Marknadsskolan, en nationell säkerhetsrisk?

Igår (5/3) publicerade Arbetsvärlden en debattartikel där vi problematiserar det faktum att ett flertal företagsrepresentanter utsetts till att leda statliga utredningar inom samhällsviktiga områden. AcadeMedias ordförande utreder statsbidrag till skolan och fyra olika lobbyister utreder Public Service, Sveriges underrättelseverksamhet, regelverket för export av krigsmateriel och elmarknadens utformning.

Själva sakfrågorna vad gäller Public Service och försvaret lämnar vi till andra att debattera, men hur vi ska fördela statliga resurser till skolan är i allra högsta grad ett intressant ämne för en tankesmedja som fokuserar på lärares arbetsbelastning. Vi kommer såklart att återkomma till utredningens slutsatser när den är färdig. Det här inlägget ska dock handla om vilka andra än väljarna som kan påverka utredningar, enskilda politiska beslut och den allmänna skolpolitiken, samt om de säkerhetsrisker som den marknadsutsatta skolan fört med sig.

I ett rimligt skolsystem är den centrala frågan hur vi kan organisera skolor och undervisning så att lärare kan lära sina elever så mycket som möjligt. Det avreglerade svenska skolsystemet har skapat helt andra problem att hantera.

Utlandsägda skolkoncerner

Skolkoncernen AcadeMedia ägs till ca 60 % av utländska investeringsfonder där anonyma placerare har investerat pengar för att få så hög avkastning som möjligt. AcadeMedias börsvärde är ca fem miljarder kronor och de har en årlig omsättning på drygt 15 miljarder kronor. Större delen av intäkterna kommer från svenska kommuners skolpeng. Företaget är därför utsatt för en omfattande politisk risk, där framtida utdelningar är beroende av att politiker tar ”rätt” beslut (läs mer om hur AcadeMedias utländska investerare stoppade Roger Akelius från att investera i bolaget i ett tidigare publicerat blogginlägg).

Utöver AcadeMedia ägs tre större utbildningskoncerner av utländska aktörer. Internationella Engelska Skolans huvudägare är registrerad i Luxemburg, skol- och förskolekoncernen Dibber ägs av det norska bolaget Laeringsverkstaedet som i sig ägs av ett norskt par boende i Schweiz, och förskolekoncernen Norlandia ägs av det norska investmentbolaget Hospitality Invest.

Det här är aktörer som alla har intresse av att påverka svenska politiker. I boken ”De gränslösa” ger vi exempel på hur IES framgångsrikt använt sig av lobbyism för att få politiker att driva frågor som gynnar bolagets ägare ekonomiskt.

Svensk skola, en nationell säkerhetsrisk?

Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) släppte i december 2023 rapporten Vägar till juridisk motståndskraft – Att identifiera och motverka användning av juridiska sårbarheter i rättssystem. Ett exempel på juridisk sårbarhet är enligt FOI när en ”aktör lyckas påverka folkvalda församlingar i riksdag, region eller kommun så att dessa utformar lagar eller fattar beslut i en riktning som ger utrymme för utländska eller inhemska aktörer att ta kontroll över en verksamhet eller infrastruktur och sedan bedriva fortsatt skadlig verksamhet med stöd av svensk lag.”

FOI hänvisar bland annat till den rapport om utländskt ägande i svensk utbildningssektor, som de själva släppte tidigare under 2023, när de skriver att ”det utländska ägandet inom skolan har diskuterats i media”. FOI menar att ”det finns en oro för vad ett utbrett privat ägande inom offentlig sektor i allmänhet (till exempel inom infrastruktur) kan leda till då denna är avgörande för samhällets funktionalitet och dess försvar i händelse av krig eller krigsfara”.

Precis som vi i tankesmedjan Balans gjort i våra granskningar av skolmarknaden har Totalförsvarets Forskningsinstitut uppmärksammat de täta band som finns mellan skolägare och politiker. FOI skriver att ”ett exempel på lobbyism och påverkan i förhållande till politiker som diskuterats under senare tid är de nära kopplingar som finns mellan politiker och privata aktörer som bedriver skolverksamhet” och att de här kopplingarna ”naturligtvis kan ha betydelse för vilka intressen som kan komma att dominera när rättsreglerna utformas”.

De starka utländska affärsintressen i den svenska förskolan och skolan som har incitament att påverka den svenska skolpolitiken kan mycket väl sammanfalla med utländska intressen av en helt annan karaktär. FOI skriver i sin rapport att ”om affärsintressen ställs mot säkerhetsintressen finns det naturligtvis en risk att lagar, förordningar och föreskrifter som gynnar privata aktörer i allmänhet kan komma att gynna privata aktörer med antagonistiska målsättningar och intressen.”

Skolinspektionens handläggare står handfallna mot utländska investerare

Vårt skolsystem och dess elever och lärare ska skyddas från oseriösa/farliga huvudmän genom att Skolinspektionen granskar alla aktörer på skolmarknaden. Totalförsvarets Forskningsinstitut menar dock att Skolinspektionen saknar möjlighet att ”garantera att utländska aktörer, vars avsikter eller verksamhet avviker från den svenska demokratisynen eller följer svensk lagstiftning, inte etablerar sig och bedriver verksamhet på den svenska skolmarknaden.”

Det här stämmer tyvärr, vilket bland annat synliggörs i Skolinspektionens egen framställan till Regeringen om ändring av skollagen. Skolinspektionen skriver: ”när en huvudman idag bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform kan aktierna däremot säljas, helt eller delvis, utan att något krav på ny ansökan om godkännande som huvudman ställs. Detta eftersom det inte är godkännandet som överlåts utan hela eller delar av bolaget som innehar godkännandet.”

Den här luckan i skollagen innebär att ”juridiska eller fysiska personer som vid en ansökan inte hade godkänts som huvudmän istället kan köpa aktier i ett aktiebolag som redan är godkänt som huvudman.” Det kvittar om det handlar om svenska eller utländska ägare, Skolinspektionens handläggare står handfallna.

Vi sammanfattar

En majoritet av AcadeMedia ägs av utländska fonder vars avkastning påverkas av AcadeMedias förutsättningar att göra vinst, köpa nya skolor och dela ut aktieutdelning. AcadeMedias ordförande har trots detta fått uppdraget att leda den statlig utredning som ska ta fram förslag på hur statens resurser till skolan kan fördelas. Tre andra stora skolkoncerner ägs av utländska ägare. De utländska ägarnas möjlighet till framtida aktieutdelning står och faller på att politiker tar beslut som gynnar skolkoncernerna men som går emot vad väljarna vill.

Det finns nära kopplingar mellan politiker och privata aktörer, kopplingar som kan användas för att påverka rättsreglers utformning. Totalförsvarets Forskningsinstitut menar att det finns en risk att utländska och inhemska ägare lyckas påverka lagar och beslut i en riktning som gynnar deras intressen. Dessa intressen kan dels vara av affärsmässig karaktär, men även antagonistiska (skadliga handlingar mot säkerhetskänslig verksamhet).

Skolinspektionens möjligheter att stoppa utländska aktörer att etablera sig på den svenska skolmarknaden är begränsade eftersom tillstånd att driva skola följer med skolaktiebolag om dessa säljs.

Vi menar att det finns tillräckliga skäl att avbryta det svenska skolexperimentet även utan risk för korruption och säkerhetsrisker för landet, men att dessa aspekter av skolans styrning gör det extra tydligt: vinstintresset och aktiebolagen måste bort från skolan!

– – – – – – – – – – – – – – –

Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.