Igår skrev Kommunals ordförande en debattartikel om äldreomsorgen som undertecknades tillsammans med en centerpartistisk och en socialdemokratisk kommunpolitiker, där de förde fram krav på ökade statsbidrag till äldreomsorgen. Det hör inte till vanligheterna att centerpartiet och socialdemokraterna är överens i frågor om resurser men så är också situationen i äldreomsorgen extrem.
Tankesmedjan Balans granskade förra året samtliga kommuners budgetar för att undersöka hur vanligt det är att kommunerna skär ner på välfärden. Vi kom fram till att nio av tio kommuner sparade på välfärden 2018 trots att de flesta kommuner påstod motsatsen, att de satsade.
Vi har tidigare gjort ett antal nedslag i äldreomsorgen för att visa hur politiker gör när de sparar men säger att de satsar. Här ett inlägg om hemtjänsten i Trollhättan och här ett inlägg om äldreomsorgen i Hudiksvall. Vi har även publicerat gästinlägg om hur det kan vara att jobba som chef inom hemtjänsten och varför man alltid känner sig jagad som anställd i hemtjänsten.
Så när Kommunal och kommunpolitiker säger att det behövs mer pengar till äldreomsorgen tycks de ha rätt. I det här inlägget ska vi borra ner oss i en av Göteborgs stadsdelsnämnder för att se om det finns fog för krav på resurstillskott även där.
Välkommen till Norra Hisingen…
Budgeten för Norra Hisingen är en enda lång frossa i ”utmaningar”. ”Utmaningar” är ett ord politiker gärna använder istället för problem och Norra Hisingen är inget undantag. Kostnaderna ökar men politikerna i Göteborgs kommunfullmäktige har inte skickat med tillräckligt med pengar för att täcka stadsdelsnämndens kostnadsökningar. Så i år måste de spara 80 miljoner för att nå det av kommunekonomer efterlängtade tillståndet budget i balans.
Stadsdelsnämnderna i Göteborg ansvarar för äldreomsorgen och här ska en del av de där 80 miljonerna sparas. Tabellen nedan beskriver hur budgeten för äldreomsorgen förändrats i år. Först fick stadsdelsnämnden 3,2 miljoner för att antalet gamla blir fler, sedan fick de 10,2 miljoner för att täcka inflation och löneökningar och sedan tickade det in 3,1 miljoner i andra ökningar. Allt som allt 16,4 miljoner mer för att ge möjlighet till samma kvalitet i verksamheten som under 2018.
Men som ni ser ovan finns där även minusposter. Budgeten minskades med 2,8 miljoner i ”KF effektivisering”. Det här är ett vanligt sätt för politiker att smyga in besparingar i budget. Man (kommunfullmäktige) tar helt enkelt tillbaka en del av de nya pengarna som man skickar ut till verksamheterna och säger att nu får ni jobba effektivare så att ni sparar in den summan. Det här görs nästan alltid utan att politiker definierar hur effektiviseringen ska kunna gå till. Den andra minusposten är åtgärder som behövs för att få pengarna att räcka. Äldreomsorgens kostnader måste helt enkelt minskas med 13,2 miljoner för att den här budgeten ska vara i balans. Så av de 16,4 miljonerna äldreomsorgen fick för att behålla samma kvalitet som 2018 måste 16 miljoner omedelbart sparas bort.
De här besparingarna ska genomföras samtidigt som behovet av både äldreboenden och hemtjänst ökar. Minskad budget men ökat behov. Precis samma växande glapp mellan krav och resurser som vi sett när vi under vintern hårdbevakat kommunernas skolbudgetar.
De tre debattörerna skriver i sin debattartikel att 10 000 nya undersköterskor behöver utbildas och rekryteras till år 2026. Hur tänker sig Norra Hisingen jobba för att säkra personalförsörjningen i stadsdelen? Jo genom arbete med arbetsmiljö, arbetsbelastning och ”medskapande processer”.
Frågan måste dock ställas. Hur tusan ska det gå att minska arbetsbelastningen samtidigt som resurserna minskar och behovet ökar? Vi tror inte att det går. Och det tror nog inte politikerna på Norra Hisingen heller. Precis under stycket om arbetsmiljö och arbetsbelastning dyker nämligen det där upp, som nästan alltid dyker upp när offentliga arbetsgivare måste försöka sälja in sina allt mer pressade arbetsplatser: kommunikation. När man nu har de här ”utmaningarna” med besparingar och ökat glapp mellan krav och resurser är det viktigt att satsa på att kommunicera bilden av den goda arbetsgivare. Fast man skär ner. Annars kommer tilliten och förtroendet för stadsdelen att minska.
Hur ser det då ut för Göteborg stad under den kommande femtonårsperioden? Inget vidare. Den här typen av årliga besparingar kommer att fortsätta och beräknas uppgå till nästan en procent per år fram till 2035. Detta i en verksamhet som redan är satt under extremt hård ekonomisk press.
För att knyta ihop säcken. Det där ”med nuvarande finansieringsmodell” som Göteborgs stad skriver om i stycket ovan är vad Kommunals ordförande och centerpartisten och socialdemokraten skriver om i sin debattartikel. När vi granskar välfärden hittar vi nedskärningar i vården, i skolan och i omsorgen. När vi tittar framåt i tiden ser vi bara ännu mer och ännu större nedskärningar. Det behövs helt enkelt mer pengar in i systemet.
Kommunpolitikernas hopp står till digitalisering. Vi är dock tveksamma till att digitaliseringen kommer att fixa detta. Vi tror att debattörerna har en poäng med att det behövs mer pengar. Till äldreomsorgen och till resten av välfärden. Annars kommer takten som välfärdens medarbetare springer in i väggen bara att öka.