”Politiker öppnar för att privatisera delar av Kriminalvården”! Dagens Nyheters rubrik (11/5) gav upphov till en het debatt på sociala medier, men för oss som följt privatiseringen av offentlig verksamhet under en längre tid kom artikeln inte som någon större överraskning. I det här inlägget ska vi göra en genomgång av det som däremot inte stod i artikeln: att politiker inte vill att politiker ska sluta ansvara för driften av offentligt finansierad verksamhet, de ska bara göra det som affärsmän, inte som folkvalda.
”Jag kan lätt ta över en anstalt och är den första som räcker upp handen när det blir möjligt” säger Jan Emanuel i artikeln. Peje Emilsson ”tror att man kan få högre effektivitet om man har ett antal privata entreprenörer”, han har tidigare berättat att han själv är intresserad av att driva egna privata fängelser.
Jan Emanuel och Emilsson har båda byggt en förmögenhet på privatiseringen av offentlig verksamhet men de har även en annan sak gemensam: det politiska engagemanget. Jan Emanuel har varit riksdagsledamot för Socialdemokraterna och Peje Emilsson har länge haft ett politiskt engagemang i Moderaterna, först formellt sedan som rådgivare. Jan Emanuel blev alldeles nyss frontfigur för det nystartade partiet Folklistan och Peje Emilsson skickar SMS till statsminister Ulf Kristersson när han varit duktig.
Jan Emanuel har gjort sig en förmögenhet på HVB-hem, Peje Emilsson på att driva skolor (Kunskapsskolan). Samtidigt har båda en tydlig koppling till den värld där beslut tas som reglerar möjligheten för de egna företagen att tjäna pengar. Ena benet som framgångsrika företagare i den privatiserade välfärden, andra benet i politiken.
Åsa och jag beskrev den här gränslösheten mellan beslutsfattande och välfärdsägande i boken De gränslösa – en bok om politikers skolaffärer. Det är nämligen ingen slump att båda de välfärdsentreprenörer som DN intervjuar i sin artikel om privatisering av fängelser har en egen koppling till politiken. Den här sammanblandningen är nämligen snarare regel än undantag i den avreglerade skolan.
Jag ska ge några exempel från De gränslösa.
Kunskapsskolan och arkitekterna bakom friskolereformen
De fyra män som hade framträdande roller när friskolereformen kom till har sedan engagerat sig i privata skolkoncerner, antingen genom att själva starta och äga dem eller genom styrelsearbete/lobbyism i företag som verkar för ökad privatisering av skolan.
Peje Emilsson, Anders Hultin och Odd Eiken anses av många vara arkitekterna bakom friskolereformen. Emilsson blev det genom att skapa opinion för avregleringen innan den beslutades medan Hultin och Eiken gjorde avgörande insatser på regeringskansliet genom att skapa regelverket för hur friskolereformen skulle genomföras och sedan fungera.
Emilsson och Hultin grundade senare skolkoncernen Kunskapsskolan där Hultin blev VD och Eiken vice VD. Kunskapsskolan ägs idag av Emilsson och är en av Sveriges största skolkoncerner, med en årlig omsättning på ca 1,6 miljarder.
Carl Bildt var statsminister när friskolereformen klubbades igenom. Idag sitter han i styrelsen för Peje Emilssons lobbyfirma Kreab som mer än någon annan aktör driver på för ökad privatisering av välfärden, bland annat genom initiativ som Valfrihetens vänner och Valfrihetskommissionen.
Övriga skolkoncerner
Men det är inte bara Kunskapsskolan som har tydliga kopplingar till före detta politiker. Fem av de större skolkoncernerna har ägare som själva varit – eller fortfarande är – aktiva i politiken.
Friskolereformsarkitekten Anders Hultin äger numera skolkoncernen Watma, med dotterbolagen Nordic International School och Fria Läroverken. Bijan Fahimi är före detta folkpartistisk riksdagsledamot och huvudägare i den börsnoterade förskole- och skolkoncernen Tellusgruppen. Patrick Gladh och Ole Salsten är fd socialdemokratiska kommunpolitiker som numera äger förskole- och skolkoncernen Viljaskolan.
Per Egon Johansson är före detta kristdemokratisk kommunpolitiker och regeringstjänsteman och numera ägare av skolkoncernen Raoul Wallenbergskolan. Lars Tunberg – kommunpolitiker för Liberalerna i Täby – är huvudägare i den börsnoterade skolkoncernen Aprendere skolor.
Avslutningsvis, men ej medräknat bland de sex koncerner som ägs av före detta politiker, så är den börsnoterade skolkoncernen Cedergrenska resultatet av en sammanslagning av ett antal aktiebolagsdrivna skolor med koppling till Moderaterna.
Det finns även ett stort antal före detta politiker och politiska tjänstemän i de större skolkoncernernas styrelser. Niklas Nordström (S) är ordförande för Raoul Wallenbergskolan, Paul Eric Lindquist (M) är ordförande för Aprendere skolor och Annika Billström (S) är ordförande för den lite mindre skolan Minervaskolan. Gunilla Carlsson (M) sitter i styrelsen för Internationella Engelska Skolan och Tobias Krantz (Fp) sitter i styrelsen för Kunskapsskolan.
Förskole- och skolfastigheter
Före detta politiker har dock inte nöjt sig med att starta koncerner som driver förskolor och skolor. Under tiotalet konstruerade de en helt ny fastighetsmarknad – samhällsfastigheter – där privata ägare även ges möjlighet att köpa själva fastigheterna där välfärdsverksamhet bedrivs. Sedan dess har kommunpolitiker sålt utbildningsfastigheter till privata företag, trots att kommunernas egna bank Kommuninvest tydligt visat att det är dyrare för kommunerna att hyra än att äga förskolor och skolor.
Först ut var socialdemokraten Ilija Batljan och hans företag SBB. Under några få år köpte Batljan upp en stor mängd förskolor och skolor från landets kommuner. SBB sålde för något år sedan av en del av utbildningsbeståndet till det kanadensiska bolaget Brookfield. Idag äger Brookfield och SBB ca 200 utbildningsfastigheter i Sverige organiserade i dotterbolaget Nordiqus AB.
Batljan är dock inte den enda före detta politikern som engagerat sig för att det offentliga ska sälja ut förskolor och skolor till privata bolag. SBB köpte för några år sedan upp samhällsfastighetsbolaget Offentliga hus som under några år expanderat genom att köpa på sig välfärdsfastigheter. Offentliga hus styrelse bestod då bland annat av Carl Bildt (M) och Björn Rosengren (S). De två hade då relativt nyss ersatt två andra före detta politiker i bolagets styrelse: Mats Hulth (S) och Ulf Adelssohn (M).
Före detta Finansminister Anders Borg (M) sitter i styrelsen för samhällsfastighetsbolaget Selhall. Före detta bostadsminister Stefan Attefall (Kd) satt fram till alldeles nyligen i det finska samhällsfastighetsbolaget Hoivatilats styrelse och före detta finansminister Per Nuder var fram till alldeles nyligen styrelseordförande i det enorma samhällsfastighetsbolaget Hemsö.
Joakim Ollen var under nittiotalet moderat kommunalråd i Malmö, där han genomförde ett stort antal utförsäljningar av den kommunala välfärden. Dagens Nyheter skrev 1994:
Kommunstyrelsens ordförande Joakim Ollén har drivit på privatiseringar inom barn- och äldreomsorg, sålt av lokaltrafiken och renhållningen till privata bolag och var på väg att låta driften av vatten och avlopp gå samma väg. Dessa förändringar och personalnedskärningar inom vård och omsorg minskade antalet kommunalt anställda med bortåt 8 000 till 25 000. – Systemskiftet har lyckats, anser den besegrade Joakim Ollén, som nu lämnar kommunalpolitiken.
Idag är Ollen delägare i samhällsfastighetsbolaget Kunskapsporten, som äger förskolor och skolor i Skåne. Han sitter även i styrelsen för Friskolornas Riksförbund.
Vad vill väljarna?
Först tog politiker beslut om att avreglera välfärden, sedan startade de egna välfärdsföretag och började tjäna pengar på sina avregleringar. Det här har skett trots att väljarna snarare vill se regleringar av vinster i välfärden. 70 procent av väljarna tycker inte att utdelningar ska vara tillåtet inom vård, skola och omsorg som är skattefinansierad.
Forskaren Anna Tyllström förklarar den här skillnaden mellan vad väljarna vill och vad politiker beslutar med att det bedrivits ”ett framgångsrikt arbete från lobbyister” och att det finns ”ett starkt särintresse som är välorganiserat”.
Det saknas inte före detta politiker, eller politiskt engagerade, i de expanderande lobbyfirmorna. Här kommer några exempel:
Peje Emilssons lobbyfirma Kreab har anställt tre lobbyister med tydlig koppling till förskolan och skolan: Gunnar Hökmark (M) som är ansvarig för Valfrihetskommissionen, Sophia Granswed Baat som är Moderatpolitiker i förskolenämnden i Stockholm och Anders Frostell (L) som sitter i styrelsen för skolkoncernen Lärande i Sverige.
Lobbyfirman Nordic Affairs har tre anställda lobbyister med tydlig profilering mot att försvara marknadsskolan: Markus Uvell, Mats Olin och Göran Thorstensson. Markus Uvell (M) var den mest framträdande lobbyisten (då anställd av Kreab) när Sverigedemokraterna övertalades att byta åsikt i frågan om vinster i välfärden, från emot till för.
Mats Olin driver Näringslivets Medieinstitut (NMI) som har som affärsidé att granska journalister som granskat näringslivet. NMI har bland annat granskat journalister som granskat moderaten Anders Hultins skolkoncern Watma. I Watmas styrelse sitter Göran Thorstensson, som också sitter i styrelsen för det företag som driver NMI. Thorstensson är nära vän med statsministerparet och har nyss köpt en herrgård med statsministerns fru Birgitta Ed, som för övrigt sitter i den icke vinstdrivande skolkoncernen Europaskolans styrelse.
Avslutning
När jag började att föreläsa och skriva om före detta politiker som numera äger skolkoncerner fick jag ofta höra att jag var konspiratorisk. Några böcker och ca 150 föreläsningar senare har tonen ändrats. Nu pratar allt fler om det faktum att samma personer skapat systemet som nu tjänar pengar på det och att de använder andra före detta politiker som är anställda på lobbyfirmor för att rädda vinsterna.
Tankesmedjan Balans finns till för att arbetsmiljön i välfärden ska förbättras. Vi har inga intressen i fängelsefrågan, men när frågan nu är på tapeten kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan en eventuell privatisering av kriminalvården, den avreglerade förskolan och skolan och samhällsfastighetsbranschens expansion.
Återigen försöker politiker och före detta politiker hitta sätt att flytta resurser från det gemensamma till det privata samtidigt som de själva kan ta del av avkastningen, antingen genom att äga verksamheterna, sitta i styrelserna för dem eller lobba för dem.
/ Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.