Coronaviruset är inte orsaken till vårdens kris

Dela det här inlägget:

Det här blogginlägget är en rapport om budgetläget i regionerna – klicka här för att ladda ner rapporten som PDF

Coronaviruset har försatt den svenska sjukvården i ett akut läge. Vårdens medarbetare ses som hjältar som utkämpar ett långt och utdraget slag för människors liv. Det berättas om de tuffa arbetsförhållandena i media. Tappra vårdanställda applåderas av allmänheten och politiker från alla läger lovar i det närmaste oändligt med resurser för att de ska lyckas klara sig igenom krisen. 

Men hur såg det ut innan viruset? I vilket tillstånd var vården när allt var som vanligt? Det ska vi försöka att gestalta i den här rapporten om vårdens ekonomi och om regionernas budgetar för 2020. Inte för att peka finger mot de ansvariga politikerna, utan för att väljare från samtliga politiska partier ska förstå att det inte är ett virus som försatt den svenska vården i kris. Det är årliga nedskärningar, dolda under krav på effektivisering, som skapat krisen. 

Syftet med rapporten är alltså att ge en bakgrund till krisen, inte att kommentera den krishantering som pågår just nu. Tankesmedjan Balans är inte epidemiologer. Vi läser budgetar och drar slutsatser om hur balansen mellan krav och resurser för de anställda påverkas av budgetarna.   

Bakgrund – ”De effektiva – en bok om varför välfärdens medarbetare går sönder”

Sommaren 2019 gav vi ut boken De effektiva som beskriver hur politiker kräver ständiga effektiviseringar för att välfärdens budgetar ska gå ihop. Vi ger i boken ett stort antal exempel på hur budgeten för vård, skola och omsorg inte ökas med så mycket som krävs för att betala höjda löner, inflation och befolkningsökning. Istället kräver styrande politiker att de anställda hittar effektivare arbetsmetoder som möjliggör billigare, ständigt billigare välfärd till samma – eller helst högre – kvalitet. 

I boken finns ett kapitel om 2019 års budget för akutsjukhusen i Västra Götalandsregionen. Politikerna konstaterar själva i budgettexten att stora nedskärningar gjorts i historien och att stora nedskärningar görs det aktuella budgetåret. Men när media frågar hur verksamheten kommer att påverkas svarar de som har ansvaret att patienterna inte kommer att märka någon skillnad. Är man övertygad om att styrningen med effektiviseringskrav fungerar är det en logisk slutsats. Är man det inte blir påståendet istället provocerande. 

Vi argumenterar i boken för att den här styrningen skapar arbetsrelaterad ohälsa. När dessa effektivare arbetsformer inte hittas ökar istället tempot i arbetet så att verksamheten ryms inom tilldelad budget. Välfärdens medarbetare betalar effektiviseringskraven med sin hälsa. Det är inte effektivisering som uppstår utan en orimlig arbetssituation.

Om inte verksamheten lyckas effektivisera sig enligt de styrandes beslut i budget upphör effektiviseringskraven att vara effektiviseringskrav. De blir istället nedskärningar. En filosofisk frågeställning som vi kommer att återkomma till i slutet av rapporten är vem som bär ansvaret för det här misslyckandet: politiker som ställt orimliga krav eller medarbetarna som inte lyckats med uppdraget? För många som jobbar i välfärden är svaret givet, men när vi diskuterar frågan med politiker är ofta deras svar lika givet, fast det motsatta. 

När vi pratar med väljare förstår de inte riktigt frågan. Vilka effektiviseringskrav? De har bara hört om satsningar på välfärden. Det är det politiker lyfter i debattartiklar, intervjuer och tal. Hur mycket de satsar. De säger aldrig något om hur deras satsningar finansieras. De berättar inte att de pengar som saluförs som satsningar oftast kommer från effektiviseringskrav i samma budget som satsningen görs. Politiker tar med ena handen och ger sedan tillbaka lite med andra handen.  

Att genomskåda den här budgettekniska bluffen kräver viss rutin av att läsa kommunala handlingar. Det är inte alltid journalister på lokal- eller rikstidningar har tid eller förmåga att syna politikers finter. När väljare tar beslut om hur de vill att politiker ska organisera och finansiera vården efter Corona måste de känna till hur läget var innan Corona. Det är därför tankesmedjan Balans finns och det är därför vi sammanställt den här generella bilden över vårdens ekonomiska läge.

Metod

I de fall effektiviseringskravet/nedskärningens omfattning inte framgår i budget använder vi oss av Sveriges Kommuner och Regioners prisindex LPI/LPIK för att avgöra om budget kompenserar fullt ut för ökade lönekostnader och inflation. I april 2020 var bedömningen att regionernas budgetar behövde ökas med 2,4 % för att kompensera fullt ut för prisökningar. När budgetarna klubbades var det aningen högre men vi räknar ändå på den senast aktuella bedömningen.  

Det hade varit önskvärt om vi kunnat göra en heltäckande granskning av samtliga regioners budgetar över ett antal år. Då hade säkra slutsatser kunnat dras om hur stora de ackumulerade kraven på effektivisering är och mer exakt hur dessa effektiviseringskrav ska nås. Vi kommer att återkomma med en sådan rapport baserad på 2021 års budget men i den här rapporten nöjer vi oss med att göra övergripande beskrivningar av läget i tre kategorier av regioner. 

Vi har granskat budgetarna för storstadsregionerna Stockholm, Västra Götalandsregionen och Skåne. I kategorin medelstora regioner har vi granskat regionerna Uppsala och Örebro. I katergorin glesbygdsregioner har vi granskat regionerna Västerbotten och Norrbotten. Urvalet är inte slumpmässigt utan vi har medvetet valt budgetar för regioner där det går att synliggöra krav på effektiviseringar i budget. Med tanke på invånarantalet i de regioner som finns med anser vi att granskningen är högst intressant trots att en mer vetenskaplig metod varit önskvärd. 

Den här rapporten fokuserar på sjukhusen av den anledningen att det är betydligt enklare att granska sjukhusens ekonomi än de olika vårdvalssystem som finns inom vårdcentraler och närhälsa. I en utförligare granskning skulle mer tid kunna läggas på att ge en heltäckande bild av vårdens resurser. 

Storstadsregioner

Stockholm
Budget för region Stockholm fokuserar på att hålla nere kostnadsökningarna genom effektivisering. Olika former av ordet “effektiv” används 284 gånger i budget och det här stycket ger en bra bild av innehållet i det 307 sidorna långa dokumentet. 

I detta läge krävs tydliga prioriteringar och fokus på låga kostnadsökningar för att klara för länsborna avgörande tjänster. En kraftigt växande befolkning ställer höga krav på ökat utbud, kvalitet och tillgänglighet i såväl vården som kollektivtrafiken. Dessa måste mötas samtidigt som nämnder och bolag tar sitt ansvar för att prioritera och värna fortsatt balans i ekonomin. Samtliga nämnder och bolag måste effektivisera sina verksamheter. Ekonomin ska vara långsiktigt hållbar även med förändrade förutsättningar och resurserna ska användas effektivt med fokus på länets invånare för bästa valuta för skattepengarna.

I region Stockholms hälso- sjukvårdsnämnds budget för 2020 finns en tabell som visar årets och kommande års effektiviseringskrav för nämnden uttryckt som different mellan budgetutrymmet och LPIK-indexets ökning plus kostnad för ökad befolkning. 2020 behöver kostnaderna minska med 1429 miljoner för att budget ska hållas. Värst ser det ut 2022 då det underskott som behöver hämtas hem uppgår till nästan två miljarder. 

Budget för regionens egna akutsjukhus regleras genom sjukhusavtalen. Det är i dessa som de övergripande effektiviseringskraven för regionen definieras i konkreta besparingskrav för de olika sjukhusen. Här ställs inte bara krav på effektivisering utan även på ökad “produktion” av vård och det framgår att det finns gamla underskott att ta igen för sjukhusen. Tillsammans skapar detta effektiviseringskrav på 2,5 % för de regionägda sjukhusen.

I denna uppräkning har ett effektiviseringskrav lagts om 2,5 procent. Tillsammans med den produktionsökning som krävs för att akutsjukhusen ska nå produktionskraven, samt föreliggande underskott, innebär det att kraftiga effektiviseringar behöver komma till stånd på akutsjukhusen för att nå en ekonomi i balans. 

För regionens största akutsjukhus – Nya Karolinska Sjukhuset – innebär det här effektiviseringskravet på 2,5 % att de anställda måste bedriva verksamheten ca 277 miljoner effektivare 2020 jämfört med 2019. 

Det finns en politisk målsättning i region Stockholm att styra vård från akutsjukhusen till vårdcentralerna, en målsättning som beskrivs i Framtidsplanen. Liknande målsättning återfinns i de flesta regioners budgetar. I resten av landet – i likhet med i region Stockholm – går den här omställning trögt. Trots att politiker vill minska behovet av akut vård på akutsjukhusen ökar den vilket gör att politikerna i region Stockholm försöker att pressa fram ytterligare omställningsarbete inom hälso- och sjukvårdsnämnden. Det krävs nya arbetssätt och processer. Mer konkret vad dessa nya saker kan vara ges dock inga exempel på i budgetarna mer än att det ofta handlar om digitalisering. 

Patienter ska erbjudas vård på rätt vårdnivå. Andelen patienter i behov av akut vård och vårdkrävande patienter har ökat på akutsjukhusen. Det medför ett fortsatt omställningsarbete med att utveckla nya arbetssätt och processer för att anpassa verksamheten till den nya vårdstrukturen. Strävan mot att Karolinska Universitetssjukhuset i Solna ska bli ett högspecialiserat sjukhus i medicinsk framkant fortsätter.

Digitalisering – avser framförallt stöd för att utveckla arbetssätt som drar nytta av digitaliseringens möjligheter och därmed ökar kvalitet, effektivitet och/eller tillgänglighet.

Västra Götalandsregionen
Även budget för Västra Götalandsregionen kännetecknas av stort fokus på effektivisering. “Ett ständigt effektiviseringsarbete är nödvändigt. Effektivare arbete skapar utrymme för att möta ökade behov”. Ökade behov måste alltså inte nödvändigtvis kompenseras av mer resurser i budget, politikerna tror att det kan räcka med effektivare arbete. 

Precis som i region Stockholm är digitalisering och överflyttning till den nära vården centralt i budget för 2020. “För att både kunna koncentrera vård och bygga ut den nära vården behövs nya arbetssätt och digitaliseringens möjligheter nyttjas bättre”.   

Politikerna skriver i budget att de inte lägger något generellt effektiviseringskrav på verksamheten, men det stämmer inte. Budget för ökade löner och inflation räknas nämligen årligen upp med endast två procent, och inte enligt SKR:s prisindex för 2020 som låg på 2,6 % när budgeten gjordes. Skillnaden mellan prisindex och uppräkning blir i praktiken effektiviseringskravets storlek. 

Det är bland annat den här skillnaden som gjort att vården i Västra Götalandsregionen haft det tufft ekonomiskt i många år. I budget för Sahlgrenska Universitetssjukhuset konstateras att intäkterna inte ökat lika mycket som kostnaderna ökat och att flera nya uppdrag varit ofinansierade vilket i praktiken inneburit ökat krav på effektivisering i ordinarie verksamhet. 

SU har under ett par års tid haft ett ansträngt ekonomiskt läge. Kostnadstakten har varit hög medan intäkterna inte har ökat i motsvarande takt. Flera nya uppdrag har tillkommit, där det idag saknas långsiktig finansiering eller vars finansiering är oklar. 

Eftersom personalkostnader är den största kostnadsposten i välfärdens budgetar är det här man kan spara mest pengar när man gör åtgärder för budget i balans. Så har också skett på Sahlgrenska Sjukhuset. 

Sjukhuset har sedan drygt ett år tillbaka arbetat intensivt med att reducera kostnaderna, bland annat infördes i början på 2018 en mycket restriktiv anställningsprövning vilket har inneburit att personalkostnadskurvan har brutits. En fortsatt låg utvecklingstakt avseende personalkostnader är en förutsättning för att få en ekonomi i balans

Bedömningen som görs är att de ersättningsnivåer som inte tidigare varit tillräckliga kommer att bli ännu lägre de kommande tre åren. Precis som för Nya Karolinska Sjukhuset ska ekonomin på Sahlgrenska klaras genom omprioriteringar, effektiviseringar och ökad produktion. 

Den sammantagna bilden av ekonomin 2020-2022 visar på ett begränsat utrymme. Sannolikt kommer ersättningsnivåerna för hälso- och sjukvården att vara på en något lägre nivå än tidigare. Intäkterna kommer i bästa fall öka så de täcker löne- och prisökningar för de medarbetare och den verksamhet som finns idag. Det krävs istället ett omfattande arbete med omprioriteringar, effektiviseringar och ökad produktivitet för att klara ekonomin.

Region Skåne
Hälso- och sjukvården i region Skåne har stora ekonomiska problem som delvis beror på att man i likhet med de andra storstadsregionerna inte ger full kostnadstäckning i budget för kända kostnadsökningar. I budget för 2020 skriver politikerna i region Skåne att bokslutet för 2018 visade ett totalt underskott på 1079 miljoner för regionens hälso- och sjukvårdsnämnder. 2019 gick vården 605 miljoner back. 

Det här är pengar som nämnderna formellt har lånat av regionen och enligt kommunallagen måste betala tillbaka. En kommun eller region får nämligen inte gå back. Sammanlagt måste region Skånes olika verksamheter betala tillbaka ca 1300 miljoner de kommande tre åren.  

Regionen har stora negativa balanskravsresultat för åren 2017-2019 som enligt kommunallagen ska återställas inom tre år från bokslutstillfället. För innevarande planperiod 2020-2022 uppgår återställningskravet till cirka 1 300 miljoner kronor.

Utöver den här skulden som måste betalas får samtliga verksamheter i region Skåne ett effektiviseringskrav på två procent i budget för 2020. För hälso- och sjukvårdsnämnderna innebär det ett krav att minska kostnaderna med ca 725 miljoner i år. 

Även i region Skåne pågår det omställningsarbete som nämns i budgetarna för region Stockholm och Västra Götalandsregionen där effektiviseringar ska göras genom “nya arbetssätt”. 

I det kommande omställningsarbetet ska alla delar i organisationen vara delaktiga, både i prioriteringar utifrån ett helhetsperspektiv och i att hämta hem effektiviseringar och resultat av nya arbetssätt. Detta för att möta de stora förändringarna i demografin.

De exempel på nya arbetssätt som nämns i budget är digitalisering och nära vård, dvs precis som i Stockholm och Västra Götaland. 

Medelstora regioner

Örebro
Politikerna i region Örebro beskriver i den inledande delen av budget för 2020 samma problembild som vi sett exempel på i storstadsregionernas budgetar. Det behövs effektiviseringar genom ny teknik och omställning till nära vård men det kommer inte att räcka utan måste kompletteras med produktionsökning i den somatiska vården (sjukhusvården). 

Regionerna kommer att behöva genomföra stora effektiviseringar och ställa om arbetet genom förebyggande insatser och användande av ny teknik för att klara sin ekonomi kommande år. Det finns möjligheter att öka effektiviteten genom omställning till öppen och nära vård, så att patienterna i lägre grad behöver utnyttja den slutna somatiska vården. Men för att klara de ökade behoven måste även den somatiska vården öka produktiviteten. 

Budgeten för hälso- och sjukvården ger inte någon uppräkning för löner och inflation under 2020 och 2021. Det innebär att varje krona i löneökning för vårdens medarbetare måste finansieras av dem själva. Beräknat på ett prisindex på 2,4 % innebär det ett effektiviseringskrav på ca 141 miljoner per år för hälso- och sjukvårdsnämnden.  

Tilltron till förändring och utveckling är stor hos de som bestämmer i region Örebro. Frågan man kan ställa sig är om medarbetarna i verksamheterna är överens om att de kan klara samma uppdrag till minskad resursförbrukning genom att förändra sig. 

Omställningen till svårare ekonomiska förutsättningar innebär att alla verksamheter behöver förändras och utvecklas för att kunna utföra uppdragen med minskad resursförbrukning

Region Uppsala

Region Uppsalas budget för 2020 är ansträngd. I vanliga fall ställer politikerna krav på en procent effektivisering i budget men för 2020 är det kravet höjt till 1,9 %, eller 224 miljoner i kronor räknat. 

För planperioden 2020–2022 uppgår effektiviseringsbehovet, utöver den generella effektiviseringen på en procent, till drygt 600 miljoner kronor. För 2020 ska riktade effektiviseringar om 224 miljoner genomföras, vilket motsvarar 1,9 procent av nettokostnaden. Detta är utöver de redan befintliga åtgärdsprogrammen vid Akademiska sjukhuset. 

Läget är dock ännu värre för Akademiska sjukhuset som förutom det nya effektiviseringskraven på 1,9 % för 2020 har en handlingsplan för ekonomi i balans som innebär nedskärning med 5,2 %. 

En ekonomi i balans förutsätter, med de budgetförutsättningar som är kända och beslutade i juni 2019, att kostnaderna minskas med eller ekonomin på andra sätt förbättras med ca 550 mkr. Det motsvarar 5,2 procent av de totala kostnaderna. 

Glesbygdsregioner
Region Västerbotten 

Den styrande majoriteten i region Västerbotten har beslutat att kostnaderna ska minskas med 565 miljoner under åren 2020 till 2022. Under 2020 ska 100 miljoner sparas och under 2021 100 miljoner till, vilket lämnar den största delen till år 2022.

Underlagen har resulterat i kostnadsminskningar på 565 miljoner kronor för åren 2020 till 2022. Budgetreduceringen är 100 miljoner kronor för 2020 och fördelas mellan nämnder enligt nedan. Resterande budgetreducering på 100 miljoner kronor kommer att fördelas mellan nämnder inför planeringen 2021. 

Hälso- och sjukvårdsnämnden får ta den största smällen 2020. 93 miljoner räknat på en budget på 4,759 miljarder innebär ett besparingskrav på 1,95 % och kommande år blir det alltså bara värre och värre. 

Politikerna har höga förhoppningar på att vårdens digitalisering ska lösa detta. Genom digitaliseringen ska inte bara nödvändiga effektiviseringar kunna göras utan även höjda förväntningar och krav klaras av. 

Digitalisering är en viktig faktor för att framgångsrikt modernisera och utveckla verksamheten. Nya tekniska möjligheter, behov av att effektivisera verksamheten samt invånarnas förväntningar och krav på ökad tillgänglighet och delaktighet är viktiga drivkrafter i förändringen.

Region Norrbotten
Region Norrbotten har för höga kostnader i förhållande till sina intäkter och nu har politikerna bestämt att det måste sparas pengar. “Fullmäktige har i strategiska planen 2020-2022 beslutat att budgetminskning motsvarande 344 mnkr ska genomföras till och med 2022.” Bara en liten del av nedskärningen ska göras under året (23 miljoner), de stora besparingskraven har skjutits till 2021 och 2022. 

Jämfört med budget för 2019 innebär det här en minskning av kostnaderna med ca fyra procent under en treårsperiod. Det räcker dock inte. Den totala kostnadsminskning som behöver göras de kommande åren för att budget ska hamna i balans är ca 700 miljoner, en minskning med drygt åtta procent jämfört med 2019 års budget.  

Sammanfattning av granskningen
Omfattande krav på nedskärningar finns i såväl storstadsregioner, medelstora regioner som glesbygdsregioner. De här nedskärningarna ska dock inte påverka verksamhetens kvalitet utan de anställda ska genom nya arbetssätt hitta effektivare sätt att bedriva vård. Några konkreta exempel på sådana arbetssätt ges inte men i så gott som samtliga regioners budgetar anges digitalisering och nära vård som övergripande metoder för effektivisering. 

Ett flertal regioner måste utöver de årliga effektiviseringskraven även hämta hem ackumulerade underskott som skapats av att vården inte klarat tidigare års effektiviseringskrav. I de flesta av de granskade regionerna ökar kraven på effektivisering under den kommande treårsperioden där 2022 tycks vara det år där politikernas krav på minskad budget är som störst. 

Ingenstans har vi hittat exempel på att politiker anges sänkta förväntningar eller minskade krav som sätt att säkerställa balans mellan krav och resurser för de som jobbar i den regionala vården. Förhoppningen sätts enbart till de mycket omfattande effektiviseringar som vi redogjort för. Politikernas krav på vården kommer inte att minska, i vissa fall anges att de istället kommer att öka och samtliga regioner har höjda målsättningar för verksamhetens kvalitet. 

Våra medskick till post-Coronadebatten om vårdens resurser

Erika Wall – forskare på Institutionen för Hälsovetenskap vid Mittuniversitetet – har låtit intervjua ett stort antal anställda i vården och omsorgen om hur de upplever den akuta Coronakrisen och skrivit en rapport om de svar hon fått. Nedanstående klipp beskriver samma bild av ökad arbetsbelastning i vården som den här rapporten, fast ur medarbetarnas perspektiv, inte budgetens. 

Detta innebär att analysen visar att det deltagarna vill att arbetsgivare och omgivande samhälle ska känna till om arbetssituationen under den första tiden för Coronapandemin i Sverige under våren 2020 är att det behov som finns inte avgränsas till stöd under pågående smittspridning av Coronaviruset. Istället menar man att det behövs omfattande och grundläggande förändringar av finansiering och organisering av vård- och omsorg. Deltagarna ger en samstämmig bild av en upplevd ”nedmontering” av vård- och omsorg vilken skett under åtminstone en tioårsperiod. Nu uttrycker man förhoppningar om att personer med ansvar och befogenheter att förändra situationen ska se detta och agera för en genomgripande förändring. Det deltagarna vill ha är en rimlig arbetssituation, inte några särskilda insatser för hantering av den specifika situationen och inte heller vill man framställas som hjältar som gör insatser för de svårt sjuka i Covid-19. Eller som en av deltagarna uttryckte det: ”Att applådera vårdpersonalen, nej, men nej!” 

Anställda i vård och omsorg vill inte framställas som pandemins hjältar. De vill inte att den politiska debatten om vården ska fokusera på det som händer nu i vården. De beskriver en nedmontering av verksamheten och de vill ha förändringar av finansiering och organisering av vård- och omsorg. Vår granskning av regionernas budgetar för 2020 ger dem rätt. Det som sker är kraftiga nedskärningar av resurser och det är tydligt att den politiken inte är ny för i år. Och om inte politiken ändras väntar ännu större nedskärningar de kommande åren, samtidigt som kvaliteten ska förbli oförändrad eller helst öka. 

Effektiviseringsdoktrinen är enormt stark i styrningen av svensk välfärd. Politiker ser det som sin uppgift att genom krav på effektivisering i budget skapa incitament för verksamheterna att förändra arbetssätt så att de hela tiden kan bli billigare men bättre. Någon politisk diskussion om huruvida detta är en önskvärd eller rimlig politik har dock aldrig förts. Alla politiska partier går till val på att de vill satsa på vården. Inget parti går till val på att de vill skära ner på vården. Sättet att kunna satsa trots att man skär ner är att ställa krav på effektivisering och sedan skicka tillbaka lite av de sparade pengarna i riktade satsningar. 

Att väljare inte känner till de enorma effektiviseringskraven är såklart ett demokratiskt problem men det är även tveksamt ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det jobbar drygt en miljoner människor i välfärden. Människor som enligt arbetsmiljölagen har rätt att inte bli sjuka pga sitt arbete. Enligt föreskrifterna för organisatoriskt och socialt arbete ska arbetsgivare säkerställa att det finns balans mellan krav och resurser i arbetet. Gör politiker det när de genom årliga effektiviseringskrav dränerar välfärden på resurser och låter medarbetare ta ansvaret för den ökade obalansen genom generella krav på effektivisering i budget? 

Nej, påstår vi. Post-Coronadebatten om vården måste handla om hur den politiska styrningens fokus på effektivisering skapat en vård där de anställda inte har någon som helst buffert för plötsligt ökad påfrestning. För den nu inslagna vägen innehåller bara mer och mer av samma medicin som gjort vården sjuk: odefinierade effektiviseringskrav i regionens budgetar.

Om tankesmedjan Balans 

Tankesmedjan Balans drivs av och för välfärdens medarbetare, utan några vinstintressen eller mellanhänder. Vi är en ideell förening med syfte är att folkbilda och opinionsbilda om välfärdens styrning och arbetsmiljö. Föreningen grundades 2017 på initiativ av Marcus Larsson och Åsa Plesner, som båda hade egna erfarenheter av att arbeta i välfärden (skolan) och av stressrelaterad ohälsa. 

Har du frågor om granskningen? Maila gärna marcus@tankesmedjanbalans.se

Om tankesmedjan Balans 
Föreningen har tre aktiviteter: 
• Granskning och debatt. Vi skriver blogginlägg och debatterar i traditionella och sociala medier. Vi har också gett ut böckerna De effektiva – en bok om varför välfärdens medarbetare går sönder och De lönsamma – en bok om varför skolor slåss om elever. 
• Pressinformation. Vi hjälper journalister och redaktioner med research och med att identifiera relevanta frågor att ställa. 
• Utbildningar, utredningar och rådgivning. Vi föreläser och hjälper till som rådgivare inom ekonomistyrning, arbetsmiljöfrågor och påverkansarbete. Våra uppdragsgivare här är oftast fackförbund och politiska partier. Vi tar betalt för föreläsningar och utredningar. Våra driftskostnader finansieras i övrigt av privatpersoners gåvor till föreningen. Varken gåvor eller uppdrag berättigar till inflytande över föreningens verksamhet i övrigt. 

Stötta tankesmedjan Balans 
Vill du hjälpa oss att fortsätta vår verksamhet kan du till exempel: 
Följa oss på Facebook eller Twitter och dela våra blogginlägg där. Du hittar oss genom att söka på ”tankesmedjan Balans” eller @tsbalans. 
Bli månadsgivare av 20 kr i månaden (eller mer) på: www.tankesmedjanbalans.se/stotta 
Tipsa oss om när det händer märkliga saker i din kommun, region eller myndighet. Skicka meddelande till oss på Facebook eller Twitter, eller mejla: smedjan@tankesmedjanbalans.se 
Boka oss som utbildare i din fackförening, ditt parti eller din arbetsplats. 
Läsa våra böcker De effektiva och De lönsamma. De finns att köpa direkt från tryckeriet. Klicka på titlarna så kommer du dit. När du har läst klart, ge ditt exemplar vidare till någon som jobbar inom välfärden. Lägg den i ett personalrum på en skola, vårdavdelning eller boende. 

Trevlig sommar! / Åsa och Marcus

Coronaviruset är inte orsaken till vårdens kris
close

Få våra blogginlägg i din mejlkorg:

Rulla till toppen