Skolavtal 2024 – nu börjar arbetet!

Kollektivavtalet mellan de kommunala skolornas arbetsgivarorganisation SKR och lärarfacket Sveriges Lärare går ut den 31 mars 2024. Sveriges Lärare har klubbat ett politiskt program som slår fast att förbundet ska verka för att lärares arbetsbelastning regleras genom till exempel ett övre tak för lärares undervisningstid. Samtidigt är kommunernas nedskärningar på förskolan och skolan i samma storleksordning som under det tidiga nittiotalet.

Hur står det till med arbetsbelastningen i den svenska förskolan och skolan? Vad är det som skapat det här läget och hur skulle vi kunna göra istället? Det här är det första inlägget i Balans halvårslånga granskning #Skolavtal2024 och det handlar om hur lärare mår.

Debatten om det nya avtalet har redan blossat upp i Sveriges Lärares medlemstidning Vi Lärare. Det började med att tre avdelningar i Sveriges Lärarstudenter uppmanade moderföreningen att driva krav på regleringar av till exempel lärares undervisningstid i det kommande läraravtalet med SKR och att våga använda sig av strejkvapnet ifall kommunerna vägrar acceptera sådana. Sveriges Lärares förhandlingschef svarade studenterna att hans syn på kollektivavtal är att fackets positioner när det gäller arbetsmiljö måste flyttas fram steg för steg, att strejk är förknippat med stora risker och att det framförallt är statens ansvar att lösa den svenska skolan problem. Diskussionen mellan de båda sidorna fortsatta sedan i en nyhetsartikel på Dagens Arenas hemsida.

Och där står vi nu – fem månader innan kollektivavtalet går ut – med två helt olika uppfattningar om hur Sveriges Lärare ska ta sig an uppgiften att tvinga fram regleringar av lärares arbetsbelastning. De blivande lärarna vill att deras fackförbund driver krav på regleringar i kollektivavtal medan förhandlingschefen som leder (men inte bestämmer över) kollektivavtalsförhandlingarna vill gå långsamt fram och betonar statens ansvar.

Tankesmedjan Balans har länge drivit på för att lärares arbetsvillkor måste regleras. Senare i den här bloggserien kommer jag närmare att gå in på varför vi har gjort det men för att alla ska förstå allvaret i situationen behövs ett första inlägg som sammanfattar det vi vet om lärares arbetsvillkor och om lärares hälsa. Jag ska därför göra en kortfattad beskrivning av de huvudsakliga slutsatserna i tre nyligen presenterade undersökningar som berättar om hur förskolans och skolans medarbetare mår.

Handelshögskolan i Stockholm

Forskare vid ”Center for Educational Leadership & Excellence” vid Handelshögskolan i Stockholm har frågat lärare, rektorer och personal på skolförvaltningar om nedskärningar på skolan och om hur de påverkar verksamheten, och sedan sammanfattat svaren i rapporten ”Undersökning om kostnadsökningar i skolan”. Det är en mycket oroande bild som ges av nedskärningarnas omfattning och konsekvenser, vilket tydliggörs i nedanstående citat ur rapporten:

Resultaten visar en stor mängd väntade och pågående nedskärningar i svenska skolor, där man främst kommer att dra ner på personal och resurser till elever med särskilda behov. Enkätsvaren pekar också på att lärare är en grupp som pressas särskilt av nedskärningarna, med ökad arbetsbelastning, stress och överväganden om att lämna yrket.

Diagrammet nedan visar omfattningen av kommande nedskärningar på skolan. 5 % av respondenterna svarade att det inte blir några nedskärningar. 43% angav att vissa nedskärningar kommer att göras, 29% att ganska stora nedskärningar och 13% att väldigt stora nedskärningar planeras. 9 % av respondenterna visste inte om nedskärningar planeras.

Efter många år av effektiviseringskrav i budget på förskolan och skolan tycks det vara svårt för rektorer att göra nedskärningar utan att det drabbar eleverna och lärarna. Tabellen nedan visar hur deltagarna i undersökningen svarat på frågan vad skolorna kommer att skära ner på, som konsekvens av det tuffa ekonomiska läget. 61 % av alla skolor kommer att skära ner på ”övrig personal”, 51 % kommer att skära ner på ”resurser till elever med särskilda behov” och 39 % kommer att skära ner på ”undervisande personal”.

Handelshögskolan frågade även lärare, rektorer och förvaltningspersonal hur mycket arbetsrelaterad stress de känner nu, innan de här nedskärningarna ens är genomförda. Nästan hälften av de svarande graderade stressen till en fyra på en femgradig skala och 17 % uppleder en extrem arbetsrelaterad stress.

Det sista klippet från Handelshögskolans undersökning handlar om hur stor andel av deltagarna som funderar på att byta yrke, där gruppen ”lärare” sticker ut. Hela 35 % av de deltagande lärarna funderar på att byta yrke. Det är ganska många.

Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverket presenterade alldeles nyss sin återkommande rapport om arbetsorsakade besvär där 11 291 personer från olika yrkesgrupper fått svara på frågor om sin hälsa. Även här sticker lärare ut. Tabellen nedan visar att nästan hälften (46 procent) i gruppen grundskollärare, fritidspedagoger och förskollärare uppgav att de hade besvär till följd av arbetet, vilket är den högsta andelen av alla yrkesgrupper.

Även när hela näringsgrenar jämförs sticker anställda i förskolan och skolan ut. ”Utbildning” är den näringsgren där högst andel (36 procent) har besvär till följd av arbetet.

Arbetsmiljöverket har även frågat vad som är orsaken till de arbetsrelaterade besvären där svaret ”för hög arbetsbelastning” är den vanligaste orsaken för hela arbetsmarknaden. Arbetsmiljöverket konstaterar dock att det är ”särskilt vanligt med besvär av arbetet som orsakats av för hög arbetsbelastning bland kvinnor som arbetar inom kommun
och region”.

Försäkringskassan

Samma vecka som Arbetsmiljöverket släppte sin rapport publicerade Försäkringskassan sin lägesrapport Psykisk ohälsa i dagens arbetsliv. I inledningen av rapporten skriver Försäkringskassan att den psykiska ohälsan ökar men att det inte handlar om ”psykiska sjukdomar, som exempelvis schizofreni, utan stressrelaterad psykisk ohälsa som
utmattningssyndrom samt olika former av ångesttillstånd och lindrigare
depressioner.”

Vi vet vad den här utvecklingen beror på. Under nittiotalet skar politiker ner på välfärden, vilket ökade arbetsbelastningen för barnskötare, lärare, vårdbidräden, sjuksköterskor, socialsekreterare osv. Välfärdsmedarbetare lider fortfarande av de här nedskärningarna och nu står vi inför samma situation igen. Klippet nedan från Försäkringskassans rapport beskriver träffsäkert vad som har hänt. Välfärdsmedarbetare mår allt sämre på grund av sina arbetet och det beror på åtstramningar.

Försäkringskassan skriver vidare att diagnosen utmattningsdepression numera står för hela 17 procent av antalet sjukskrivningar över 14 dagar och att det i genomsnitt tar ca 170 dagar innan en person som är sjukskriven pga utmattningsdepression är tillbaka i arbete.

Orsaken till stressrelaterade sjukdomar är obalans mellan krav och resurser. Försäkringskassan skriver att ”stress och krav i arbetet långsiktigt måste vara i balans med kontroll, resurser och belöning. Om inte, ökar risken för ohälsa och sjukfrånvaro markant vid sådan negativ stress. Detta är huvudbudskapet från de senaste 50 årens forskning om den organisatoriska och sociala arbetsmiljöns betydelse som riskfaktor för sjukdom och nedsatt arbetsförmåga”.

Försäkringskassan konstaterar avslutningsvis samma sak som Handelshögskolan och Arbetsmiljöverket kom fram till, att medarbetare i skolan har för mycket att göra: ”Inom branscher med hög sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser som vård, omsorg, sociala tjänster och utbildning, upplever mer än var tredje individ anspänt arbete medan det inom tjänstesektorn endast är en av fem som upplever motsvarande arbetssituation”.

Sammanfattning

Det finns som jag berättade om i inledningen av det här inlägget olika åsikter om vilken strategi fackförbundet Sveriges Lärare bör välja i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för sina medlemsgrupper. Oavsett åsikt i den frågan torde alla som funderar över taktiska vägval vara överens om följande:
– Ingen yrkesgrupp upplever en sådan stress på grund av sitt arbete som lärare.
– Den sammanlagda politiska styrningen av förskolan och skolan är orsaken till den stressen.
– Om inget förändras i den styrningen pekar allt mot att den negativa trenden kommer att fortsätta.

Många delar i den politiska styrningen av välfärden är på kort sikt omöjliga att påverka för välfärdsfacken, men kollektivavtalen ska skrivas under av både arbetsgivarrepresentanter och arbetstagarrepresentanter. Här finns det utrymme för facket att göra skillnad. Den dåliga arbetsmiljön är såklart främst arbetsgivarens ansvar. Givet hur Sveriges Lärares medlemmar mår är det dock rimligt att förbundets förtroendevalda nu funderar över om huruvida den strategi när det gäller kollektivavtal som lärarfacken tidigare använt sig av givit bäst medlemsnytta eller om det finns andra sätt.

Nästa inägg om #Skolavtal2024 kommer att handla om kommunaliseringen av skolan och om hur kollektivavtalen sedan anpassades till nittiotalets reformer för ökad kostnadseffektivitet i skolan. En snabbkurs i modern svensk skolhistoria.

På återseende / Marcus

Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje fredag.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"