I ett stort antal inlägg har vi granskat hur den politiska styrningen av skolan påverkar lärares arbetsmiljö. Bilden av en icke fungerande styrning har blivit tydligare för varje publicerat inlägg. Lärares arbetsbelastning har ökat pga en illasmakande soppa av kommunala effektiviseringskrav, ökade statliga krav på verksamheten, skenande lönekostnader, lärarbrist och allt högre dokumentationskrav.
Hur ser det ut i andra välfärdssektorer?
Vi tänkte de närmaste veckorna ta en närmare titt på styrningen av omsorgssektorn genom att berätta om läget i några av de olika socialnämnderna i Göteborg stad, en av de kommuner i landet med högst sjukfrånvaro. När man mår dåligt behöver man oftare hjälp från socialtjänsten. När många behöver hjälp från socialtjänsten måste väl extra mycket pengar satsas på den här typen av verksamhet. Eller gäller ökat glapp mellan krav och resurser även här?
Sociala resursnämnden
I detta första inlägg ska vi titta närmare på den sociala resursnämndens verksamhet. Vi inser att det här kan bli en ganska tung läsning med många urklipp från kommunpolitiska dokument. Det är dock nödvändigt att sätta sig in i sådana om man på allvar ska förstå hur styrningen av välfärden påverkar den arbetsrelaterade psykiska ohälsan. Håll ut. Kanske blir det lättare om ni lyssnar på den här låten under tiden ni läser.
Göteborg har valt att organisera styrningen så att stadsdelsnämnderna ges ett stort ansvar för den kommunala verksamheten. Efter årsskiftet går ansvaret för skola och förskola över till två centrala nämnder, men på det sociala området kommer en hel del ansvar fortsatta att ligga på stadsdelsnämnderna. Den sociala resursförvaltningen (här kan du läsa mer om vad de gör) har ca 1500 anställda och ett övergripande ansvar för hela staden vilket innebär att de erbjuder sociala verksamheter som inte är kopplat till enskilda statsdelarna utan som alla göteborgare kan ta del av.
Hur mår de som jobbar med olika utsatta grupper i Göteborg? Om de inte mår så bra, vilka förutsättningar har politikerna i Göteborgs kommunfullmäktige gett sociala resursnämnden, och i förlängningen sociala resursförvaltningen, för att arbeta med att minska arbetsbelastningen? Svaret på den här typen av frågor brukar finnas gömda i kommunala dokument. Välkomna på en rundtur i Göteborg stads diarium. Där finns troligen svaren på alla våra frågor. Om man tittar noga!
Årsrapport 2016
Först en titt på hur det såg ut i årsskiftet 2016-17. Om detta kan man läsa sig till i nämndens årsrapport för 2016. Nämnden inleder med att konstatera att sjuktalen är mycket höga inom vissa delar av nämndens ansvarsområde men att den ligger något under Göteborgs stads (i jämförelse extremt höga) sjukfrånvaro.
Arbetsbelastningen har ökat men de ökade kraven har inte kompenserats i resursfördelningsmodellen (en uträkning av hur mycket pengar en nämnd ska ha). För att inte ”brukare” ska drabbats har effektiviseringar genomförts, dvs man har försökt nå samma resultat som året innan trots mindre pengar. Det har dock varit svårt för nämnden att kompensera fullt ut för ”utarmningen av resurser” (ovanligt ärlig formulering).
Särskilda lönesatsningar har lett till behov av ännu mer effektiviseringar. Samtidigt har nämndens ordinarie lönekostnader ökat mer mer än intäkterna vilket skapat ytterligare behov av att effektivisera. Hittills väldigt mycket effektiviseringar.
Det finns en hel del utmaningar (ni har noterat att ordet funnits med i tre klipp i rad?) för sociala resursnämnden. Bland annat krav på dokumentation. Viktigast är ju kunderna och brukarna.
Dokumentationsutmaningen till trots har enheter som inte har lagkrav på sig skapat egna krav på dokumentation. Det gynnar ju individen och Göteborgs stad har som sagt var ett tydligt brukar kundfokus. Kunden har alltid rätt… att se dokumentation på precis allt som hänt.
Uppföljningsrapport 2017
Således en ganska bekymmersam beskrivning av resurser och arbetsmiljö. Men. Hur har det gått under året? Har det blivit bättre? En fingervisning ges i nämndens uppföljningsrapport.
Oj då. Sjukfrånvaron har, trots att Försäkringskassans nya avslagshysteri ökat med en halv procent jämfört årskiftet. Läsare av uppföljningsrapporten och medarbetare i nämndens tjänst ska dock vara lugna. Här pågår ett aktivt arbetsmiljöarbete och när anställda blir sjuka, vilket de ju allt oftare blir, får de ta del av ett aktivt rehabiliteringsarbete.
Vidare dignar både chefer och medarbetare under hög arbetsbelastning. Personalomsättning och rekryteringssvårigheter har gjort att de här problemet ökat under 2017.
Lönen inom sektorn måste egentligen upp, men löneökningar är tuffa att finansiera när pengar egentligen inte finns. Men man kämpar självklart på för att kompensera kommunfullmäktiges besparingskrav med egna effektiviseringar.
Budget 2018
Det går således inte åt rätt håll när det gäller arbetsmiljön för anställda i Sociala resursnämndens verksamhet. Hur hanterar stadens politiker detta konstaterande? Låt oss avslutningsvis ta en titt i sociala resursnämndens budget för 2018. Politikerna i kommunfullmäktige har såklart läst uppföljningsrapporterna från nämnderna och insett att nu måste kraftiga budgetökningar till för att inte medarbetare ska krascha helt.
Nej.
Nämnden får istället ett besparingskrav på 0,25 % under 2018. Litet, kan tyckas, men minns alla de tidigare klippen om att ”utmaningar” redan finns.
Vi besparar er fler klipp om effektiviseringar (exakt samma formuleringar som funnits med i årsrapport 2016 och uppföljning 2017 finns i budget 2018.) Som avslutning på rapportering från Göteborgs stads diarium vill vi dock ge en bild av hur det här med digitalisering påverkar kostnaderna för sociala resursnämnden. I början av budget 2018 beskriver politikerna digitaliseringens stora möjligheter när det gäller att öka effektiviteten.
Sedan återkommer de till hur det ser ut i verkligheten.
Lustigt, eller kanske inte alls lustigt. Vi har inte bestämt oss. Men digitalisering är lösningen som kan effektivisera verksamheten. Men man kan inte effektivisera IT.
Ok. Dags för en Sammanfattning
Vi konstaterar några saker
- Sociala resursnämnden i Göteborg har problem. Effektiviseringskraven, sjuktalen och löneökningarna är alla höga men resurserna minskar.
- Det finns stora likheter med den utveckling vi tidigare beskrivit från skolans värld.
- Ingenting görs för att ändra på utvecklingen. I alla fall inget som får kosta pengar.
Snopet för Göteborgarna. Där ohälsan är som högst borde verkligen resurser finnas för att jobba med de sociala frågorna. Istället drivs medarbetarna så hårt att även de mår dåligt.
Det blir allt mer uppenbart. Vi kan inte fortsätta att styra välfärden på det här sättet. Med ständigt ökat glapp mellan krav och resurser. Med panikslagna försök att öka löner men utan finansiering så att medarbetarna i praktiken betalar löneökningarna med mer att göra. Det är ingen lätt sak att lösa. Steg ett är att inse att det finns en målkonflikt mellan lön och arbetsmiljö. Satsar man på det ena måste man göra det på bekostnad av det andra. Iaf så länge resurser inte ökas.
Vi återkommer snart till Göteborg för att ta en titt på socialsekreterarnas situation ute i stadsdelsnämnderna. Här kommer en cliffhanger. DEN ÄR ÄNNU SÄMRE!
_ _ _ _ _ _ _ _
Vi som driver den här sidan, Åsa och Marcus, tror att vi fyller en viktig funktion för välfärden. Att vi tar tag i frågor som av olika skäl är för jobbiga för facken att hantera. Vi gör detta på vår fritid trots att vi är lite utbrända och vi gör det för att vi är övertygade om att vi behövs. Vill ni bidra med några kronor finns information om hur man gör nedan