Läraravtalet har gått ut och ännu har inte något nytt avtal tecknats. Imorgon träffas båda lärarfackens avtalsdelegationer och det är troligt att de får något av följande budskap av fackens förhandlare:
1. Det finns inget avtalsförslag att ta ställning till. Parterna är för långt ifrån varandra.
2. Det här är förslaget. Det är dåligt men vi kunde inte få SKR att gå med på något annat.
Lärare jobbar för mycket och många lärare har inte ork eller tid att tänka så mycket på det här med avtal. Det är förståeligt, men det är också synd för det ger arbetsgivarna möjlighet att delegera kommunernas ekonomiska problem ner till lärarna.
Vi ska förklara hur det går till.
När kommunpolitikerna ska bestämma budget för kommande år vet de ungefär hur mycket mer rektorer borde få för att betala för ökade löner och inflation. Men de ökar inte skolans budget med så mycket som behövs utan med lite mindre.
Det här kallas att politiker lägger “effektiviseringskrav” och tanken är att lärare och rektorer ska hitta effektivare sätt att bedriva undervisning som gör att skolorna hela tiden kan klara sig med lite mindre resurser än föregående år. Problemet är att ca 80 % av skolans kostnader används till att betala lärares löner så det är här största delen av “effektiviseringen” måste ske.
Konsekvens: Lärare måste hela tiden undervisa lite mer tid och/eller lite fler elever.
Det här är ett exempel från Stockholms stads budget. Siffran längst ner i raden “SKR:s index” anger med hur många procent politikerna borde ha ökat budgeten de aktuella åren. Siffrorna i raderna efter de olika skolformerna beskriver med hur mycket politikerna faktiskt ökade skolpengen. Kolumnen längst till höger sammanfattar hur mycket lärarna i Stockholms stad har tvingats att “effektivisera” sitt arbete mellan åren 2016 och 2020.
Mellan 5,1 % och 7,5 % nedskärning på bara fem år. Och det ser ungefär likadant ut i hela landet.
Vi skriver “nedskärning” eftersom det är ett mycket ärligare ord än “effektivisering”. Det går inte att effektivisera lärares arbete i klassrummen som om de byggt en bil på löpande bandet på Volvo. Mötet mellan elever och lärare är helt enkelt något annat än tillverkning av en produkt i en fabrík.
Vad har det här med lärarnas avtal att göra?
Allt!
I Norge och Finland har lärare centralt reglerad undervisningstid i sina avtal. Det är bestämt hur mycket undervisningstid rektorer får lägga ut på sina lärare. Där kan inte politiker trycka ner ansvaret för sina nedskärningar till klassrummen genom att hela tiden försöka att få ut mer och mer av lärarna.
Vi hade sådana avtal i Sverige också tidigare. Efter att de försvann har lärares undervisningstid ökat och ökat och ökat. Idag undervisar lärare ca 120 minuter mer i veckan än vad lärare gjorde när undervisningstiden var reglerad.
Sverige behöver gå tillbaka till läraravtal med reglerad undervisningstid. Gör vi inte det kommer ni lärare att tvingas undervisa mer och mer och mer medan politikerna kommer undan ansvaret att skjuta till så mycket pengar som skolan behöver för att klara skollagens krav.
Till lärarfacken: Ni vet att vi gillar er och vi vet att det här låter hårt, men att skriva på kollektivavtal utan regleringar av undervisningstid innebär faktiskt att man blir delansvarig för konsekvenserna.
Sugen på att läsa mer om det här med regleringar och avtal? Vi har skrivit en hel rapport! Klicka här för att läsa den. Lite sugen men inte på en hel rapport? Klicka här för att läsa en kort sammanfattning.