Den 5 augusti 2018 arrangerades manifestationen “Demonstration mot Försäkringskassan” på Sergels torg i Stockholm. Här är det tal som Åsa från tankesmedjan Balans höll vid manifestationen:
https://www.facebook.com/tsbalans/videos/2171692576422383/
Vi är inte så många här idag. Det är förstås tråkigt, men kanske inte så konstigt. Sedan vi sågs vid manifestationen för ett år sedan, har det offentliga samtalet om Försäkringskassan och socialförsäkringarna förändrats. Jag är här för att jag driver tankesmedjan Balans, välfärdsarbetarnas tankesmedja, som är en ideell och fristående förening som granskar varför personal inom vård, skola, omsorg och myndigheter så ofta blir sjuka av sina jobb. Och vad som händer med dem när de blivit sjuka. Av den anledningen följer jag noga vad som händer kring den stressrelaterade ohälsan.
Det offentliga samtalet har förändrats, sa jag. Hur då? Jo, för ett år sedan vidhöll socialminister Annika Strandhäll att allting var som det skulle med sjukförsäkringen. Sedan dess har hon avsatt Försäkringskassans generaldirektör, gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i uppdrag att få ordning på sitt samarbete, och öppet erkänt att förändringarna inom Försäkringskassans handläggningsrutiner har gått för fort.
Det här är förändringar åt rätt håll. De är kanske inte tillräckliga i ögonen på oss som är här idag, men de är förändringar åt rätt håll, och vi som har arbetat för en mänskligare sjukförsäkring har all anledning att vara stolta över hur vi har sett till att den frågan har levt i media och i samtal mellan människor.
Det finns ett problem med politik: när en förändring är genomförd på papper, är det lätt hänt att frågan som förändringen gäller försvinner från agendan. Det finns ju så många andra problem att hantera. Och det är sällan nyhetsredaktioner prioriterar att gå tillbaka och följa upp, fråga hur saker har gått, om de genomförda förändringarna fått resultat — eller om de alls märks i verkligheten. För det finns ju så många andra händelser att rapportera om.
Därför, tror jag, ligger sjukförsäkringen i lite medieskugga just nu. Där ska vi inte låta den ligga. Vi är här idag för att påminna varandra om de många frågor som lämnas obesvarade av de svenska socialförsäkringarna idag. Frågor som: hur ska jag bli frisk från min depression, när varje kontakt med Försäkringskassan kastar mig ner i en ny djup svacka? Hur ska min anhörig kunna ha ett värdigt liv, när personliga assistens bytts ut mot några hemtjänstbesök om dagen? Vilket normalt förekommande arbete kan jag få, jag som inte orkar läsa ens en tidningsartikel?
Några små steg åt rätt håll räcker inte. Målet om ett sjukpenningtal på 9 dagar ligger fast, och Försäkringskassans tillsynsmyndighet ISF konstaterar att det påverkar handläggarnas bedömningar. De uttrycker det så här: “När bedömningsutrymmet är stort” – och ett bedömningsutrymme måste finnas i en sjukförsäkring, för alla påverkas ju inte på samma sätt av sin sjukdom – “kan olika styrningsfilosofier inom Försäkringskassan få särskilt stor betydelse”.
Styrningsfilosofin för socialförsäkringarna är fortfarande sjuk, och den visar inga tecken på tillfrisknande – inga tecken på att ”återfå sin arbetsförmåga” för ett ”normalt förekommande politikområde”. Snart är det val, och bland de större partierna saknas förslag om mänskligare socialförsäkringar. Assistansfrågan har begravts i en utredning som ska lämna sitt betänkande efter valet. Vad gäller sjukförsäkringen så behåller Socialdemokraterna sitt fokus på 9 dagars-målet, Moderaterna vill att den som är sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba ännu snabbare än idag, och Sverigedemokraterna har förstås ingen politik överhuvudtaget.
Vi är inte så många här idag, men vi är viktiga. Oavsett valresultat så kommer våra röster att fortsätta behöva höras. Vi kommer att behöva berätta för den nyvalda regeringen, för politiker och journalister nationellt och lokalt, om konsekvenserna av socialförsäkringar som stressar de som redan pressas av sjukdom eller funktionsnedsättning. Vi som har ork måste tala för de som inte har ork. Tack för att du kom hit idag, och tack för att du lyssnade på mig.
Läs mer:
Vad var det vi sa? Regeringen har haft fel, vi har haft rätt