Marcus har läst Före detta fröken av Elin Johansson (It-lit förlag) och älskat den. Här kommer hans tankar om boken.
Det är lika bra att jag är ärlig direkt: innan jag läste Elin Johanssons Före detta fröken hade jag aldrig öppnat en diktbok. Jag kan därför omöjligen avgöra om en dikt är bra eller dålig. Men när jag började läsa boken gjorde jag en flik på de sidor där det fanns dikter som berörde mig extra mycket. Efter att jag läst färdigt så fanns det många fler sidor med flik än utan. Det kan i alla fall inte vara ett dåligt betyg på språket.
Om jag har dålig koll på diktformen så har jag betydligt bättre koll på bokens ämne: lärarrollen, eleverna och skolsystemet.
vissa skolor vill
vissa barn inte gå på
så där går barn vars viljor inte räknas
Elin Johanssons bok handlar om ett av Sveriges tuffaste jobb: att vara lärare på en vinstdrivande frånvalsgymnasieskola, med elever som främst kommer från storstädernas förorter. Här går de elever som behöver mest resurser av alla för att klara skolan men här finns också några av de skolägare som fokuserar hårdast på vinstmarginalen. De här elevernas enda chans att klara sig är att de haft tur att få lärare som bryr sig så mycket om sina elever att de gör skada på sig själva.
förenklat finns det två lärarlag
de som bryr sig för mycket
och de som bryr sig för lite
om man har ett så kallat duktigt barn
ska man hoppas på kategori nummer två
för då slipper de vikarier sen
Boken innehåller även positiva berättelser om lärarlivet men det är dikterna om det omöjliga uppdraget som griper tag i mig och får mig att vika flik på sida efter sida. Utifrån sina egna erfarenheter har Elin Johansson på ett mästerligt sätt lyckats fånga upp nästan allt som debatteras inom skolan – från den mest övergripande systemdiskussionen om hur skolan bör styras, ner till lärarens mänskliga begränsningar i klassrummet.
lågaffektivt bemötande
reflexmässigt griper du in
i slagsmål
när någon är hög
torkar tårar
blod
alltid lågaffektivt
det är enkelt
om du inte känner nåt
Mitt eget arbetsliv handlar mycket om att få lärare och andra som är intresserade av skolan att bry sig om statistik. Hur mycket har andelen elever i aktiebolagsdrivna skolor ökat de senaste åren? Hur har sjuktalen för lärare förändrats sedan nedskärningarna startade på nittiotalet? Hur stor del av skolsegregationen beror på marknadsskolan? Hur mycket står AcadeMedias aktie i? Hur mycket har lärares undervisningstid ökat sedan de statliga regleringarna av undervisningstiden togs bort?
Siffror. Procentenheter. Trender. Nyckeltal. Genom att egentligen bara berätta om vad vi vet om hur det faktiskt ser ut i den svenska förskolan och skolan har Balans – mot alla odds – spelat en roll i debatten. Statistik är vår ledstjärna för att förhålla oss ideologiskt neutrala. Vi tar inte ställning för något parti eller för någon “-ism”. När någon ifrågasätter våra motiv kan vi svara “kolla de här tio källorna i offentliga handlingar som stöder våra påståenden”. Vi har ryggen fri. Vi tål granskning. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Därför kramar vi om dem. Ibland krampaktigt hårt.
Ja, krampaktigt! För något försvinner naturligtvis när man reducerar det arbete som utförs i förskolan och skolan till siffror. Åsa och jag hävdar ofta att man inte kan styra skolan som om dess medarbetare tillverkade en produkt i en fabrik, men riskerar vi inte att gå i samma fälla när vi så benhårt håller oss till statistik? Efter att ha läst Före detta fröken känns svaret självklart: jo, det gör vi. Eller kanske snarare: jo det gör vi, men det är kanske den roll Balans har att spela. Den roll som jag kan spela.
Andra har andra roller och Elin Johansson spelar sin fantastiskt bra. Det här är en bok som handlar om det som inte syns i statistiken. Om ett lärarliv som aldrig kan beskrivas av några nyckeltal. Om lärare och elever som är skolmarknadens förlorare men också om ett skolsystem som gör oss alla till förlorare. Om människorna som hamnar i skymundan i Skolinspektionens granskningar.
minst femton elever till
borde ha åtgärdsprogram
enligt skolinspektionen
men de sa aldrig
hur det skulle gå till
eller bra jobbat
Före detta fröken är en stundom hjärtskärande sågning av den svenska skolmarknaden, där de expanderande skolkoncernernas möjligheter till avkastning prioriteras framför barn och ungas rätt till en bra utbildning och lärares rätt till ett drägligt arbetsliv. Varumärket är allt på en marknad. En elev in, en peng in. En elev ut, en peng ut. Här finns inget utrymme för negativ rubriker – hur sanna de än må vara – här finns först och främst utrymme för att tjäna pengar.
i avtalet fanns en klausul
om friskolans koncern
du skulle värna om den
inte tala illa om företaget
Med ett enkelt och rakt diktspråk talar Elin Johansson direkt till mig som läsare. Trots att många av dikterna är utelämnande är tonen inte anklagande – utan snarare kärleksfull – mot elever och föräldrar. Udden riktas istället mot politikerna som skapat det här systemet och som vägrar att ändra på det.
Jag tror att jag läst, eller iaf skummat igenom, det mesta som skrivits om det svenska skolsystemet under de senaste sju åren. Som skildring av skolan är Före detta fröken unik. Boken bidrar med perspektiv som jag – och många andra skoldebattörer – aldrig kommer i närheten av, och den är skriven med ett personligt anslag som man aldrig hittar i texter som tar sin utgångspunkt i siffror, procentenheter, trender och nyckeltal.
Läs den!