Stegvis upptrappat kommer staten att satsa sex miljarder på att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Förslaget att tillföra resurser till skolan väcktes av Skolkommissionens som ansåg att huvudmännen inte tar tillräckligt ansvar för att rikta pengar till de skolor och elever som behöver det mest. Vi har i tidigare inlägg på bloggen (tex nedslag i Botkyrka) uttryckt viss tveksamhet över att den här satsningen alls ska nå fram till skolorna eftersom det i den kommunala styrningen av skolan finns en mekanism som göra att skolans resurser istället ska minskas varje år.
Mekanismen kallas effektiviseringskrav och den är en del av New Public Managementstyrningen av skolan. Skolan ska hela tiden pressas att bli bättre och billigare genom dessa krav i budget på ökad effektivitet. Lägg till det att kommunernas kostnader förväntas öka mycket de närmaste åren (läs inlägg 1, och inlägg 2 om SKL:s ekonomiska rapport) och det finns skäl för alla med grundläggande kunskaper om skolans styrning att känna oro över var det nya statliga bidraget kommer att ta vägen.
Idag ska vi ta en titt i 2018 års budget för utbildningsnämnden i Stockholm Stad, Sveriges största huvudman för skola. Går det att följa de statliga pengarnas väg genom den kommunala budgetprocessen och hamnar resurserna där regeringen tänker sig att de ska hamna, hos de skolor som har det tuffast och där elevresultaten lämnar mest att önska?
Vi inleder med en titt på hur politikerna i fullmäktige kompenserar skolor och förskolor för de årliga kostnadsökningarna. Utöver kompensation för fler elever ökas den förskolepeng som delas ut med 3,0 % och skolpengen med 2,5 %. Redan här kan vi konstatera att ökningarna ligger under det Sveriges Kommuner och Landsting spår att löneökningarna kommer att hamna på för hela arbetsmarknaden under 2018. Med tanke på lärarbrist lär löneökningarna i förskola och skola bli ordentligt högre än 3 respektive 2,5 %. 
Sedan till det sedvanliga effektiviseringskravet. 178 miljoner ska trollas bort under 2018 i Stockholms skolor. Såklart utan att det påverkar kvalitén. Simsalabim. Abrakadabra. Där var pengarna borta och skolresultaten förbättrade. Åsa Plesner kallar det här trolleriet för att använda sig av ”knepet”. Lyssna gärna på en längre redogörelse för det i den här podden.
Så till huvudnumret i det här inlägget, det nya statsbidraget för ökad likvärdighet. Står det något om nya statsbidrag i utbildningsnämndens nämndplan för 2018? Ja det gör det. Läs klippet nedan några gånger.
Vad står det egentligen här? Jo. Stockholm Stad sänker först det belopp som delas ut till skolor med tuffa förutsättningar med 85 miljoner. Det kompenseras sedan av 85 nya miljoner från det nya statliga bidraget för ökad jämlikhet och ökad likvärdighet. 85 miljoner minus 85 miljoner blir noll miljoner. Regeringens storsatsning på likvärdighet landar i ett nollsummespel för Stockholms stad, Sveriges största huvudman för skola.
Har ni läst någon journalist skriva om det här i någon tidning? Har någon politiker uttalat sig om det här någonstans? Har någon annan överhuvudtaget brytt sig om att läsa utbildningsnämndens budget utifrån ett källkritiskt ekonomiskt perspektiv? Inte som vi har sett iaf. I inlägg efter inlägg visar vi att hela styrningen av skolan är en bluff. Från regering och påstådd satsning ner till skolor som inte får en krona mer i budget men nya förväntningar på sig att bli bättre som konsekvens av de påstådda satsningarna. Varför har inte skolans styrning och ekonomiska förutsättningar högre prioritet i den politiska diskussionen?
För att ni ska lämna oss i lite peppigare stämning avslutar med en god nyheter från utbildningsnämnden i Stockholm Stad. Även nästa år kommer man att erbjuda kurser i livsbalans för medarbetare som gått in i väggen.
Ps. Det är med bara utbildningsnämndens budget som stöd svårt att utläsa den totala effekten på skolans resurser när även fristående skolors statsbidrag räknas in. Möjligen kommer statsbidragen till fristående skolor innebära att de totala resurserna ökas något jämfört dagens nivå, även om friskolor inte lika ofta har elever med stora socioekonomiska utmaningar.
Lästips