I den eviga skoldebatten återkommer ”valfrihet” som ett kärnord. Friskolornas Riksförbund har en temasida om Valfrihet med hela 146 texter på (räknat den 24 augusti 2021). Medan jag sitter och skriver detta inlägg dyker ännu en debattartikel om skolvalets förträfflighet från dem upp i flödet, så snart är det 147. [Lobbyism är en uthållighetssport. Vi gräsrotslobbyister noterar och lär av detta.]
Valfrihet tycks också vara det värde som är tabu att ifrågasätta för de som vill se förändringar av Sveriges skolsystem. Vi på Balans respekterar detta tabu 🙂 och har tidigare skrivit om att vi gillar valfrihet och att vi ser reformer av skolsystemet som ett sätt att öka valfriheten, inte minska den.
Alla älskar alltså valfrihet. Men vad innebär valfrihet? Abstrakta värden behöver uttryckas i konkreta handlingar för att kunna märkas i människors liv. Här följer en lista på nio valfriheter som jag inte har sett friskolelobbyn propagera för.
Valfrihet mellan skolor
1. Friheten att välja skola om du bor på fel ort
Det finns ingen central styrning av var skolor ska etableras. Varje kommun ansvarar för att driva skolor på lämpliga ställen, och Skolinspektionen ger tillstånd till alla som inte är kommuner.
Om valfriheten för alla elever skulle värnas, så borde friskolelobbyn driva kravet att det offentliga ser till att varje barn har minst två skolor så nära sitt hem att eleven själv kan gå eller cykla till skolan. Såvitt jag vet drivs inte detta krav av någon, vilket inte är så konstigt eftersom det skulle bli absurt dyrt. Alla accepterar alltså att valfrihet bara är till för den som bor i tillräckligt tätbefolkade områden.
2. Friheten att välja skola om du flyttat in för sent, eller av andra skäl missat att ställa ditt barn i kö
Populära friskolor har ofta ”kötid” som urvalsgrund till sina platser. Det betyder att elever tas in i den ordning som deras föräldrar har skickat in anmälningsblanketter. Föräldrar som flyttar utan att ha planerat för det i flera år blir alltså i praktiken av med möjligheten att välja en populär skola åt sina barn.
Om valfriheten för alla elever skulle värnas, så borde friskolelobbyn driva kravet att kötid slopas som urvalsgrund. Det är orimligt att barns chanser att gå i den skola som passar dem bäst ska styras av hur väl deras föräldrar planerar sin framtid. Den här sortens valfrihet efterfrågas inte av friskolelobbyn. Den föreslås däremot av Björn Åstrands utredning SOU 2020:28.
3. Friheten att välja skola om du är barn
Det är inte elever som väljer skola utan deras vårdnadshavare. Ja, såklart! Barn är inte myndiga utan utlämnade åt sina vårdnadshavares beslut. Låt oss ändå ha med denna punkt.
Om valfriheten för alla elever skulle värnas, så borde elever få samtycka till sin skolplacering. Jag har inte sett detta krav föras fram i debatten.
4. Friheten att välja skola överhuvudtaget, faktiskt
”Det fria skolvalet” är en myt. Alla som faktiskt har försökt välja skola till sina barn har upptäckt det. Om du bor i ett område med många skolor kan du önska skola; på sin höjd rangordna några stycken. Du kan också skicka in anmälningsblanketter till ett antal friskolor och se om och när du får svar. Läs gärna historien om ”Bengt” vars föräldrar försökte välja skola.
Det ”fria” skolvalet är inte ett val, utan en möjlighet att uttrycka önskemål. Om valfriheten för alla elever skulle värnas, så borde samtliga skolor åläggas kravet att ta emot alla elever som söker till dem. Inte heller detta krav drivs av någon.
Valfrihet inom skolan
Bortsett från den begränsade möjligheten att önska vilken skolenhet ens barn ska skrivas in på, är inflytandet på skolgången väldigt blygsamt. Men om vi verkligen ville värna individens valfrihet, så är det ju minst lika viktigt vad som händer när man väl fått sin skolplacering. Eller hur? Jag saknar helt debattörer som värnar friheten att …
5. … välja lärare
På alla skolor jag känner till är det skolledningen, inte eleverna, som fattar beslut om bemanning. Ibland deltar elever i urvalsprocessen, men de har ingen makt över vem som sedan sätts att undervisa dem hela dagarna.
6. … välja klasskamrater
Elever har inte rätt att avgöra vilka andra som ska vara i klassrummet heller. Om alla elevers valfrihet skulle värnas, borde de ha rätt att kräva att få byta grupp eller klass.
7. … välja innehåll på lektionerna
Elever har rätt till inflytande över sin utbildning. Här finns alltså regler för valfrihetens försvarare att följa upp! Men görs det?
8. … välja läromedel …
…eller antal timmar per ämne, eller om de ska gå i skolan morgon eller kväll, på plats eller distans, i stor eller liten klass … Nu börjar det bli tramsigt, tycker du. Jag med. Så låt mig komma till slutsatsen och sensmoralen:
Ingen, absolut ingen, förespråkar total valfrihet vad gäller svenska elevers skolgång. Några, närmare bestämt de som har pengar att tjäna på det, förespråkar en mycket speciell och begränsad form av valfrihet: enskilda företags rätt att etablera skolor där de vill.
Det är en linje som man får driva i öppen debatt. Men låt oss komma ihåg att det är rätten till att driva lönsam verksamhet för skattemedel, inte valfrihet, som försvaras. Och det är absolut inte det enda sättet att tänka kring skolsystemet för den som gillar individens valfrihet. Jag ritade ett diagram över det här:
Det är en händelse som ser väldigt mycket ut som en tanke att friskoleförespråkarnas ”valfrihet” bara är den valfrihet som sammanfaller med skolföretagens möjlighet till lönsamhet. För liberalt sinnade politiker och väljare är möjligheterna att utforma skolsystemet så att det gynnar individens frihet och valfrihet mycket större än så.
Både Centerpartiet och Liberalerna har för övrigt partistämmor i höst. Det blir spännande att se vad de kommer fram till.