Tankesmedjan Balans är för valfrihet

Vilket drag det har blivit i debatten om marknadsskolan och om skolkoncernernas tillväxt! De senaste veckorna har det skrivits fler kritiska artiklar i ämnet än vad det sammanlagt gjorts under alla de år jag har engagerat mig i frågan. 

Nu börjar motangreppen komma från dem som har ekonomiska intressen i att bevara nuvarande styrning. Argumenten mot oss som kritiserar den världsunika svenska marknadsskolan är de förväntade: Vi är några få extremister, vi överdriver, vi är okunniga och så en fras som återkommer i nästan varje text från koncernskolornas lobbygrupper: vi är emot valfrihet. 

Jag har jobbat som lärare sedan 2002. Utöver ett misslyckat besök på tre månader i kommunal skola har jag bara jobbat på fristående skolor. Jag har valt att jobba på friskolor eftersom jag uppskattar de små sammanhangen, möjligheten att lära känna alla elever på skolan och den stora pedagogiska friheten. Det känns inte så trovärdigt att påstå att jag skulle vara emot valfrihet. 

En av anledningarna till att jag engagerar mig mot koncernskolornas ökade andel av skolmarknaden är snarare att de hotar valfriheten. Jag ska försöka att förklara hur jag resonerar.  

När friskolereformen sjösattes 1992 fanns tre huvudsyften:
* Valfriheten mellan olika pedagogiska alternativ skulle öka genom förbättrade villkor för ideellt drivna skolor.
* Byskolor skulle kunna räddas från nedläggning.
* Skolan skulle effektiviseras genom att vinstdrivande aktiebolag konkurrerar med påstått ineffektiva kommunala skolor.

Till en början blev också de ideellt drivna skolorna och de små aktiebolagsdrivna skolorna fler, men under senare tid har utvecklingen istället gått mot att koncerndrivna skolor ökat sina marknadsandelar. Koncernerna köper upp små aktiebolagsdrivna skolor och en allt lägre andel av det totala antalet friskoleelever går i ideellt drivna skolor. 

När Tankesmedjan Balans granskar kommunbudgetar ser vi två tydliga trender vad gäller skolans ekonomi:

* Skolkoncernernas etableringar skapar tomma platser i de kommunala skolorna. Det här ökar de kommunala skolornas kostnad per elev vilket enligt skollagens bestämmelser innebär att kommunerna måste kompensera friskolor med ökad grundpeng. 

* Men kommunpolitikerna vill inte betala mer pengar till friskolorna eftersom krav på effektivisering gör att det inte finns utrymme för det i de kommunala skolornas budget. Så politikerna beslutar att de kommunala skolorna måste ändra sin organisation så att kostnaden per elev minskar. 

För att skolkoncernerna ska kunna göra maximal vinst på sina skolor krävs att de är relativt stora, eftersom stora skolor är billigare att driva. Kommunen måste därför organisera sina skolor så att de också är billiga att driva. Det innebär att små kommunala skolor läggs ner, att eleverna fördelas på andra kommunala skolor och att när kommunen bygger nya skolor så måste de vara stora. 

Olönsamma kommunala skolor innebär att aktiebolagsdrivna koncerner kan göra övervinster. Det är kommunens ansvar att organisera sina skolor så att den kommunala kostnaden per elev inte ger möjlighet till sådana övervinster. Den genomsnittliga kommunala kostnaden per elev ska vara så låg som möjligt. Det är så det är tänkt att skolmarknaden ska regleras.  

Men det är inte bara de stora skolkoncernerna som ska få kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Även små ideellt drivna skolor eller små aktiebolagsdrivna byskolor får kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Men deras skolor är ofta små och har färre elever vilket gör att det blir svårt för de små skolorna att driva verksamheten lika effektivt som kommunerna och de stora skolkoncernerna driver sina skolor.

Till slut kommer en gräns nås där det inte går att få ekonomi i små ideellt drivna skolor eftersom skolpengen är anpassad till kommunala skolors och och koncernskolornas stordriftsfördelar. De ideella skolornas svårigheter att konkurrera med koncernerna förvärras ytterligare av att kommuner ger koncerner extra lokalkostnadsersättning för att bygga nya skolor (läs gärna mer om detta här) medan de ideella skolorna ofta använder sig av gamla lokaler, ibland sådana som kommunen valt att lämna. .

Utöver de här ekonomiska aspekterna tävlar alla skolor om samma elever. När vinstdrivande skolkoncerner etablerar sig ökar konkurrensen om elever vilket även påverkar ideellt drivna skolors och små aktiebolagsdrivna skolors möjlighet att rekrytera nya elever för .

Vi som engagerar oss mot marknadsskolan och mot de växande skolkoncernerna gör det inte för att vi ogillar valfrihet. Vi gör det för att de stora skolkoncernerna innebär ett hot mot elevers möjlighet att välja en kommunal skola i närområdet, ett hot mot ideellt drivna fristående skolor med alternativ pedagogik och ett hot mot att kunna välja en skola som ligger på landsbygden eller i skärgården.

/ Marcus

Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje söndag.

Eller i alla fall de flesta söndagar.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"
Vecka 7: "Lärarna behöver hemmaplansfördelen"
Vecka 8: "Individuell lön för lärare, en naturlag?"
Vecka 11: "Politiker har bluffat om vårdens resurser"