter och lobbyism för att påverka politiska beslut. Tankesmedjan Balans är inte vänster. Det är inte en vänsteruppfattning att skollobbyismen varit framgångsrik för att förhindra att väljarnas uppfattning i frågan om vinster i skolan omsatts i politiska förslag.
Spotify Dok-avsnittet om Zombieskolan beskriver på ett intressant sätt John Bauerkoncernens uppgång och fall och Anders Hultin ska självklart få chansen att beskriva hur han ser på den kritik som riktats mot hans egen medverkan i händelsernas slutskede och under marknadsskolans framväxt i Sverige. Vår uppfattning är dock att programmet hade blivit bättre om några av Hultins svepande anklagelser mot sina meningsmotståndare kompletterats med vad forskare kommit fram till vad gäller skolägarnas påverkansarbete.