När friskolereformen klubbades 1992 fanns en förväntan att den avreglerade skolan skulle skapa ökad effektivitet i skolsystemet. Med många huvudmän som konkurrerar om elever skulle nya och effektivare arbetsmetoder prövas och spridas. Marknadsekonomi och konkurrens mellan olika aktörer har utan tvekan effektiviserat tillverkningsindustrin, men skolmarknaden skiljer sig på några grundläggande punkter från välfungerande marknader. Dessa skillnader gör att avregleringen av skolans område inte lett till någon effektivisering, utan istället till en ineffektiv användning av skattepengar.
- På en fri marknad råder fri prissättning. På skolmarknaden har aktörer olika ansvar, men samma ersättning.
Enligt skollagen har fristående skolor rätt till samma grundpeng som den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens skolor. Så har det inte alltid varit. Regeringen Bildt ansåg att friskolor har ett mindre omfattande uppdrag än den kommunala skolan vilket innebar att de bara fick 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev. Detta ändrades i slutet av 90-talet av socialdemokraterna.
Men kommunens ansvar är mer omfattande än de fristående skolornas. Kommunen har en lagstadgad skyldighet att garantera en plats till den som vill gå i en kommunal skola. Det innebär att kommunen inte kan optimera sin organisation så som friskolor kan. Det måste alltid finnas luft i systemet.
Vidare kräver faktisk valfrihet att det finns lediga platser att välja mellan för elever som inte är nöjda med sin skola. Aktiebolagsdrivna skolor kommer aldrig att anpassa sin organisation så att de har lediga platser, då det är fulla klasser som möjliggör vinst. Det blir således upp till kommunen att säkerställa att marknaden erbjuder alternativ för den som vill byta skola.
Kommunen har inte möjlighet att ställa elever i kö. Kösystemet innebär att populära friskolor alltid har elever som väntar på att en plats på skolan blir ledig, om någon elev väljer att sluta. Populära friskolor förlorar därför inte en skolpeng när en elev slutar, men det gör kommunens skolor. - Kommunen kan inte anpassa sin organisation när friskolor etablerar sig, utan att det innebär skada för de egna eleverna och lärarna.
Den orättvisa fördelningen av skolpeng gör att kapital just nu dras till skolmarknaden. Skolkoncerner startas och växer, dels genom att öppna nya skolor, dels genom att köpa upp fristående skolor som grundats enligt friskolereformens strävan – att flytta ägandet närmare verksamheten. Nu flyttas istället ägandet till ett huvudkontor ännu längre bort än det egna kommunkontoret.
När en koncernskola öppnar, flyttar elever från kommunens skolor till den nya skolan. Elevernas skolpeng följer med, men det är omöjligt för kommunens skolor att anpassa verksamheten till en mindre budget utan att det går ut över de elever som blir kvar i den kommunala skolan. En skolas kostnader är nämligen inte främst relaterade till antalet elever utan till antalet klasser.
En klass med 23 elever kostar nästan lika mycket att driva som en klass med 27 elever. Lärarna ska ha lika mycket i lön och lokalen kostar lika mycket, oavsett hur många elever som går i klassen. På kort sikt kan detta bara lösas genom att skära ner på resurser. Det kan t ex ske genom att elevassistenter sägs upp, läromedelsbudgeten minskas eller att lärarna får ökad undervisningstid.
Det mest sannolika är dock att kommunens rektorer inte klarar att hålla budget. Då har den kommunala skolans genomsnittskostnad per elev ökat och den skolkoncern som var orsaken till problemen ska också få högre skolpeng. På längre sikt kan kommunen anpassa sin organisation genom att lägga ner skolor, men då minskar valfriheten för de elever som vill gå på den närmaste kommunala skolan. - Fristående skolor använder inte effektivare arbetsmetoder, de har mindre resurskrävande elever.
När företag inte kan öka marginalen genom att höja priset, kommer de att göra det genom att sänka kostnaderna. Det som mer än något avgör en skolas kostnader är elevernas socioekonomiska bakgrund. Skolor med många elever som nyss invandrat till Sverige och/eller som har föräldrar utan akademisk bakgrund behöver högre lärartäthet och bättre utbildade lärare.
Skolverkets statistik visar att grundskolekoncernerna har lägre andel nyinvandrade elever och högre utbildade föräldrar än de kommunala skolorna. Det här gör det möjligt att ha lägre lärartäthet, lägre lärarbehörighet och lägre lärarlöner än de kommunala skolorna, något som nyligen bekräftats av Riksdagens utredningstjänst.
Olika elevunderlag kompenseras bara till liten del av kommunernas möjlighet att styra delar av skolans resurser till skolor med stora behov. En del kommuner fördelar inga resurser på det här sättet, många andra bara en liten del.
Det råder alltså inte likvärdiga villkor mellan de olika aktörerna på skolmarknaden. De kommunala skolornas skolpeng är för låg jämfört med uppdraget. Deras elever drabbas när koncernskolorna expanderar och de kommunala skolorna har inte det elevunderlag som krävs för att bedriva en lika billig undervisning som koncernerna.
När en allt större andel elever går i fristående skolor minskar effektiviteten i skolsystemet. Det uppstår nedskärningar ute i de kommunala skolorna som konsekvens av en oundvikligen suboptimal kommunal skolorganisation. De här nedskärningarna försämrar möjligheten för den kommunala skolans elever att lyckas med sin skolgång, vilket drabbar hela samhället.
Friskolereformen skapade inte en fungerande marknad. Den var en dåligt planerad reform som behöver justeras för att tillgodose samhällets behov av ett effektivt skolväsende. Det kommer snart upp ett förslag på riksdagens bord om att minska friskolors skolpeng jämfört med kommuners skolpeng. Det förslaget behöver gå igenom, eftersom det skulle skapa rättvisare villkor för skolutförare, oavsett om de är kommunala eller fristående.