Ny inriktning på statens styrning av skolan – lärartäthet inte så viktigt

Beror förskolans och skolans (i fortsättningen ”skolans”) problem på att lärare är för dåliga och använder fel metoder eller på att skolans förutsättningar inte är tillräckliga för att klara de krav som lagstiftning och styrdokument ställer på skolan?

I tre år har vi granskat skolans ekonomi och gång på gång visat att politiker lägger årliga krav på effektivisering utan att berätta hur verksamheten ska kunna bli billigare men samtidigt lika bra eller bättre. Istället har den arbetsrelaterade ohälsan hos anställda i utbildningsyrken ökat. Vi ser därför starka skäl att misstänka att förklaringen till många av skolans problem beror på bristande förutsättningar.

I det här inlägget ska vi resonera om hur regeringen ser på orsaken till skolans problem och på vilka konsekvenser den synen får för skolans resurser. Vi kommer att visa hur den statliga styrningen av skolans resurser har förändrats från att uppmuntra huvudmännen att satsa på att förbättra lärares förutsättningar till att mer fokusera på lärarens kompetens och på skolans arbetsmetoder.

Riktade statsbidrag
Statens främsta verktyg för att styra hur huvudmännen använder sina resurser är de riktade statsbidragen. Genom att rikta statsbidrag till olika skolformer – och via Skolverkets instruktioner styra vilken typ av kostnader resurserna ska användas till – kan regeringen påverka huvudmännens fördelning av resurser.

Huvudmännen är inte så förtjust i de riktade statsbidragen. De vill hellre se generella statsbidrag som de kan använda som de vill. Men om regeringen bara skickar sådana generella statsbidrag blir det svårt för dem att genom beslut på statlig nivå påstå sig bidra till en bättre skola. Det finns även en (inte alls orimlig) misstanke om att generella statsbidrag inte används till verksamhet ute i kommunerna utan att de istället får finansiera kommunala nedskärningar.

I budget 2020 gör regeringen en förändring av de riktade statsbidragen till skolan. En förändring som kan verka vara av administrativ karaktär men som vi ska visa kan komma att ge stora effekter på hur huvudmännen använder sina resurser.

Regeringens stora satsning på skolan är det riktade statsbidraget för ökad likvärdighet i grundskolan. 2020 kan skolans huvudmän söka knappt 4,9 miljarder ur det här statsbidraget. Förra året fanns 3,5 miljarder att söka. 2020 ökas således det riktade statsbidraget för ökad likvärdighet i grundskolan med knappt 1,4 miljarder.

Det här hade kunnat ses som en satsning om det inte vore för att den ökade summan finansieras genom att statsbidraget för fritidshem helt tas bort 2020 och att statsbidraget för lågstadiet halveras 2020 och helt tas bort 2021.

Statens resurser riktas inte längre till fritidshem och till lågstadiet utan till grundskolan. Det här påverkar fritidshemmet mest eftersom det riktade statsbidraget för ökad likvärdighet i grundskolan inte får användas till fritidshemmen.

Instruktioner för hur de riktade statsbidraget till lågstadiet och fritidshemmet skulle användas

Fritidshemssatsningen och lågstadiesatsningen hade ett tydligt syfte: att öka antalet anställda på fritidshemmet och i lågstadiet så att elever får mer tid med sina lärare. Det blev inte alltid så i praktiken, men den här strävan från regeringen var tydlig i Skolverkets instruktioner för vad statsbidragen skulle användas till.

Lågstadiesatsningen skulle gå till personalförstärkningar och att det anställdes mer personal i förskoleklass och lågstadiet så att personalen skulle få mer tid för varje elev.

Fritidshemssatsningen skulle gå till personalkostnader i fritidshemmet så att antalet anställda i förhållande till antalet elever kunde öka.

Instruktioner för hur det riktade statsbidraget för ökad likvärdighet i grundskolan ska användas.

När det gäller det riktade statsbidraget för ökad likvärdighet i grundskolan ser instruktionerna ut på ett helt annat sätt. Borta är skrivelserna om satsningar på att öka lärartäthet och att lärare ska få mer tid för sina elever. Istället handlar instruktionerna till mycket stor del om arbetssätt och om kompetens.

På huvudmannanivå (förvaltningsnivå) tycker Skolverket att de statliga resurserna ska gå till systematiskt kvalitetsarbete, förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete och organisering av mottagandet av nyanlända och flerspråkiga elever.

Ute på skolorna rekommenderas satsning på systematiskt kvalitetsarbete, det pedagogiska ledarskapet och kollegialt förbättringsarbete, övergångar mellan skolformer och till arbetsliv, utveckling av arbetssätt och insatser som främjar modersmål och studiehandledning.

Resurser som riktas mot lärarna i klassrummet bör gå till handledning, kompetensutveckling, lärarassistenter och administration, handledning igen, ledarskap, kompetensutveckling igen och studie och yrkesvägledning.

Och sedan ännu mer kompetensutveckling.

Ni som följt vår blogg i några år känner igen det här. Det är exakt den politik som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) länge drivit. Läs t ex det här inlägget på vår blogg om (dåvarande) SKL:s ekonomirapport och om hur SKL föreslår just att resurser riktas från ökad bemanning till nya arbetsmetoder. Den som vill gå direkt till ursprungskällan kan klicka sig vidare här och läsa originalrapporten där stycket nedan finns med.

Vi sammanfattar

Regeringens politik och prioriteringar i statsbudget 2020 indikerar att man ser lärares kompetens och arbetsmetoder som det stora problemet. Resurser som skulle öka bemanning i fritidshemmet och lågstadiet tas bort och ersätts med resurser för bland annat kompetensutveckling, handledning, systematiskt kvalitetsarbete och utveckling av arbetssätt.

Den här förändringen kommer att slå olika beroende på i vilken utsträckning huvudmännen väljer att styra om resurser från personal i klassrummen till kompetensutveckling, handledning, systematiskt kvalitetsarbete och utveckling av arbetssätt. På en skola i Göteborg kommer t ex åtta tjänster att försvinna från lågstadiet.

Tankesmedjan Balans är inte experter på pedagogik men efter att ha granskat samtliga kommuners skolbudgetar vet vi att den statliga styrningen av resurser får konkreta effekter på lärares arbetsmiljö. Mycket talar för att bemanningen nu kommer att minska i lågstadiet och på fritidshemmen och att lärare i grundskolan får ägna mer tid åt att jobba med sitt arbetssätt och åt systematiskt kvalitetsarbete.

Vi är mycket tveksamma till att det är sådana prioriteringar skolan behöver. Vi tror att lärares förutsättningar ute i klassrummen behöver förbättras. Inte att lärare saknar kompetens eller jobbar fel.

Tankesmedjan Balans
Vi som skriver detta är en liten tankesmedja med fokus på välfärdens styrning och på arbetsmiljö. Vi kan driva vår verksamhet tack vare att anställda i välfärden och andra som tycker om det vi gör ger oss ekonomiskt stöd. Hjälp gärna till du med.


Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje fredag.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"