Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ger två gånger om året ut en rapport om kommunernas och regionernas ekonomiska läge. I onsdags presenterades den senaste rapporten och det var en rätt igenom dyster föreställning. I det här inlägget ska vi fokusera på vilka tankar SKL har för förskolans och skolans effektiviseringspotential.
Det kan inte ha undgått någon att välfärden har ”utmaningar”. För att klara den anser SKL att välfärden måste ”effektiviseras” vilket innebär ökad produktion utan att kvaliteten försämras.
Den här ökade produktionen med bibehållen kvalitet ska dock ske utan att resurserna ökar i den takt de borde få öka. Behoven växer nämligen snabbare än vad SKL tror att samhället vill betala för. Någon måste fixa det glapp som då uppstår och denna någon är alla som jobbar i välfärden som alltså måste effektivisera sig.
Hur kan man lyckas med detta? SKL berättar att kommuner kan göra som vi i mängder av granskningar visat att ett stort antal kommuner redan gör och inte kompensera fullt ut för pris- och löneökningar. Då effektiviseras nämligen verksamheten… på något sätt.
Man kan även göra som vi också många gånger visat och lägga s.k. generella effektiviseringskrav på någon eller några procent (visst är det intressant med den plötsliga ärligheten från SKL?). Eller så kan man strunta i att kompensera volymökningar (vi vet).
Hur kan kommunerna göra konkret när de minskar kostnaderna för välfärden? Jo, de kan strunta i att anställa nya medarbetare när folk slutar eller i övrigt minska bemanning så att verksamheten blir mer ”resurseffektiv”.
Ett sätt att effektivisera förskolan och skolan är att öka barngrupperna men SKL tipsar om att man även kan stänga förskolor och skolor eller strunta i att anordna gymnasieprogram.
Vidare är en smart grej man kan göra för att öka effektiviteten att låta lärarna undervisa fler elever men med samma måluppfyllelse och samma arbetstid, tex genom distansundervisning och ”renodling av arbetsuppgifter” (läs lärarassistenter).
Faktum är att gör man så här kan man effektivisera förskolan och skolan med 10-15 % eller mer. Fantastiskt.
Och det bästa är att det krävs inte några magiska formler för att den här effektiviseringen ska kunna göras, det krävs bara VÄLDIGT HÅRT ARBETE.
Nu kanske ni tänker att ”vänta det här låter väl egentligen som besparingar/nedskärningar och inte effektiviseringar”. Ja, så kan man kanske tänka men gränsen för vad som är en effektivisering och vad som är en besparingsåtgärd är flytande så SKL väljer att kalla det för effektiviseringar. Praktiskt och visst låter det trevligare än att spara och skära ner?
Reflektion
Vår bild av förskolan och skolan är inte att barnskötare, lärare, fritidspedagoger, rektorer och övriga yrkesgrupper med lätthet kan göra de här effektiviseringarna utan att det istället kommer att innebära mer att göra. Tyvärr är det här exempel på yrkesgrupper som redan gör så mycket att de blir sjuka pga sitt arbete.
SKL har rätt i att med nuvarande styrning av förskolan och skolan måste kostnaderna minska genom att medarbetare GENOM VÄLDIGT HÅRT ARBETE lyckas ha hand om fler barn och elever och därigenom minskar kostnaden per barn/elev. Tyvärr är inte det detsamma som att det är faktiskt möjligt.
Mötet mellan barn/elever och lärare kan inte med lätthet effektiviseras bara för att politiker bestämmer att så ska ske. Det arbete som krävs för att lära ut något kan inte utan vidare jämföras med att producera en vara. Antingen behöver samhället acceptera att förskolan och skolan får kosta mer än vad den gör idag eller så får samhället acceptera att verksamhetens kvalitet försämras.
Tycker du att det här med effektivisering och styrning av förskolan och skolan är intressant? Beställ gärna vår bok ”De effektiva”. Den finns där böcker säljes på nätet, t ex här https://www.adlibris.com/se/bok/de-effektiva-en-bok-om-varfor-valfardens-medarbetare-gar-sonder-9789151903835.
Lästips