fbpx

Nedskärningsbomben briserar

I två års tid har tankesmedjan Balans granskat kommuner och landstings budgetar och visat hur kommun efter kommun och landsting efter landsting skär ner på välfärden. Förra året granskade vi samtliga 290 kommuners budgetar och konstaterade nedskärningar i 260 av dessa.

Efter att vi för några veckor sedan publicerade “skolnedskärningskartanhar vi noterat ett ökat intresse från journalister för att kontakta oss om skolans ekonomiska läge. Det är nog så att vårt arbete med att beskriva vad som sker ute i kommuner och landsting till slut gett resultat. I början av veckan skrev Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand en debattartikel om att förödande besparingsvåg drar fram i skolsverige, en artikel som följdes upp med en upplysning om skolnedskärningar inför Liberalernas kongress. Äntligen börjar några andra än vi prata om vad som sker med välfärdens resurser.

Det här med nedskärningar på vård, skola och omsorg är inget nytt fenomen. Att lägga så kallade effektiviseringskrav på någon eller några procent är politikens sätt att försöka tvinga de anställda i välfärden att hela tiden utföra sitt arbete lite bättre, men billigare. Ofta görs detta med argumentet att ge medborgarna så mycket för skattepengarna som möjligt. Det anses ansvarsfullt. Nedskärningar i välfärdens budgetar är således inte nödvändigtvis en konsekvens av att det saknas pengar. Politiker skär ner ändå.

Utöver de vanliga nedskärningarna på välfärden kan andra omständigheter leda till att politiker anser att det behövs ännu större besparingar. Sådana omständigheter kan t. ex vara ökad andel yngre, ökad andel äldre samt att skatteintäkter minskas som konsekvens av konjunkturnedgång. Just nu sker allt detta samtidigt och nedskärningskraven i år är således något högre än vad de brukar vara. Men de har funnits där länge, dolda bakom det mildrande ordet “effektiviseringskrav”.

Vår bedömning är att medias och fackförbundens beskrivning av framförallt skolans ekonomiska läge kommer att förändras den närmaste tiden. Fokus kommer att flyttas från andra frågor till ekonomi och det är verkligen på tiden. Trots regeringens ökade statsbidrag till skolan (vi har skrivit om varför de inte når fram här och här) fortsätter nämligen nedskärningskraven.

Vi vill med det här blogginlägget lyfta fram några punkter som viktiga att ha med sig när nu välfärdens bekymmersamma ekonomiska läge blir känt för fler än tankesmedjan Balans läsare.

1Nedskärningar i välfärden är inte ett nytt fenomen för i år. När nedskärningar nu kommer att diskuteras är det viktigt att förstå att det här har skett länge. År efter år har medarbetare i vård, skola och omsorg tvingats att kompensera för politikers omöjliga effektiviseringskrav genom att springa snabbare på jobbet. Således måste själva grundfilosofin bakom nedskärningskraven ifrågasättas. Det får inte landa i att nuvarande politiker är inkompetenta och inte förstår välfärdens behov. Det är mer komplicerat än så.

2Mycket troligt beroende på att det är skolans budget vi gjort nedslag i den här vintern kommer inledande beskrivningar av nedskärningar från fack och journalister att handla om skolan. Men det ekonomiska läget i vården och omsorgen är minst lika ansträngt.

3De ekonomiska ramarna för vård, skola och omsorg som gäller 2019 är konsekvensen av kommun- och landstingspolitikers valbudgetar. Trots att politiker försökt att få loss så mycket pengar som möjligt för att vinna väljarnas uppskattning sker de här nedskärningarna runt om i landet.

4Det ser ännu värre ut när vi tittar på de preliminära budgetramarna för 2020 och 2021. De demografiska förändringar som vi i tidigare blogginlägg samt ovan berättat om börjar nu att göra ordentliga avtryck i kommuner och landstings budgetar. De rapporter om nedskärningar som det nu berättas om i media är således bara en ljum sommarvind i jämförelse med vad som komma skall.

5Politiker beskriver inte de här nedskärningarna som nedskärningar utan som effektiviseringskrav. När vi läser kommuner och landstings budgetar är det mycket tydligt att politiker inte ser försämrade ekonomiska förutsättningar som något som får leda till försämrad kvalitet. Istället ökar kommun- och landstingspolitiker målen för verksamheterna och riksdagspolitiker kraven på välfärden. Förväntningen är att vård, skola och omsorg ska bli bättre trots att de här nedskärningar måste göras.

I kortform: Nedskärningar på välfärden är inget nytt fenomen. Det sker inte bara i skolan utan minst lika mycket i vården och omsorgen. Det sker trots att politiker valår brukar försöka få fram så mycket pengar som möjligt till välfärden. Det ser ännu värre ut 2020 och 2021. Och det levereras av politiker som krav på effektivisering, inte som nedskärningar.

När resurser minskas utan att kraven minskas skapas stress som leder till ohälsa. Det här sambandet är inte kontroversiellt. Alla är överens om att det behöver råda jämvikt mellan krav och resurser i arbetet. Trots det skär politiker ner på välfärdens resurser men förväntar sig samma eller högre kvalitet. Så har det varit länge och så kommer det att förbli, såvida inte välfärdens medarbetare och välfärdsfacken lyckas stanna utvecklingen.

Vi går nu in i en mycket komplicerad tid vad gäller kommuner och landstings ekonomi. Kostnader ökar medan förväntade intäkter inte ökar i samma takt. Det kommer att sättas mycket hård press på välfärdens medarbetare att leverera samma eller bättre kvalitet till ett lägre pris än idag.

Det finns ingen som kan så mycket om kommuner och landstings budgetar som tankesmedjan Balans. Ingen annan har läst samtliga kommunbudgetar för 2018 eller samtliga tillgängliga skolbudgetar för 2019. Ingen annan har granskat Stockholms läns landstings budget och Västra Götalandsregionens budget med fokus på hur dessa påverkar balans mellan krav och resurser i arbetet.

Men. Tankesmedjan Balans har inte de bästa möjligheterna att driva opinion för minskat glapp mellan krav och resurser i välfärden. Det är det välfärdsfacken som har. Under de två år vi funnits till har intresset för de frågor vi driver och för oss varit svagt från fackens sida. Däremot har vi märkt att antalet medarbetare i välfärden som uppskattar vårt arbete ökat.

Vi är övertygade om att tankesmedjan Balans kunskaper om styrning och ekonomi skulle kunna vara mycket användbara för välfärdsfacken. Bli månadsgivare och gör det möjligt för oss att fortsätta att sätta fokus på arbetsvillkoren för medarbetare i vård, skola och omsorg.

Nedskärningsbomben briserar
Gå till toppen