Att löner ska sättas individuellt och vara olika höga för olika medarbetare är en självklarhet hos de allra flesta arbetsplatser idag. Skolan är inget undantag. Men det har inte alltid varit så, och det är inte så i alla länder. Idag ska vi berätta om hur arbetsgivarna tänkte sig att individuella löner skulle hjälpa till i deras strävan att få mer skola för mindre pengar.
Vi påstår att det har blivit som de ville, och att det går ut över lärarnas hälsa. Även om du skulle hålla med om vår analys, så är det här kanske en trist slutsats. Du hör kanske till dem som fått en fin löneutveckling de senaste åren. Grattis. Gör nåt kul för pengarna. Och bjud gärna en stressjukskriven kollega på fika.
”Lärares löner måste öka mer än andras”, krävde lärarförbunden i avtalsrörelsen 2012. Och de lyckades. Lärares löner har ökat mer än andras. Dels pga avtalet som skrevs under 2012, dels pga den löneglidning som uppstått i lärarbristens spår, del pga statliga lönesatsningar som tex Lärarlönelyftet.
Det är väl bra?
”Det beror på”, brukar vi svara när vi får frågan. Det beror på om lönerna är finansierade av nya pengar eller om lärare betalar sin löneökning med mer att göra. En obekväm tanke när sjuktalen är skyhöga och 40 % av alla lärare inte hinner med alla sina arbetsuppgifter. Många väljer nog att tänka att så är det nog inte. Det finns inget samband mellan lön och arbetsbelastning. Det får inte finnas det!
Det här inlägget skrivs för er som vågar utmana tanken. Läs. Fundera. Bilda sedan en egen uppfattning.
Uppsala
Vi börjar i Uppsala. Här har politiker från båda blocken varit tydliga. Lärarlönerna ska höjas mer än andras! 45 miljoner per år avsätts för satsningen. Carolina från Socialdemokraterna får mer pengar att använda i sin roll som ordförande i utbildningsnämnden. Det låter väl bra?
Lärarförbundet är dock sådär fackligt otacksamma. Finns det verkligen täckning i budget för den här lönesatsningen? Om inte finns ju en risk att lärarna får mer att göra. Just det där som vi i Balans är rädda för.
Vi kollar i Uppsala kommuns budget. Eftersom vi läst en del kommunbudget det senaste halvåret (se gärna länkarna till kommunbudgetgranskningar i slutet av det här inlägget) kan vi åka störtlopp genom de inledande 100 sidorna med fina ord om vad kommunen ska göra och direkt gå på det viktiga. Pengarna. Hur mycket pengar får Carolina i utbildningsnämnden för att finansiera ökningen av lärares löner?
Va? En procent mindre 2017. 1,1 procent mindre 2018. 2,65 procent mindre 2019. Det låter ju inte bra. Men hur mycket innebär de där procenten i kronor?
Nästan 49 miljoner mindre än vad nämndens kostnader ökar 2017. Och hur mycket var nu igen den där”satsningen” på lärares löner? 45 miljoner! Hela satsningen försvann. Ännu värre blir det nästa och nästnästa år. Kolla in 2019 då ”satsningen” på 45 miljoner på lärares löner ska göras samtidigt som nämnden ska spara 140 miljoner. Uppsalas lärare kommer att få betala dyrt för att få mer än andra.
Uppsalas rektorer måste alltså spara samtidigt som de ökar lärares löner. Hur ska politikerna lösa det? Jo. Genom att premiera ”effektivisering” i den individuella lönesättningen. Uppsala kommun har tagit fram nya lönekriterier som företrädare för arbetstagarna kommenterar såhär.
Det är knappast en slump att effektivisering i form av mer att göra finns med som ett lönekriterium. Sparar du pengar åt kommunen får du inte bara en större del av kakan. Det är ett krav för att kakan alls ska kunna bakas. Hur du mår är inte en variabel. Vi på tankesmedjan brukar inte bara gnälla över ofinansierade löneökningar. Vi brukar även gnälla över individuella löner. Detta är förklaringen till varför.
Historisk tillbakablick
Men det här var ju bara ett exempel. Vad är det som säger att landets övriga 289 kommuner resonerar såhär?
Ganska mycket, tyvärr.
Grunden till lärarens arbetstid och arbetsbelastning som verktyg för billigare skola och den individuella lönesättningen som morot för effektivisering lades i mitten av 90-talet. 1996 kom arbetsgivare och fack överens om ”En satsning till 2000”. Mellan 1996 och 2000 skulle lärares löner öka mer än andras (ni känner igen tänket) och det skulle ske genom ett antal förändringar som förväntades leda till ökad effektivitet (ni känner igen tänket).
Avtalet mellan arbetsgivare och fack om tak för undervisningstid skrotades och ersattes med reglerad arbetstid för lärare. Fina formuleringar om att detta inte skulle leda till mer att göra skulle (som vi snart kommer att ge exempel på) visa sig vara tomma ord. Som ni ser i nästa klipp gjordes även den del av lärares löner som skulle öka mer än andras individuell.
När SKL (dåvarande Svenska Kommunförbundet) skriver nya avtal tolkas dessa i sk ”cirkulär”. Cirkulären skickas ut till landets 290 kommuner så att politiker på lokal nivå ska få en gemensam tolkning av vad deras arbetsgivarorganisation egentligen har bestämt tillsammans med fackförbunden. I cirkulär 1996:78, ”Skolavtalet och ekonomin, tolkas vad de gemensamma överenskommelserna i ”En satsning till 2000” egentligen betydde. Vi ber er läsa det här stycket ordentligt.
- Genom att införa individuella löner och avveckla USKen kommer skolan bli billigare.
- Den besparingar som förändringarna ger upphov till innebär att lärare kan få mer än andra.
- De lärare som kan spara mest pengar genom att arbeta på ett nytt sätt kan få del av satsningen
Vänta. Nu läser ni väl avtalet som fan läser bibeln. Så illa kan det inte vara? Jo. Läs själva. Tydligare än så här kan det inte bli.
Ett sista klipp innan vi lämnar cirkuläret från 1996. Om lärare vill ha mer än andra måste de betala det med mer att göra och det måste vara de som bidrar mest till besparingen som får del av pengarna. Precis som i Uppsala idag. Den enda skillnaden är att lärares arbetsbelastning idag är högre än vad den var 1996 och att även sjuktalen pga psykisk ohälsa är högre.
Vi rundar av
I det privata näringslivet skapas ökat löneutrymme av ökad vinst. Ett sätt att öka vinsten är att lyckas göra produktionen billigare. I en fabrik finns det massor av sätt att göra produktionen billigare. Billigare råvaror. Bättre maskiner. Ny teknik. Osv. I skolans värld är det inte lika lätt att effektivisera produktionen. Istället springer lärare allt snabbare i korridorerna. Jobbar fler timmar. Och mår dåligt.
Vi tror inte att det är en bra idé att använda lön för att försöka få folk att springa fortare. Kommunernas ekonomi är krympande. De resurser som finns för skola måste användas för att minska arbetsbelastningen för lärare och rektorer. Inte till högre löner för de som jobbar ännu lite mer.
PS: Vilket lustigt sammanträffande
I karriärtjänsternas kölvatten har det uppstått företag som har som affärsidé att lista ut vilka som är de bästa lärarna. De lärare som enligt den individuella lönesättningen ska ha mer än andra. Stockholm stad använder sig tex av företaget Arete meritering.
Läste ni cirkuläret från 1996 ordentligt? Om inte kommer här ett klipp från slutet av texten där det står vilka som författat cirkuläret. Hittar ni den gemensamma nämnaren?
Effektiviseringskrav – Tillväxtens pris? Välkommen till Kungälv!