Är det ett rimligt krav att kunna springa 110 meter häck på samma tid som man springer sitt snabbaste på 100 meter slätt? Nej, ingen i idrottsvärlden skulle kunna komma på något så dumt. Längre sträcka tar längre tid och när det även finns hinder på vägen går det såklart lite långsammare. Världsrekordet på 100 meter slätt är 9.58 medan 110 meter häck som snabbast har tagit 12 sekunder och 80 hundradelar att springa.
I skolans (och i hela välfärdens) värld gäller inte samma logik. Där förväntas rektorer och lärare för varje nytt budgetår göra lite fler och lite svårare uppgifter. Men på samma tid. Det finns tre huvudorsaker till att lärare får allt mer att göra. Dels ökar hela tiden staten kraven på vad skolan ska göra, dels förutsätter de flesta kommuner att undervisningen hela tiden ska bli effektivare och dels ökar lärares löner mer än vad andra yrkesgruppers löner ökar. I kombination blir detta hälsofarligt. Inte undra på att många lärare till slut dukar under.
För några veckor sedan skrev vi en debattartikel i tidningen Skolvärlden om detta som rörde upp en del känslor. Det är såklart inte så förvånande att sambandet ökade löner och ökad arbetsbelastning är lite jobbigt för folk att ta in. Men det gör det inte mindre sant.
I det här inlägget ska vi använda gymnasie- och vuxenutbildningen (i fortsättningen ”gymnasiet”) i Malmö som ett konkret exempel på hur skolans resurser minskar jämfört löneökningar. Inför budget 2019 skrev samtliga nämnder i Malmö stad ett dokument där de angav vilka problem de såg med nuvarande ekonomiska förutsättningar. Fast de använde såklart inte ordet problem utan det mer positivt laddade ”utmaning” och de gjorde det hela 215 gånger.
Politikerna i Malmö stads gymnasie- och vuxenutbildningsnämnd (i fortsättningen ”nämnden”) uppmärksammar politikerna i kommunfullmäktige på att lärares löner som en konsekvens av lärarbristen ökar mer än vad fullmäktige kompenserar gymnasieskolan med i budget.
Vidare beskriver nämnden ”utmaningen” att genom effektiviseringar få loss pengar för att satsa på verksamhetsutveckling. I klarspråk betyder det att politikerna i nämnden vill att själva undervisningssituationen i klassrummet ska utföras billigare så att de kan få mer pengar till skolutveckling.
Hur gick det då när fullmäktige tog beslut om budget? För att man ska veta om det gick bra eller dåligt behövs ett riktmärke för vad som är varken bra eller dåligt. Det finns ett sådant och Malmö stads politiker beskriver det ganska bra i sin egen budget. Kommunens kostnader för lön och inflation förväntas öka med 3,0 % jämfört med 2018. Bra, då vet vi det (fast det vet vi egentligen inte eftersom lönekostnaderna för lärare ökar med mer än snittet – men vi ser mellan fingrarna med det).
Så, hur mycket kompenseras gymnasieskolan i Malmö stad för ökade kostnader? Aj då. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden är en sådan ”resterande nämnd” som bara får 2,5 %. 0,5 procentenheter lägre än vad politikerna just konstaterat att lönerna kommer att öka med. Där har vi den första nedskärningen på gymnasieskolan som måste betalas av lärare med högre tempo.
Vi fortsätter att läsa kommunens budget för 2019. Lite längre ner stöter vi på det magiska ordet ”effektivisering”. Nämnden får ett effektiviseringskrav på en procent under 2019. Det betyder att politikerna i kommunfullmäktige först räknat ut hur mycket pengar politikerna i nämnden borde få – minus den där halva procenten – men att de sedan dragit bort en procent. Så att politikerna i nämnden får 1,5 % minskad budget 2019 mot vad de borde ha fått för att kunna kompensera för löneökningar.
Hmmm det där verkar ju som rena stölden, tänker ni kanske nu. Men det här är den enda möjliga tolkningen av Malmö stads budget för 2019. En tolkning som bekräftas när man läser handlingarna till nämndens egen budget.
Först 2,5 % i pris- och lönekompensation och sedan en procent effektiviseringskrav utöver det. Kvar blir en ökning på 1,5 % vilket bara är hälften av så mycket som ökningen borde varit. Mellanskillnaden måste gymnasielärarna och rektorerna i Malmö springa ikapp för att betala sina egna löneökningar. Utan att det drabbar kvaliteten i undervisningen, såklart. Det här ska ju handla om en effektivisering, inte besparing. I ordet effektivisering ingår en förväntan om att undervisningskvaliteten ska vara minst densamma. Det ska bara ske 1,5 % billigare. I år. Och troligen nästa år. Och troligen nästa år.
Här hade berättelsen om Malmö stads gymnasieskola kunnat vara klar. Men det är den inte. Minns ni det där klippet om att nämnden även vill försöka göra effektiviseringar för att skapa utrymme för ”verksamhetsutveckling”? Utöver att kommunfullmäktiges budget innebär nedskärning med 1,5 % jämfört med budget 2018 vill gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden skära ner ännu mer för att kunna anställa fler som jobbar med annat än att vara lärare. Hur mycket återstår att se. Vi lär få anledning att återkomma till Malmö.
Vi summerar
Lärarbristen sätter press på lärares löner att öka. Eftersom löner sätts av utbud och efterfrågan ökar också lärares löner mer än andra yrkesgruppers löner. Tyvärr kompenseras inte skolans rektorer för den här ökade lönekostnaden, istället minskar skolans resurser pga kommunala effektiviseringskrav. Eftersom inte kraven på skolan minskar när resurserna minskar ökar hela tiden glappet mellan krav och resurser. Konsekvensen blir att lärare och rektorer måste tjäna igen sin egen löneökning genom ökad arbetsbelastning.
Jämfört med 2018 springer lärare och rektorer i Malmö stads gymnasieskolor 101,5 meter i år, ungefär 103 meter nästa år, 104,5 meter nästa år och 106 meter nästa år osv. Lägg till det att staten sätter ut en häck om året i ökade krav på skolan.
Men skolans medarbetare förväntas för varje nytt budgetår klara loppet på samma tid. Undra på att de går sönder.
Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden klubbar sin internbudget fredagen 22 februari. I mångt och mycket är de usla förutsättningarna redan givna i och med besparingskraven i Malmö stads övergripande budget. Men hoppet är inte helt förlorat. Om nämndens ledamöter inte anser att de fått en budgetram som gör det möjligt att leva upp till lagar och avtal bör de be fullmäktige om mer resurser.
Precis som i de flesta kommuner vi granskar har de lokala facken reserverat sig mot politikernas besparingskrav. Vi har varit i kontakt med Lärarnas Riksförbund i Malmö som berättar att gymnasiet redan tidigare tvingats till effektiviseringar och att måttet nu är rågat. Att klassrummen är fulla och kringpersonalen redan minimaliserad. De konstaterar även att budgeten är för snål för att kommunen ska kunna leva upp till det nya läraravtalet.
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Tankesmedjan Balans är politiskt och fackligt oberoende. Vår verksamhet finansieras av bidrag från människor som tycker att vi gör ett bra jobb med att granska hur den politiska styrningen av välfärden skapar en ständigt ökande arbetsbelastning för medarbetare i vård, skola och omsorg. Bli gärna månadsgivare du med eller swisha en slant!.
Lästips