I mediabruset och surret på sociala medier om lärarnas arbetssituation, ventileras ofta tankar och förslag om lärarassistenter. I huvudsak går idén ut på att man i skolan ska anställa några personer som alltså får titeln lärarassistent och som ska avlasta lärarna så att de sistnämnda kan fokusera på undervisningen.

Just tanken om fokus låter ju bra och är välkommet av många. Tiden för planering, uppföljning, utvärdering och reflektion kring pågående kurser och lektioner upplevs av många lärare som någonstans mellan kraftigt begränsad och obefintlig. Så lite avlastning vore välkommet, eller hur?

Åtminstone två villkor bör vara uppfyllda för att det hela ska uppfattas bra och givande av alla inblandade:

  1. En lärare ska avlastas så att denne kan fokusera på aktuella kurser och undervisningsgrupper
  2. Jobbet som lärarassistent ska vara meningsfullt och omfatta en heltid

När det gäller första punkten så kan man tänka sig att intervjua lärare om deras arbetssituation och vad i deras dagliga arbete som eventuellt, utan större svårigheter eller utbildning, kan utföras av någon annan. En annan metod kan vara att helt enkelt sammanställa sådant man gör, till exempel genom att återkommande föra någon slags loggbok, och inventera vad av detta som kan utföras av någon annan eller som inte direkt kan kopplas till pågående undervisning.

En relevant fråga dyker kanske upp hos en del läsare: varför gör lärare sådant som inte har med undervisningen att göra? Ett svar är att man som lärare är en del i en större verksamhet, i ett mentorskap, arbetslag, ämneslag och kollegium. Någon har ett ämnes- eller institutionsansvar. En förstelärare kanske förväntas göra en del extra eller utveckla ämnet inom ramen för just den tjänstebeskrivningen, ofta utan att få tid till det (utan endast högre lön).

Dessa större, ovanpåliggande sammanhang har förvisso med skolan att göra på ett övergripande och kanske långsiktigt plan men kan alltså inte direkt kopplat till någon av de kurser man för stunden har på sitt schema. Man är också medarbetare och social varelse. Den som exempelvis besitter en högre IT- eller datorkompetens kanske lägger en del tid på att hjälpa sina kollegor.

Jag gjorde under en tvåveckorsperiod en sammanställning över utfört arbete utan direkt koppling till någon av pågående kurser eller undervisningsgrupper.

Jag undervisar på gymnasiet, där lärarrollen i många avseenden skiljer sig väsentligt från den på grundskolan. Jag har också ett ämnes- och institutionsansvar. Så här såg mina två veckor ut i slutet av augusti och början av september, dvs innan kurserna hållit på så länge att det börjar bli dags för prov, inlämningar eller andra examinationer. En normalt sett ganska lugn period med andra ord.

Som framgår av min sammanställning finns det ganska lite grönmarkerat som är enkelt att låta någon annan göra. Det mesta är på sådan nivå att det är frågan om det verkligen finns en reell möjlighet till avlastning.

Vad har då några mästertyckare kommit fram till? Vad säger politiker, fackförbund och skolledare? Eller rättare sagt, vad tror de att vi lärare kan avlastas med?

Lärarförbundet skriver att de “ser ett stort behov av att det genomförs åtgärder som gör att lärare och förskollärare kan avlastas” vilket låter bra och välkommet. Samma förbund försöker sig på en definition av vad en lärarassistent är och ser denne som en “administrativ stödfunktion”. De försöker sig också på att ge exempel på vad en lärarassistent kan göra för att avlasta en lärare:

Av dessa 10 punkter är det endast en som är regelbunden (frånvarorapportering, och denna är i ärlighets namn inte särskilt tidkrävande), 3 som sker kanske en gång per termin (nationella prov, utvecklingssamtal) och resten är antingen engångshändelser eller väldigt sällsynta. Det blir alltså riktigt svårt att fylla en heltidstjänst med detta som alltså inte är en verklig avlastning för läraren.

Så jag går vidare till nästa förbund.

Lärarnas riksförbund (LR) nämner, i ett remissvar om en mer jämlik skola, lärarassistenter i samma andetag som mindre undervisningsgrupper, tvålärarsystem och elevassistenter, och detta under rubriken “Motverka skolmisslyckanden genom att tidigt identifiera elever som inte klarar kunskapsnivå och tidigt erbjuda stöd”. Det låter som något för specialpedagog eller annan mer kvalificerad roll. Särskilt intressant blir detta med tanke på att LR:s ordförande Åsa Fahlén i ett debattinlägg noga poängterar att “Det kanske viktigaste med en lärarassistentreform är att man från statens sida i regelverken markerar att en assistent aldrig kan ersätta en lärare”. I samma text kommer några konkreta tankar kring vad en lärarassistent tänkas göra och lite om vilka krav vi kan och inte kan ställa:

Just frånvarorapportering dyker ofta upp, samtidigt som jag inte upplever det som särskilt betungande – jag gör det under lektionstid direkt på min dator, det tar högst ett par minuter. Som gymnasielärare är rastvakt, matvakt, följa en grupp eller låna ut basketbollar inget som drabbar mig. Mentorsuppgifter tar rätt mycket av min arbetstid i anspråk, så där finns verkligen avlastningspotential. Kopiera gör jag ibland, men särskilt många timmar blir det inte.

Att lärare inte ska behöva handleda eller instruera assistenter ställer krav på antingen relativt hög kompetens hos assistenten eller att uppgifterna är enkla, begripliga och självklara eller självinstruerande. Här finns det förmodligen, trots allt, ett visst behov av upplärning, åtminstone för de lokala förutsättningarna

Om man söker på “Lärarassistenter” på LR:s hemsida så blir träfflistan ganska omfattande. Men genomläsning av materialet visar på mycket få konkreta förslag. Det är som om det finns en slags halleluja-stämning, att om lärarassistenter anställs så kommer så mycket att bli fantastiskt mycket bättre. Bara sådär. Magiskt. Jag frågar bara: hur då, typ rent konkret? I de allra flesta fall tas den administrativa bördan upp, att en lärarassistent kan avlasta den, och jag återkommer till den senare.

LR:s tidigare ordförande Bo Jansson skriver om varför det behövs en satsning på lärarassistenter. Han tar upp några exempel på vad en sådan tjänst skulle kunna innehålla. Det är lite som skiljer sig från de exempel jag nämnt tidigare. Istället tonar en bild fram av en slags allkonstnär, ett hopkok av sekreterare, vaktmästare, fritidspersonal, allmän allt-i-allo. Man kan fråga sig vem som skulle välja det jobbet och se långsiktigt på det.

Bo Jansson skriver att lärare behöver mer tid till för- och efterarbete och till reflektion och att det kan skrapas fram om lärares administrativa börda försvinner eller reduceras kraftigt. Det skulle kräva att administrationen är både omfattande och av sådan karaktär att någon annan kan göra jobbet. Men om tid ska trollas fram handlar det snarare om minskad eller reglerad undervisningstid och det i kombination med en vettig schemaläggning av arbetstiden så att det blir möjligt att genomföra det nödvändiga kringarbetet och att reflektera.

Nu skulle ju reglerad arbetstid kräva en återgång till en regelstyrd skola istället för som nu en målstyrd. Många lärare skulle välkomna det, åtminstone om man följer lärares tankar i debatter och på sociala medier.

Vi lämnar fackförbunden – det är ju ändå inte de som bestämmer hur det ska fungera i skolan och vilka resurser som delas ut. Dags för en kort sväng till politiken. Liberalerna skriver “Låt lärarna vara lärare” i ett förslag och att de vill se till att skolorna kan anställa 18000 lärarassistenter. 2017 fanns det 6148 grund- och gymnasieskolor i Sverige (källa), vilket alltså i snitt skulle innebära knappt tre assistenter per skola. Tittar vi istället på antalet elever så var de knappt 1,4 miljoner samma år. Det ger ungefär 78 elever per assistent vilket i de allra flesta skolor skulle betyda en assistent för tre klasser. Är det mycket eller lite? Ingen aning, det lär väl bero på tjänstebeskrivningen.

Vad innehåller då Liberalerna för konkreta förslag på arbetsuppgifter som kan avlastas? Bland annat följande:

Det vill säga ungefär sådant som jag redan tidigare konstaterat inte är särskilt omfattande – det kommer inte att fylla en heltid! Och det var ju en av punkterna jag inledde med, att arbetet som lärarassistent ska vara meningsfullt och på heltid, åtminstone om det ska vara lockande och locka till varaktighet. Annars lär det landa i rätt stor personalomsättning, och det vill förhoppningsvis alla arbetsgivare undvika.

Automatiskt faller även den andra punkten, den att läraren verkligen ska avlastas så att det märks och spelar roll. Om jag bara avlastas när det ska kopieras, vaktas prov eller registreras provresultat så lär det inte bli en särskilt omvälvande reform.

Även Moderaterna föreslår lärarassistenter, men deras innehåll är, åtminstone det jag lyckats hitta, ännu tunnare och innehåller inget utöver det jag tidigare tagit upp.

Centerns förslag liknar de tidigare. Kristdemokraterna tar upp det men är sparsamma med något konkret och detsamma gäller Socialdemokraterna. På Miljöpartiets nationella hemsida hittar jag inget om lärarassistenter men det tas upp i några lokala fall, där det tas upp i samband med en text om hur lärares administration ska minska. Vänsterpartiet vill att skolverket ska utreda vilken roll en lärarassistent kan ha och vilka arbetsuppgifter som en sådan kan utföra.

Efter denna koll på vad politikerna säger kan jag konstatera att det inte verkar finnas så mycket konkret som verkligen innebär en reell avlastning. Det är mest lösryckta ord och idéer som “administration”, “hantera blanketter”, “vakt” och liknande. Och som jag tidigare nämnde så är mycket sådant som sker väldigt sällan eller rentav bara en gång per termin eller läsår.

Så här långt kan jag därför konstatera att

  1. Det är magert med konkreta idéer till hur en lärarassistent kan avlasta lärare så att det verkligen spelar roll
  2. Jobbet som lärarassistent verkar i nuläget mest kunna beskrivas som någon slags allt-i-allo-vakt-pysslare-vaktmästare och kan nog varken sägas vara meningsfullt eller omfatta en heltid – åtminstone inte baserat på de förslag som ligger

Det verkar helt enkelt vara något som politikerna vill införa så att de kan säga Nu har vi gjort något! Vi har gett er fyrtio tusen miljarder och en massa lärarassistenter – nu är det upp till er att se till att det blir bra. Kruxet är att “se till att det blir bra” skulle innebära att mycket ändras när det gäller hur skolan styrs, mäts och kontrolleras.

För hur var det då med all den där administrationen som så ofta dyker upp. Vad är det som administreras och varför är det så betungande?

Även här är LR:s förre ordförande Bo Jansson inne och nosar på något viktigt: dokumentation för dokumentationens skull! Det vill säga, allt för många lärare dokumenterar in absurdum för att, som Jansson skriver, “hålla ryggen fri”. För så är det i en målstyrd skola, ledd och kontrollerad som vore det en fabrik eller ett tjänsteföretag där varje arbetsmoment förväntas kunna bli lite effektivare och lite bättre. Hela tiden. Varje år. Alla som inser att lärare är människor som arbetar med och för människor förstår förhoppningsvis att detta är helt galet.

Men vi dokumenterar mycket så att vi den dagen någon målstyrningsmätare kommer och tittar så kan vi säga att “jodå, det här har vi koll på och har haft hela tiden”, oavsett om “det här” är något som gagnar eleven. Vi sitter vid våra datorer, försöker skriva något vettigt och hålla-ryggen-fri-relaterat i skolplattformar som är så uselt konstruerade att allt tar sjukt lång tid. Vi måste kanske F-varna en elev och då drar stora administrationspaketet igång, där vi i detalj ska skriva något klokt om elevens styrkor och svagheter, vad eleven ska göra mm. så att åtminstone E uppnås. På det följer lite möten och EVK (elevvårdskonferens, ofta med kuratorer och sjukvårdspersonal, ibland med specialpedagoger) som leder till ännu mer administration. Det tar jättemycket tid som hellre skulle läggas på eleven.

Så den där administrationen som så många tycker att någon annan, t.ex. en lärarassistent, kan göra, måste göras av läraren! Och då faller ju hela idén. Då blir det ju ingen avlastning. Äkta avlastning blir det om vi istället lägger tiden på att samtala med eleverna, eftersom dokumentet (som kanske landar i knät på elev och dess föräldrar) inte kan förtydliga eller utveckla och framför allt inte kan svara på några följdfrågor.

Istället för lärarassistenter borde alltså politiker, fackförbund och skolledare fundera över varför lärare tvingas administrera och då förhoppningsvis komma fram till att det har med skolans styrning att göra. Driv sedan frågan om hur det kan göras annorlunda. Då först lär vi kunna hitta den tid som behövs för bra balans mellan läraryrkets olika delar.

Tomas Wallgren

Gymnasielärare i matematik och fysik

Fler gästinlägg om lärares arbetsmiljö:

Gästinlägg: vad gör lärare hela dagarna?

Gästinlägg om den marknadsstyrda skolan

Gästinlägg till intervju om löneökningar

Gästinlägg: Ett slag för de stelbenta bakåtsträvarna

Lärarassistenter – vad ska de göra?