Den 1 april gick avtalet mellan Sveriges Kommuner och Landsting och lärarfacken ut. Det här avtalet styr inte bara lön utan påverkar även lärares arbetsbelastning och arbetstider. Ett viktigt dokument således och det är därför lite kul att fundera över vad SKL skulle vilja få in i det nya avtalet för lärare. Vi har skrivit ett antal inlägg om hur vi i Tankesmedjan Balans skulle vilja att slutprodukten blev (se länkar i slutet av inlägget). SKL tar troligen intryck av många olika förståsigpåare. Kanske inte så troligt oss, kanske mer troligt forskare som skrivit rapporter som ligger uppe på SKL:s egen hemsida. Idag ska vi ledsaga er igenom PM:et ”Bättre skola till varje pris” skrivet av ekonomen Erik Lakomaa. Häng med!
Det Erik pysslar med kallas för ”economics of education”. Ekonomisk styrning av skolan. NPM-gänget ni vet. Effektiviseringskravsvurmarna. De som är fast övertygade om att skolan alltid kan bli bättre och billigare om politiker bara använder ekonomiska styrmedel på rätt sätt.
Mantrat känner vi igen. Det är inte resurserna som är det viktigaste utan hur de används. Det här har SKL själva sagt ca 4391648367 gånger sedan skolan kommunaliserades. Under samma period har skolans resurser minskat jämfört med kostnadsökningar och elevernas resultat försämrats.
Erik konstaterar för sig själv att det inte går att koppla höga kostnader till hög kvalité. Som källa anger han en 22 år gammal undersökning som säger att det inte går att öka kvalitet med mer resurser samt en 8 år gammal undersökning som säger att det visst går att öka kvalitet med mer resurser. Inte så konsekvent, Erik.
Sedan konstaterar Erik att det är viktigare hur resurser används än att man använder mycket resurser. Som källa för det anger han tre undersökningar som visar på att det visst går att förbättra resultaten med mer resurser. Konsekvent inkonsekvent, Erik.
Efter att Erik påstått att resurserna är oviktiga fast med referenser som säger att de är viktiga ger sig Erik i kast med att se kommunen som en friskolekoncern. Detta är väldigt poppis i NPM-gänget. Koncerntänket. Det har fördelar, menar Erik.
Vilka fördelar då? Jo t ex gemensamt undervisningsmaterial. Det är oerhört ineffektivt att lärare anpassar undervisning efter sin egen uppfattning om elevernas nivå. Mycket mer effektivt att ha färdiga powerpoints som i Kunskapsskolan där läraren bara säger det som en annan lärare hittat på. Många som jobbar som lärare tycker dock att gemensamt undervisningsmaterial är rätt värdelöst, eftersom klasser är olika varandra och det är lärares jobb att anpassa undervisningen efter att elever och klasser är olika.
Erik påstår vidare att det bästa kommuner kan göra är att öka lärares undervisningstid. Dels kan det möjliggöras genom att minska administrationen men även genom förbättrad schemaläggning. Extra viktigt är att duktiga lärare undervisar mer. Var tror ni Uppsala fått sin tips om att ha ökad undervisningstid som lönekriterium från?
Avslutningsvis skriver Erik några ord om lokaler. Lokaler är en stor kostnadspost så här finns också en stor besparingspotential. Det finns ingen koppling mellan lokaler och utbildningsresultat. Tänk på det alla lärare som ständigt tycker att den fysiska miljön försämras. Ni bidrar till besparingspotentialen!
Vi sammanfattar
Erik skriver att skolans resurser inte är viktiga för skolans resultat. Hans enda referens för att stärka påståendet är 22 år gammalt. Andra referenser talar istället för att resurser är viktiga för skolans resultat. Erik tycker att den kommunala skolan borde drivas som en friskolekoncern. Färdiga lektionskoncept ska användas för att skapa möjlighet för att öka lärares undervisningstid. Det effektiviserar. Ännu mer går att effektivisera genom att ändra schemat så att lärare kan undervisa mer. Avslutningsvis behöver kommuner inte ägna någon större möda åt den fysiska miljön då Erik hävdar att det inte finns något samband mellan sådan och bra skolresultat.
Vi undrar. Finns det något samband mellan ständiga försök till effektiviseringar av skolan och lärarbrist? Mellan att lärare får allt mer att göra och lärarbrist? Mellan att lärare och elever trängs i dåligt anpassade lokaler och lärarbrist?
Vi tror att det är så. Vi tror att det här är det stora tankefel som skolekonomer och SKL gör. I jakt på effektiviseringar har skolan blivit en arbetsplats som för få vill vara på. Så vi avslutar med Eriks egna slutsats: att bra lärare är det viktigaste för att elever ska lära sig bra saker. Problemet är att ingen vill jobba i den skola Erik vill att SKL skapar.
Lästips