Vad var det egentligen som hände i Aktuellt-studion i början av veckan?
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll skulle debattera sjukförsäkringen med Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, men det blev aldrig någon debatt. Annika vill inte. De stod inte ens vid samma bord. Vad är det med frågan om regeringens styrning av Försäkringskassan som är så känsligt?
För att svara på det behöver vi gå tillbaka till början av 10-talet då sjuktalen stiger kraftigt. Det handlar främst om psykiska diagnoser och värst är utvecklingen hos anställda i vård, skola och omsorg. Alliansregeringens bortre parentes i sjukförsäkringen, den s.k. stupstocken, får allt hårdare kritik från vänster och från fackförbunden. I valrörelsen 2014 lovar ledande representanter från Socialdemokraterna en human sjukförsäkring om de kommer till makten. ”Den som är sjuk ska kunna koncentrera sig på att bli frisk och inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad och fattiggjord”.
Att utmåla den sittande alliansregeringens politik som inhuman visar sig vara en bra strategi. Socialdemokraterna vinner valet och efter ett tag vid makten avvecklas den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Sjuka ska inte längre bli utförsäkrade om de inte hinner bli friska innan sjukförsäkringens sista datum. Stupstocken är avskaffad. Allt gott än så länge. Sjukskrivningarna pga psykiska diagnoser fortsätter dock att öka och regeringen bestämmer sig för att göra något för att ändra på det. Ansvarig minister Annika Strandhäll sätter ett mål för Försäkringskassan att bidra till att det genomsnittliga antalet sjukdagar minskar till 9 per person och år. Försäkringskassans verktyg för att minska sjuktalen är ganska få. I praktiken har de bara ett. Att öka andelen avslag i de olika försäkringarna i sjukförsäkringen.
Med start hösten 2015 börjar Försäkringskassans handläggare att allt oftare besluta om avslag på ansökan om sjukpenning. Största är förändringen när beslut ska tas om förlängd sjukpenning vid tidsgränsen 180 dagar. Det blir vanligare att läkares sjukintyg inte är tillräckligt för att den sjuke ska få sjukpenning, istället testar Försäkringskassan den sjukes arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden. Det innebär i praktiken att en tex lärare med utmattningssymptom som inte blivit frisk på 180 dagar och som av läkare enbart anses klara 75 % tjänst som lärare rekommenderas av Försäkringskassan att söka enklare typer av jobb eller att betala sin egen sjukdom genom tjänstledighet.
Medarbetare i bristyrken inom vård, skola och omsorg som stressat sig sjuka på sina arbetsplatser men som under ett halvår som hel-/deltidssjukskrivna inte blivit fullt friska förväntas alltså ge upp sitt yrkesval och börja om på nytt med något annat yrke. Det här leder såklart till individuella tragedier för de som drabbas men även till att skattepengar kastas i sjön. Sverige behöver 75 % av en lärare eller sjuksköterska eller socialsekreterare mycket mer än 100 % av ett enklare jobb.
Parallellt med den här utvecklingen har nedskärningarna i välfärden fortsatt, tvärt emot vad regeringen ofta hävdar. De s.k. välfärdsmiljarderna har troligen minskat kommuner och landstings sparkrav men det ökade statliga stödet till kommuner och landsting har inte varit tillräckligt för att förhindra nedskärningar. Tempot, stressen och risken att drabbas av arbetsrelaterad ohälsa har ökat för anställda i vård, skola och omsorg. Sjuktalen minskar dock pga att många fler får avslag på sjukpenning, så det ser ut som att svenskarna blivit friskare. Det ser ut som att regeringen löst problemet med den höga stressrelaterade ohälsan i välfärden, men istället har regeringen bara förvärrat situationen genom att öka personalbristen.
Varför vill inte Annika Strandhäll debattera sjukförsäkringen med Jonas Sjöstedt? Svaret är så enkelt som att hon vet att vår beskrivning är sann men att hon också vet att hon inte kan inte säga det. Det skulle syna regeringens bluff om att de hanterat problemet med allt sämre arbetsmiljö i vård, skola och omsorg och det skulle bli tydligt att de vallöften som gavs i valrörelsen 2014 inte uppfyllts, utan att Socialdemokraterna i praktiken gjort det lättare att utförsäkra sjuka.
Vad behöver göras? Först och främst måste sjukförsäkringen bli en försäkring igen och inte en budgetregulator. ”Den som är sjuk ska kunna koncentrera sig på att bli frisk och inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad och fattiggjord”, precis som Socialdemokraterna lovade i valrörelsen 2014. Sedan måste vi börja diskutera problemet med den politiska styrningen av välfärden med grund i verkligheten, inte i politisk skönmålning. Verkligheten är att anställda i vård, skola och omsorg får allt mer att göra och att de mår allt sämre, inte att politiker satsar på välfärden. Efter det väntar en svår men nödvändig diskussion om hur samhället ska klara att minska glappet mellan krav och resurser så att människor som jobbar med människor inte blir sjuka av sitt arbete.
Tidigare publicerat i ämnet:
Vi hjälper DN-reporter med fördjupande fakta om sjukskrivningar
Prat eller resultat? En genomgång av styrning för friskare arbetsplatser