Det förs en kamp om lärares arbetstid i svensk skola. Kommunernas arbetsgivarorganisation SKL vill kunna styra mer över de ca 10 timmar i veckan som lärare har i s.k. förtroendetid men de flesta lärare vill ha kvar kontrollen över de här timmarna. Enligt gällande praxis har rektor väldigt lite möjlighet att påverka lärares förtroendetid. Det är läraren som styr över var arbetet ska göras och inom vissa gränser över vad arbetet ska innehålla.
Frågan om arbetstid är också en fråga om arbetsbelastning. Den politiska styrningen av skolan tar sin utgångspunkt i att allt alltid kan göras bättre och billigare. När rektorer får order att göra sin undervisning bättre och billigare, effektivisera den, har det resulterat i att lärare fått allt fler uppdrag att göra under den reglerade arbetstiden. Detta sker oftast utan att en diskussion förts om att fler uppdrag kan leda till att de genomförs med minskad kvalité. Rektorer förväntas få sina lärare att bli supermänniskor. I den politiska styrningen av skolan finns inte plats för mänskliga egenskaper. Vi har i tidigare inlägg beskrivit hur arbetsgivaren mer och mer styrt upp den reglerade arbetstiden (ca 35 timmar i veckan) och vilka negativa konsekvenser detta fått för lärares arbetsmilj.
Till nu gällande läraravtal mellan SKL och lärarfacken finns en bilaga (bilaga 6) som ger möjlighet för arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om att öka den reglerade arbetstiden från 35 till 40 timmar och minska förtroendetiden från 10 till 5 timmar. Detta brukar kallas 40 + 5 och har tex införts på den här skolan i Skellefteå, med syftet att minska stressen för lärare. Analysen om vad som skapar stress i läraryrket är ofta väldigt grund vilket leder till jakt på enkla lösningar, som tex att lärares hälsa förbättras ifall lärare är mer på skolan. Därför vill vi bidra med några djupare funderingar om kopplingen mellan arbetstid och arbetsbelastning.
En mycket stor majoritet av Sveriges kommuner lägger varje år någon form av effektiviseringskrav på skolan. Det kan vara uttalade krav på att skolan ska klara sig med tex 1,5 mindre resurser, det kan vara dolda besparingskrav genom att löneökningar och andra kostnadsökningar inte kompenseras fullt ut eller det kan handla om att elevtalsökningar inte ger mer pengar i rektorers budget. Eftersom rektorer måste hålla budget har de inget annat val än att hela tiden försöka få ut mer och mer av sina medarbetare. Inte för att de är onda människor, tvärtom är rektorer ofta väldigt goda människor, utan för att de måste.
Det finns olika sätt för rektorer att få ut mer av lärare. Antingen låter man dem undervisa mer eller så låter man dem göra fler saker under den arbetstid man styr över. I båda fallen är det att föredra ifall lärare är så mycket på sin arbetsplats som möjligt och om man kan styra så mycket som möjligt över lärare arbetstid. De 35 timmarna reglerad arbetstid och de 10 timmarna förtroendetid begränsar rektorer i båda de här avseendena. Om man vill hitta fler positioner i lärares schema där de kan undervisa är det bra ifall lärare är mer på skolan och om man vill ge lärare fler arbetsuppgifter att utföra är det bra ifall lärare har mer arbetstid som rektor styr över.
”Men vi litar på att vår rektor inte kommer att göra så, vi vill bara ha möjlighet att träffas mer i kollegiet”
Ok. Vi säger inte emot. Den rektor ni har nu har säkert goda intentioner, eftersom alla rektorer har goda intentioner. Men. Avvikelseavtal enligt bilaga 6 skrivs inte mellan individer. Avvikelseavtal skrivs mellan fackförbund och arbetsgivare. Byts rektorn ut finns avvikelseavtalet kvar och nästa rektor kanske inte alls ser på det här med arbetstid och arbetsuppgifter som ska rymmas under arbetstiden på det sättet som nuvarande rektor ser på det.
Tankesmedjan Balans finns till för att det faktiskt saknas organisationer som förklarar den ökade stressen i arbetslivet med utgångspunkt i politisk och ekonomisk styrning. Lärare på skolor som skriver under ett avvikelseavtal enligt bilaga 6 får minst 1500 i löneökning. Lön används på många sätt för att motivera en ökning av arbetsbelastningen och en försämring av arbetsmiljön och det är lockande för fackliga organisationer att acceptera ett sådant avtal. Vi menar dock att det måste vara ett slut på den här typen av köpslående med hälsa. Det kan kortsiktigt verka rimligt men på lång sikt har det varit en bidragande orsak till lärarbristen.
Avslutningsvis. Det är inte alls orimligt att det på individnivå är bäst för hälsan att vara mer på jobbet eller att arbetslag anser att det för stunden är bra om lärarna i arbetslaget är mer på jobbet så att de får mer tid till pedagogiska diskussioner. Det lägger vi oss inte i. Men. Det kan isf lösas på andra sätt än genom att förtroendetiden avtalas bort. En sådan utveckling möjliggör nämligen att lärare steg för steg anses hinna göra allt fler arbetsuppgifter och att lärares status minskar ytterligare.
Lästips
Goda nyheter är dåliga nyheter: En snabbkurs i vetenskaplig pessimism
Sjuka lärare och sämre skolresultat – Produktionsökningen som uteblev