Onsdagen den 30 november klockan 19.00 föreläser Marcus om Malmös utbildningsbudget på biblioteket Garaget. Det är gratis inträde och arrangörerna är själva lärare på Malmös skolor. Alla som bryr sig om förskolan och skolan i Malmö borde komma dit för att lära sig om hur utbildningssektorn drabbats av tidigare ekonomiska kriser, om Malmös kommande budget och om vad som kan göras för att sätta stopp för nedskärningarna. Marcus kommer även att berätta om hur marknadsskolan dränerar skolsystemet på resurser, om de växande koncernernas makt och om skollobbyismen.
Den väg politikerna väljer för att hantera den ekonomiska krisen kommer att sätta prägel på kommunens utbildningssektor i många år framöver. Risken finns att Malmö befinner sig i starten på ett stålbad för kommunens förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Men det är i så fall ett stålbad som skapats av politiska beslut och som kan ändras av politiska beslut.
Här är en länk till hela budgetdokumentet. Störst planeras nedskärningarna bli i kommunens gymnasieskola och vuxenutbildning. Nästa år behöver deras rektorer skära ner sina kostnader med 3,1 %. Grundskolan och förskolan klarar sig något lindrigare undan med ett nedskärningskrav på 1,6 %. Men i praktiken är läget värre än så. Studerar man nämndernas budgethandlingar närmare framkommer behov av extra resurser för att finansiera ökade lokalkostnader, fler elever i behov av extra stöd, nya digitala hjälpmedel och system och för att rätta till orimliga löneskillnader. Budgeten utgår även från mycket återhållsamma löneökningar. Tillsammans kommer detta sannolikt leda till ännu större nedskärningar än vad budgeten visar.
Det ekonomiska läge som landets kommuner står inför liknar på många sätt situationen i början av nittiotalet, då behovet av förskola och skola ökade samtidigt som kommunernas ekonomi sattes under mycket stor press. Politiker valde att skära ner på förskolan och skolan och hoppades att minskade resurser skulle tvinga lärare att gå över till effektivare arbetsmetoder där resultaten kunde förbättras trots att resurserna minskade.
När Skolverket år 2000 utvärderade nittiotalspolitiken kunde de konstatera att nedskärningarna lett till ökad stress hos lärare och elever och minskad likvärdigheten i skolsystemet. Enligt Skolverket minskade resurserna i förskolan och lärartätheten i grundskolan med en femtedel under nittiotalets första hälft samtidigt som skillnaderna mellan olika elevgruppers skolresultat förstärktes och lärares sjukskrivningar ökade.
Om förskolans och skolans resurser minskar tvingas lärare använda arbetsformer som tar mindre tid i anspråk, som innebär att de kan undervisa fler och större elevgrupper och som lägger över större ansvar på eleverna att lära sig själva. Det här skapar en ökad obalans mellan krav och resurser för både lärare och elever, något som vi vet bidrar till psykisk ohälsa.
Nittiotalet har lärt oss att när politiker skär ner på utbildningssektorn i kristider, och därigenom tvingar fram sämre arbetsmetoder och en farligare arbetsmiljö för lärare och elever, så lever de förändringarna kvar även om resurserna ökar igen. För varje ekonomisk kris ökar den psykisk ohälsan, olikvärdigheten i skolsystemet och intresset för att jobba som – och utbilda sig till – lärare.
Malmö har en elevsammansättning som kräver mer resurser än andra storstäder. En större andel elever i Malmös skolor är nyinvandrade och den genomsnittliga utbildningsnivån är lägre hos Malmös föräldrar än i jämförbara kommuner. Det här är de två variabler som vi vet påverkar elevernas behov av resurser allra mest. Det gör att nedskärningar drabbar Malmös förskola och skola extra hårt.
Med mindre resurser blir lärares pedagogiska friutrymme allt trängre. Lärare kommer i ännu högre utsträckning att tvingas använda andra arbetsmetoder än sådana som ger bäst resultat för elevernas lärande. Förskolan och skolan måste standardiseras ytterligare och kommer allt mer likna produktionen vid ett löpande band. Malmös egen förskolenämnd uttrycker det här mycket träffsäkert: “att utveckla individuella lösningar och arbetssätt är mer resurskrävande än standardiserade lösningar.“ Med mindre resurser minskar möjligheten till individuella lösningar.
Det här är inte bra för eleverna, inte för lärarna och i längden inte heller för Malmös medborgare och för skattebetalare. Det vägval som Malmös majoritet tycks vilja göra kommer att leda till ännu mer utslitna lärare, till ännu större skillnader mellan olika elevgruppers skolresultat och till lärare som i allt högre grad fråntas möjligheten att göra professionella bedömningar av vad just deras elever behöver för att lära sig så mycket som möjligt.
Malmös budget för 2023 kommer att klubbas några dagar innan Marcus föreläser. Tiden är kort men det finns fortfarande möjlighet för Malmös medborgare och politiker att diskutera/söka/välja andra alternativ. Tisdagen 22 november anordnas en demonstration utanför stadshuset. Läs mer om den här. 2023 är dock bara första året av i värsta fall många år av snäva ekonomiska villkor för kommunerna. Marcus föreläsning handlar om varför Malmös lärare, föräldrar och skattebetalare behöver engagera sig för att förhindra att samma sak händer de kommande åren, som hände under nittiotalet.
Vi ses!