Stockholms stads arbete med avsiktsförklaringen – En uppföljning

Ni kanske minns att det är lite knapert med resurser i Stockholms utbildningsnämnd?

Vi repeterar: För någon månad sedan skrev vi det här om stadens ekonomiska läge. Budget för 2017 är ansträngd och budget för 2018 ser ut att bli ännu några resor värre. Det saknas massor med pengar och det beror på att stadens kostnader ökar mer än vad stadens intäkter ökar. Kommuner får inte gå back så politikerna tvingas att spara på bland annat skolan. Detta i ett läge när många lärare redan kraschat pga hög arbetsbelastning. Återstår att se hur stora besparingskraven blir. Det avgörs av kommunfullmäktige i juni.

Några politiker tyckte att det var lite orättvis att vi skrev dumma saker om Stockholm. Då förklarade vi att vi inte skrev dumma saker om Stockholm, utan sanna saker om Stockholm. Nu ska vi skriva lite mer sanna saker om Stockholm, som kommunpolitikerna kanske kommer att tycka är dumma saker om Stockholm.

Det förra inlägget tog sin utgångspunkt i den s.k. avsiktsförklaringen. Avsiktsförklaringen är en överenskommelse mellan fack och arbetsgivare om att tillsammans ”göra allt”för att minska de höga sjuktalen i välfärden. Att ”göra allt” verkar innebära att inte göra någonting. Vi har försökt visa det här på bloggen – listan över kommuner som skär ner, utan att kommentera hur de då ska klara att uppfylla avsiktsförklaringen, börjar bli ganska lång. Nu har dock Stockholms skolpolitiker redovisat vad de gjort för att sänka sjuktalen och vi har läst dokumentet. Häng med på en resa i Stockholms utbildningsnämnds ”tertialrapport 1 för 2017”, dvs lägesrapport efter första kvartalet 2017.

Dokumentet är på 71 sidor och smäckat med fakta om hur bra Stockholm stad är. Inga dumma Balans-skribenter har nästlat sig in och förstört texten med dumma fakta om ekonomin och höga sjuktalen. Eller nästan, i alla fall. För gömt bland hur bra allt är finns några mindre roliga delar. Till exempel när det gäller kommunens grundskolor. Kolla här.

Grundskolan går 53,9 miljoner back. Trots att rektorer gör allt de kan för att anpassa sina kostnader till minskade intäkter under 2017 har grundskolan inte klarat att hålla budget. Anledning: Höjningen av skolpeng (1,3 %) motsvarar inte kostnadsökningarna (mycket mer än 1,3 %). Hur hanterar skolpolitikerna det här? Jo, med fast hand och barsk blick!

Lovar. Som rektor vill du INTE bli uppkallad till särskilt möte med grundskolechef, HR och controller (controllern är en slags superekonom). Det är bäst för dig att du ser till att hålla budget, oavsett konsekvenser.

Men. Hur var det nu igen med de där sjuktalen och arbetet för att minska dem? Avsiktsförklaringen ni minns. Vad står det i den här tertialrapporten om arbetsmiljö nu när det tydligen redan har sparats ute på skolorna men inte sparats tillräckligt?

Hmmm. Det konstateras att kvinnor är mer sjuka än män. Att preventiva insatser ska göras. Att företagshälsan ska vara med på ett hörn. Att de sjukaste ska utbildas för att de ska bli bättre på att se sin roll och förstå sitt uppdrag. Ganska lite om mer resurser och minskad arbetsbelastning. Eller inget alls om man ska vara ärlig. Det kanske kommer senare i texten, när de här insatserna definieras lite närmare?

Nej. Inte alls.

 

Det här är vad Stockholm stads utbildningsförvaltning har gjort för att minska ohälsan hos sina anställda…

  1. Du får prata med någon om du ofta är sjuk
  2. Räcker inte det får du gå på kurs för att hitta livsbalans
  3. När du ändå gått i väggen får du prata med en särskild sköterska

Livsbalans? Vad är det här för arbetsgivare? Det hade varit illa nog om det handlat om en liten kommun med 300 anställda lärare. Men utbildningsförvaltningen i Stockholm har 15000 anställda. De flesta av dem är lärare.

Kan vi hjälpas åt med att sprida det här till anställda, invånare och media i Stockholm? Landets största arbetsgivare inom skola ser hälsosamtal och kurser i livsbalans som det bästa sättet att minska den arbetsrelaterade ohälsan. Samtidigt hotar man att kalla upp rektorer på uppsträckningssamtal om de inte håller en budget som inte kompenserar för kostnadsökningar och som således kommer att innebära mer att göra för lärare. Vilket kommer att försämra hälsan hos lärarna. Vilket ska ordna upp sig med bättre livsbalans…

Vi slutar där. Låt oss hoppas att kommunfullmäktige i Stockholm inte tar de där besluten om ytterligare nedskärningar i 2018 års budget. Vi lovar att återkomma i ärendet.

Följ oss gärna på sociala medier

Facebook: http://facebook.com/tsbalans

Twitter: @tsbalans

Lästips

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *