Varför hör vi så mycket om personalbrist i vård, skola och omsorg? För att hitta förklaringen till det måste vi gå tillbaka 25 år i tiden. Den ekonomiska nedgången under 90-talet tvingade kommuner och landsting att drastiskt anpassa sina utgifter till minskade skatteintäkter. Redan före detta hade politik och förvaltning tittat mot näringslivet för att hitta inspiration till hur offentlig verksamhet kunde styras men det nya ekonomiska läget gjorde att behovet av en ny styrning med fokus på billigare offentlig sektor blev akut. Den styrning av välfärden som växte fram under tidigt 90-tal brukar kallas för New Public Management (NPM). NPM går ut på att politiken så långt det går ska minska utgifterna för vård, skola och omsorg genom konkurrensutsättning, högre och högre mål samt effektiviseringskrav. I den bästa av alla världar kan sedan kommun och landstingspolitiker se verksamheterna de ansvarar för bli billigare och bättre. År efter år.
Den här styrningen hade fungerat bra i industrin. 1900-talet var en enda lång framgångssaga för marknadsekonomin. Den fria konkurrensen hade skapat tryck på företag att hela tiden tillverka bättre och billigare produkter. Kravet på ständig effektivisering nåddes dels genom den snabba tekniska utvecklingen men också genom att hela tiden försöka minska kostnaden för arbetskraft. När inte svenska arbetare accepterade löneläget eller tempot vid maskinerna flyttades produktionen utomlands, till låglöneländer som Kina, Indien och Bangladesh.
Efter drygt 25 år av New Public Managementstyrning av välfärden kan vi konstatera att produktionen av vård, skola och omsorg skiljer sig från att producera något i en fabrik.
För det första. Den effektivisering som möjliggjordes av teknisk utveckling är inte möjlig i personalintensiv verksamhet som vård, skola och omsorg. Effektiviseringskrav i välfärden leder istället till att de anställda får mer att göra. Att stressen ökar. Att de som jobbar på golvet tvingas springa fortare i korridorerna och i slutändan att de blir sjuka av sitt arbete.
För det andra. När arbetsvillkoren som en konsekvens av effektiviseringskrav på välfärden försämrats tillräckligt mycket och allt färre väljer att utbilda sig till att jobba i vård, skola och omsorg, finns inget låglöneland att flytta produktionen till. Skolor, vårdcentraler och socialkontor måste tyvärr ligga där människor bor.
Redan idag råder det akut brist på utbildade lärare, sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare och undersköterskor. Framtiden ser dock ännu mörkare ut. Skolverket bedömer att det kommer att saknas 70 000 lärare 2019 och att det sedan varje femårsperiod kommer behöva anställas 50 000 lärare till. SCB bedömer att personalbristen i vård och omsorg kommer att uppgå till 160 000 år 2035. NPM-styrningen av välfärden har misslyckats. Arbetsvillkoren har blivit för dåliga och till skillnad från i industrin är de anställda i allra högsta grad en ändlig resurs. Produktionen kan inte flyttas till låglöneländer.
Vad behöver göras? Först och främst måste politiker på alla nivåer sluta låtsas som om välfärden kan bli både billigare och bättre i all evighet. Vi kan inte fortsätta att styra vård, skola och omsorg som om det vore tillverkningsindustrier. Dels naturligtvis för de anställdas skull; de har rätt till arbetsvillkor som inte gör dem sjuka, men även för medborgarnas skull som behöver människor som hjälper dem när de blir sjuka, gamla eller vill skaffa sig en utbildning. Sedan måste vi som samhälle diskutera ny styrning för välfärden som inte leder till långsiktig obalans mellan krav och resurser. Det blir ingen enkel nöt att knäcka och kommer att kräva stort politiskt mod från samtliga partier. Men det måste göras.
Alternativet är faktiskt att flytta omsorgen till Kina, vården till Indien och skolan till Bangladesh.
Följ oss gärna på sociala medier
Facebook: http://facebook.com/tsbalans
Twitter: @tsbalans
Lästips om NPM
I veckan kom ”Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi” med en intressant rapport om NPM och välfärden. Intresset för styrningens påverkan på medarbetarnas arbetsmiljö var dock inte så stor då ordet ”arbetsmiljö” nämns en gång på 280 sidor text. http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2015/08/2017_1-Dags-f%C3%B6r-ompr%C3%B6vning.pdf
Lästips på http://tankesmedjanbalans.se
Varför fungerar inte New Public Management – Den långa förklaringen