Svenska Dagbladets ledarsida visar okunnighet i debatten om marknadsskolan

Maria Ludvigsson – ledarskribent på Svenska Dagbladet – har skrivit en ledartext om skolvalet och om den senaste tidens debatt om marknadsskolan. Tankesmedjan Balans har granskat den svenska marknadsskolan och Marias Ludvigssons argumentation verkar delvis handla om de slutsatser vi dragit. Det tycks dock finnas några kunskapsluckor hos SvD:s ledarredaktion som vi vill hjälpa till att fylla.

Maria Ludvigsson bygger hela sitt försvar av den svenska modellen på påståendet att “när en elev lämnar en skola minskar inte bara samma skolas ekonomiska underlag utan även dess uppdrag (elevunderlag)”. Balans, andra debattörer, lärarfacken, kommunala konsekvensbeskrivningar, en statlig utredning och konsultbyrån KPMG har dock visat att kommunala skolor inte kan minska kostnaden med lika mycket som intäkterna minskar när en elev lämnar en kommunal skola. 

Balans har granskat kommunal sektors ekonomi och arbetsvillkor sedan 2017. Vi har sett många exempel på kommuner som tvingas skära ner på den kommunala skolan som konsekvens av att nya koncerndrivna skolor etablerat sig. Därför har vi sedan en tid även granskat skolmarknadens mekanismer.

Orsaken till att kommunala skolor drabbas av koncernskolornas expansion är inte svår att förstå. Det går ett visst antal elever i en kommuns skolor.  Om det öppnar en ny koncerndriven skola, så kommer några av eleverna på kommunens skolor att börja i den nya skolan. 

Om alla elever på den nya skolan kommit från samma kommunala skola, hade den kommunala skolan kunnat läggas ner och den kommunala skolnämndens kostnader anpassas till ett mindre elevunderlag. Men nyöppnade koncernskolors elever kommer från många kommunala skolor, vilket skapar ekonomiska problem för kommunens skolor. 

När eleverna lämnar sina gamla kommunala skolor uppstår det tomma bänkar i de kommunala skolornas klassrum. Men de kommunala skolornas rektorer har kvar samma kostnader för hyra och löner. En klass med 20 elever behöver lika många mattelärare som en klass med 25 elever och skolbyggnaden står ju där den står oavsett hur många elever som har sin skolgång inom dess väggar. 

Det här är problemet med nuvarande finansieringsmodell. Hela intäkten försvinner när en elev lämnar en skola, men bara en liten del av kostnaderna. Konsultbyrån KPMG har på Karlskrona kommuns uppdrag räknat på de ekonomiska konsekvenserna av att Internationella Engelska Skolan eventuellt ska etablera sig i kommunen och kommit fram till att endast tio procent av kostnaderna försvinner när en elev lämnar skolan. 

Avslutningsvis tar Maria Ludvigsson till ett trist retoriskt knep när hon skriver att de som kritiserar dagens styrning borde föreslå att bara rika ska kunna välja andra skolor än den kommunala skolan. Det här är ett vanligt knep när den egna ideologin inte riktigt passar in med verkligheten. Genom att måla upp motståndarens förslag som extrema ska läsaren lockas bort från det faktum att det är den egna åsikten som är extrem. 

Inget annat land låter nästan vem som helst driva skola, i vilken bolagsform som helst och finansierat med skattemedel. Vi kan dock inte komma på en enda framträdande skoldebattör som föreslår att Sverige ska förbjuda det fria skolvalet. Det finns många positioner att välja mellan dessa två extrema sätt att styra skolans resurser. 

Björn Åstrands utredning föreslår att friskolor ska få ca 8 % lägre skolpeng för att kompensera kommunernas mer omfattande uppdrag. Man skulle också kunna ge friskolor lika stor skolpeng som kommunala skolor men bara tillåta ideella bolagsformer som t ex kooperativ eller stiftelser. Ytterligare en möjlighet är att fördela resurser genom klasspeng istället för elevpeng, då en huvuddel av skolors kostnader är relaterade till antal klasser, inte till antal elever.

Samtliga de här förslagen skulle bevara föräldrars och elevers valfrihet men reducera marknadsskolans ekonomiska konsekvenser för de kommunala skolorna och de pedagogiska konsekvenserna för den kommunala skolans elever. Det är inte att vara emot valfrihet att visa på dess negativa konsekvenser. I synnerhet om man samtidigt kommer med förslag på hur man skulle kunna göra istället.

Marcus Larsson och Åsa Plesner  Tankesmedjan Balans

Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje fredag.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"