Lite grovt generaliserat handlar rektorers arbete om att skapa en verksamhet som lever upp till kraven i tre lagar: skollagen, arbetsmiljölagen och kommunallagen. Ingen av de här lagarna står över de andra lagarna. Alla tre lagarna måste följas. Elever har rätt till en utbildning med sådan kvalitet som definieras i skollagen, ingen anställd ska bli sjuk pga sitt arbete och kommunen där rektorn jobbar får inte gå back över en treårsperiod. En inte helt enkel uppgift.
När vi läser budgetar, delårsrapporter, konsekvensbeskrivningar och liknande kommunala texter slås vi av att en av de här lagarna – kommunallagen – tycks ha fått en framträdande roll framför de andra. Sällan tillåts verksamheten kosta mer än budgeterat pga att skollagen eller arbetsmiljölagen måste följas. Nästan alltid måste åtgärder för budget i balans göras när verksamheten visat sig dyrare än vad politikerna tagit höjd för i budget.
Idag ska vi ta en titt på grundskolenämnden i Göteborgs delårsrapport. Det har varit lite kaotiskt i landets näst största stad efter att förskolorna och grundskolorna förra året flyttades från stadsdelsnämnderna till egna nämnder. Redan förra hösten gav den nya resursfördelningsmodellen rektorer huvudbry då plötsliga underskott uppstod på enheter som tidigare kunnat hålla budget. Under 2019 har det här problemet exploderat i omfattning med ”stora obalanser” och ”stor andel av skolenheterna” med ”stora utmaningar”.
Vi föredrar att kalla den här typen av utmaningar för problem för det är ganska många miljoner det handlar om. Sammanlagt ligger Göteborgs stads grundskolor 118 miljoner back och underskottet växer. Orsaken är såklart att rektorer inte gjort sig av med medarbetare i tillräckligt snabb takt och nu behöver grundskolan i Göteborg ”anpassa sig till sin nya organisation”, dvs göra nedskärningar.
Grundskoleförvaltningen har grävt lite i vad det kan komma sig att de här underskotten uppstått och kommit fram till att det ”kan antas bero på att rektorer inte förstår, kan eller vill förhålla sig till resursfördelningsmodellen” och därför inte skurit ner som de ska. Man konstaterar att det bara är genom utvärdering och anpassning av modellen som rektorer kan få ”viljan att anpassa verksamheten till den nya resursfördelningsmodellen”
Metoden för att undersöka varför chefer inte implementerar den nya resursfördelningen är inte Göteborgs stads egen utan tagen från en forskares (Lundqvist) slutsatser daterade 1987. Men vi stannar upp lite här och funderar över de där tre lagarna som vi berättade om i början: skollagen, arbetsmiljölagen och kommunallagen.
Resursfördelningsmodellen är ett sätt att styra resurser till grundskolorna i Göteborgs stad. Rektorerna får en säck med pengar och mer än den säcken får de inte använda för då finns det risk att kommunen inte klarar kommunallagens krav på budget i balans. En majoritet av skolorna har använt för mycket pengar och måste nu spara.
Men hur förhåller sig den här resursfördelningsmodellen till de där två andra lagarna? Resursfördelningsmodellen bestämmer att rektorerna måste göra av med mindre pengar, men får alla elever på Göteborgs grundskolor den hjälp de behöver för att klara skolan och blir ingen medarbetare sjuk pga sitt arbete?
Eller innebär de besparingar på 118 miljoner som nu måste genomföras att de styrande politikerna i Göteborgs stad prioriterar kommunallagens krav på budget i balans framför elevers och medarbetares rättigheter?
Vi tycker att det verkar så i Göteborg och överallt annars vi tittat och vi frågar oss vilket lagstöd kommunpolitiker har för att göra den här typen av prioritering av en lag framför två andra?
Rektorer kämpar med ofta omöjliga förutsättningar för att få till en verksamhet som fungerar. Som tack möts de av att en förvaltning som påstår att de ”inte förstår, kan eller vill förhålla sig till resursfördelningsmodellen”. Strävan att alla rektorer ska ha ”viljan att anpassa verksamheten till den nya resursfördelningsmodellen” antyder att förvaltningen ser rektorernas vilja som det största problemet. Huruvida det alls är möjligt att hålla budget och samtidigt följa skollag och arbetsmiljölag är inte lika viktigt.
Vi tycker att man bör uttrycka sig lite försiktigare om rektorer. De har skolans och kanske välfärdens svåraste uppdrag. Rektorer har nämligen minst lika stort ansvar för elevers och medarbetare rättigheter som för att hålla politikernas bestämda budget. Det vore t ex bra om fler rektorer vågade lämna tillbaka arbetsmiljöansvaret över verksamheten istället för att skuldbeläggas av sina chefer för att inte vilja förhålla sig till resursfördelningsmodellen. För den är inget facit över hur mycket skolan ska kosta.