Sveriges nya skolminister är tyvärr olämplig för uppdraget

Det här är det tredje inlägget i tankesmedjan Balans granskning av välfärdslobbyismen. Läs gärna det första inlägget om hur lobbyism används i skolkoncernernas kamp mot sänkt skolpeng för friskolor och det andra inlägget som beskriver hur utbredd den svenska skollobbyismen är.

Sverige har en ny regering ledd av statsminister Ulf Kristersson (M) och en ny skolminister, Lotta Edholm (L). Både Kristersson och Edholm finns med i de två inledande inläggen i den här serien. Kristersson på grund av nära kopplingar till styrelsen för skolkoncernen Watma och Edholm eftersom hon fram till dagen efter hon blev vald till skolminister satt i styrelsen för skolkoncernen Tellusgruppen. Watma ägs till 100 % av en fd moderat regeringstjänsteman som tog fram friskolereformen och Tellusgruppens huvudägare är en fd folkpartistisk riksdagsman. Edholm ägde själv en mindre aktiepost i Tellusgruppen till ett värde av ca 100 000 kr. Den är nu såld.

Ni som läst Balans tidigare böcker och granskningar känner till att det inte tillhör ovanligheterna att före detta politiker äger skolkoncerner, sitter i deras styrelser och jobbar som lobbyister för ökad privatisering av välfärden. När Lotta Edholm valdes till skolminister slog alla de sakerna in, samtidigt. Utöver sambanden ovan har Edholm fram till att hon blev skolminister nämligen jobbat på lobbyistfirman Tenelius Holm där hon varit delägare och suttit i styrelsen.

Tenelius Holms verksamhet är tydligt riktad mot företag som verkar i den offentliga sektorn. De skriver på sin hemsida att de erbjuder företag:

  • Bedömning av förutsättningar att konkurrera framgångsrikt i upphandlingar eller i valfrihetssystem.
  • Stöd i dialogen med tjänstemän och politiska beslutsfattare.
  • Bistånd i påverkansarbetet om villkor, regler eller lagar behöver ändras.

En av Edholms kollegor presenteras med att ”aktivt bidragit till de lagar som styr den offentliga marknaden, både vid tillkomsten, som till exempel Lag om Valfrihet (LOV), och i utformningen, som till exempel arbetsrättsliga villkor i LOU”. En annan ”ledde under dessa år Vårdföretagarnas lobbyarbete och opinionsbildning för att hindra vinsttak och andra begränsningar som hotade de privata alternativen inom vård och omsorg.”

Det råder således inga tvivel om att den lobbyfirma den nyvalde skolministern nyss jobbat på, varit delägare i och suttit i styrelsen för, har en tydlig inriktning mot välfärden. Det råder inte heller någon tvekan om att den här firman försöker att påverka den lagstiftning som reglerar privata aktörers möjligheter att verka på välfärdsmarknaderna. Tellusgruppen, det andra företaget som Edholm haft långtgående engagemang i, är en aktör på de här välfärdsmarknaderna. De är det dels som huvudman för förskolor och skolor men också som leverantör av barnpassningstjänster, delfinansierade av RUT-avdrag.

Lotta Edholms nya arbete är att vara högsta ansvarig för regeringens skolpolitik. Ingen person i hela landet har rimligen lika goda möjligheter som Edholm att påverka skolpolitiken de kommande fyra åren. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har kommit fram till en överenskommelse om skolan som innebär en mycket löst formulerad strävan att reglera vissa delar av skolbolagens vinster. Formuleringarna är sådana att det finns mycket stora möjligheter för utbildningsdepartementet att styra utredningar och propositioner i en eller annan riktning. Här kommer skolministern ha en mycket viktig roll.

Ulf Kristersson hade inte kunnat välja en skolminister som tydligare lever upp till den bild av kopplingar mellan politik och skolmarknad som vi i tankesmedjan Balans målat upp under några år av granskningar. Det innebär inte att Lotta Edholm inte är en kompetent politiker eller en bra person som bryr sig mycket om landets lärare och elever, men tyvärr så kvittar det. Hennes nära band till skolbolagen och till skollobbyn gör att varje uttalande och varje beslut de kommande fyra åren kommer att behöva granskas och ifrågasättas.

Enligt mig är det här ingen bra utgångspunkt för någon som behöver lärarnas förtroende för att lyckas med sitt viktiga arbete. Ulf Kristersson är uppenbarligen av en annan uppfattning. Men det är klart, även Kristersson har ju en koppling till skolägarna och till skollobbyn. Det tycks inte vara något problem om man vill bli minister, utan snarare en fördel.

Marcus Larsson