Så blev läraravtalet klart till slut och parterna har förklarat hur bra saker och ting nu kommer att bli. Vi skulle vilja ge en kompletterande bild till den ganska ensidigt positiva som förmedlats av SKL och lärarfacken. Vid ett antal tillfällen har vi förklarat vad vi anser bör förändras i läraravtalet och nu när ett nytt sådant finns på plats passar det bra att runda av diskussionen med en utvärdering.
Tankesmedjan Balans läste i vintras samtliga 290 kommuners budgetar för att ta reda på hur många kommuner som sparar på välfärden. Vi kom fram till den skrämmande slutsatsen att nio av tio kommuner lägger besparingskrav i budget trots att i princip samtliga kommuner påstår att de satsar på välfärden och på skolan. När kraven ökar, men resurserna minskar, ökar risken att bli sjuk på jobbet. Det finns en lag som säger att man inte ska bli sjuk på jobbet. Den lagen gäller även för lärare och andra välfärdsyrken. Ändå drabbas just välfärdsarbetare i högre utsträckning än andra grupper av stressrelaterade symptom med utmattning som följd.
Kollektivavtal är en möjlighet för parterna att välja en högre ambitionsnivå än lagen. Eftersom lagen inte visat sig vara tillräcklig för att lärare inte ska bli sjuka av sitt arbete, anser vi det nödvändigt med en högre ambitionsnivå. Det behövs regler som gör att kommunpolitiker inte kan fortsätta att spara på skolan samtidigt som man hela tiden kräver mer av lärare. (Exakt samma resonemang gäller i vården, omsorgen, och den offentliga sektorn också. Vi säger ”lärare” här eftersom vi skriver om ett läraravtal just nu.)
Ur ett styrningsperspektiv och med fokus på arbetsmiljö och arbetsbelastning har vi därför argumenterat för att läraravtalet borde förändras på dessa tre områden.
- Lärares arbetstid måste fredas från att fyllas med allt fler arbetsuppgifter. Lärares undervisningstid behöver begränsas och rätten till för- och efterarbete skyddas. Det behövs regler för arbetstiden och arbetstidens innehåll som arbetsgivaren måste följa när tjänstefördelningen görs. Barngrupper på förskolan behöver minskas och maxtak för antal barn sättas.
- Effektivitet som lönekriterium behöver tas bort ur avtalet. I det förra avtalet stod att effektivitet ska vara ett lönekriterium. Det är orimligt att lön sätts efter hur många lektioner lärare har eller hur många extrauppgifter lärare tar på sig. Vi är generellt kritiska till individuell lön men om lön ska sättas individuellt får det inte göras på ett sätt som riskerar att öka lärares arbetsbelastning.
- Kommunernas möjligheter att finansiera löneökningar genom ökad arbetsbelastning behöver begränsas. Det behövs en procentsats för lärares löneökningar och bindande skrivningar om att budget behöver öka med minst samma procentsats.
Vi förväntar oss inte att de här förändringarna ska göras fullt ut i ett enda avtal. Men för att ett läraravtal ska kunna leda till att färre lärare blir sjuka pga sitt arbete behöver förändringar göras i den här riktningen. Det vill säga: lärare behöver ett avtal som börjar flytta beslutsrätt från lokala arbetsgivare och parter (dvs lokala fackavdelningar och enskilda kommuner), och till centrala avtal. Allt annat är direkt hälsofarligt.
Så hur blev det? (Klicka här för att läsa hela avtalet)
- Avtalet innehåller inte några skrivelser som skyddar lärares undervisningstid eller rätt till tid för för- och efterarbete. Inget maxtak för barngrupper.
- Effektivitet är kvar som ett av tre huvudkriterier för den individuella lönesättningen. Det är således fortsatt fritt fram för arbetsgivaren att pressa lärare att öka sin arbetsbelastning genom att locka med löneökning.
- Avtalet innehåller inga skrivningar om hur löneökningar ska finansieras.
Vad är då nytt i avtalet?
I en av bilagorna finns en punkt som heter ”Arbetsmiljö”. Här står det att god arbetsmiljö ska säkerställas genom att undersöka, följa upp och åtgärda risker för att förebygga ohälsa.
Det här är nytt för avtalet, men det är inte någon ambitionsökning jämfört med lagstiftningen. Precis det här är vad som står i föreskriften om det systematiskt arbetsmiljöarbetet. Den trädde i kraft i mars 2016, och ansågs då vara just det facken behövde för att få arbetsgivarna att ta sitt ansvar för arbetsmiljön:
Det har gått 2,5 år sedan föreskriften kom ut. Under den tiden har alltså 9 av 10 kommuner sparat på sina välfärdsverksamheter på det sätt som vi på Tankesmedjan Balans anser riskera arbetsmiljön.
Nåväl.
Vidare finns ett stycke om att mål ska sättas för minskning av sjuktal och förbättring av arbetsmiljö. Inte heller detta är något nytt. Det står redan i föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö att arbetsgivaren skall sätta upp sådana mål. Det enda som faktiskt är nytt här är att parterna ska ta fram ett gemensamt material med verktyg att använda i det lokala arbetsmiljöarbetet.
Vi sammanfattar
Vi tar inte ställning till huruvida det var rätt eller fel av lärarfacken att acceptera det här avtalet. Vi försöker endast utröna huruvida avtalet kommer att sätta press på kommunpolitiker att sluta minska skolans resurser men öka kraven på skolan. Tyvärr finns det inget som pekar på det. Det nya i avtalet vad gäller arbetsmiljö är att formuleringar från arbetsmiljöverkets föreskrifter flyttats in i avtalet. I övrigt saknas fortfarande regler som skyddar lärare från ökad arbetsbelastning, som hindrar politiker från att lägga effektiviseringskrav på skolan eller som skyddar lärare från att lönesättas efter hur snabbt de springer i korridorerna.
Avtalet är treårigt, men började gälla 1 april. Vi har således lite drygt två och ett halvt år på oss att utbilda landets lärare i skolans styrning och vilka effekter denna har på lärares arbetsbelastning och arbetsmiljö så att andra krav kan ställas på nästa läraravtal. Vill du hjälpa till? Dela gärna våra inlägg på sociala medier eller stötta oss ekonomiskt. Om du klickar här kommer mer instruktioner om hur man kan göra det.
Lästips
http://skolvarlden.se/artiklar/lararavtalet-darfor-kommer-inte-arbetsmiljon-forbattras