För några veckor sedan intervjuades Marcus i arbetsmiljötidningen Du och Jobbet om att det inte bara är positivt med lärares höga löneökning de senaste åren. Vi har fått läsarrespons från Marianne, en grundskollärare som lämnat läraryrket pga den höga arbetsbelastningen. Läs hennes talande beskrivning om skillnaden mellan att jobba som lärare och tekniker. 

”Höga löneökningar ger arbetsmiljöproblem”
Detta är rubriken i arbetsmiljötidningen ”Du och Jobbet” 2018-02

Jag är legitimerad grundskollärare år 1-3 med 20 års erfarenhet och jag tror att det finns en sanning i ovanstående rubrik och artikel. För 13 år sedan var jag på väg in i ”väggen”. Jag klarade mig med bara tre veckors sjukskrivning och ett jullov som återhämtning, men jag insåg att arbetsmiljön inom överskådlig tid inte skulle förbättras så radikalt som krävdes för att jag skulle hålla mig frisk de 20-25 år jag hade kvar i yrkeslivet.

Jag lämnade mitt drömyrke och bekostade själv en ny yrkesutbildning och började en ny karriär. Många av mina tidigare kollegor avundades mig; ”Jag önskar att jag också vågade satsa på något nytt”, var det många som sa. Flera frågade mig, när jag började min nya anställning i det privata näringslivet (teknisk inriktning), hur mycket jag gick upp i lön. De blev mycket förvånade när svaret istället blev att jag gick ner 2 500 kr i lön per månad.

När jag kontrollerar SCB:s lönestatistik ser jag att jag fortfarande ligger ca 1 500 kr under medellönen för grundskollärare. Men det var inte lönen som fick mig att lämna skolan och det är inte lönen som skulle kunna ta mig tillbaka till mitt drömyrke lärare. Det är arbetsmiljön och friheten som är avgörande!

Jag kan gå på toaletten precis när jag vill. Jag har en hel timmes lunchrast, ja, jag kan till och med ta två timmars lunchrast då och då om jag behöver. På min lunchrast behöver jag inte alls bry mig om mitt jobb. Jag går till jobbet på morgonen utan att ha behövt göra några förberedelser. Allt mitt jobb gör jag mellan 7.30 och 16.30. Om jag vill eller behöver kan jag utnyttja flextiden som sträcker sig 90 minuter före och efter ordinarie arbetstid. Om jag har arbetat ihop en flexbank kan jag ta en ledig dag eller två när det passar. Jag kan även gå ner på ”minustid” flera timmar, om så skulle behövas.

När arbetsuppgifterna hopar sig och jag inte hinner med, pratar jag med min närmaste chef, som jag träffar dagligen, och ber om prioritering av arbetsuppgifterna. Vi har ett arbetstidsavtal som ger nästan en och en halv timmes arbetstidsförkortning för varje arbetad vecka. Den lediga tiden kan jag lägga ut när det passar mig och företaget. Det finns också möjlighet att jobba hemifrån då och då, men jag avstår helst – det blir för likt lärarjobbet.

När jag blir sjuk ringer jag och sjukanmäler mig. Jag behöver inte försöka få mitt jobb att rulla medan jag är borta. När jag är tillbaka bestämmer jag och chefen vad som är viktigast och vad som kan vänta. Jag får dricka så mycket te eller kaffe jag vill under arbetsdagen på arbetsgivarens bekostnad. Om jag behöver gå till kiropraktor eller vill få massage betalar arbetsgivaren halva kostnaden utan några begränsningar.

När jag slutade jobba i skolan trodde jag att jag skulle sakna det långa sommarlovet. Jag blev enormt förvånad när jag upptäckte att upplevelsen av fem veckors semester var att den tiden var tre gånger så lång som ett normalt sommarlov. Skolan skriker efter utbildade lärare. Det är fortfarande mitt drömyrke och jag har tio år kvar till pension. Men så länge min nuvarande arbetsmiljö är en dröm i jämförelse med skolans arbetsmiljö kommer jag inte att gå tillbaka till skolan.

Marianne
Grundskollärare, tekniker energieffektiva system och arbetsmiljöombud

Tidigare gästinlägg

Gästinlägg – “Hur jag fick telefonfobi”

Gästinlägg – “Lärare ett utrotningshotat släkte”

Gästinlägg: Det jag brottas med nu är skammen

Gästinlägg: Ett slag för de stelbenta bakåtsträvarna

 

Gästinlägg till intervju om löneökningar
Taggar: