Detta har hänt:

Styrprincipen “New Public Management” (NPM), som länge studerats — och kritiserats — av samhällsvetare, blev känd för många genom en serie artiklar av Maceij Zaremba i DN under 2013. Stefan Löfven lovade att om han fick bilda regering, skulle NPM avskaffas och välfärdens yrken skulle få sin frihet och status åter.

“Med en socialdemokratisk regering kommer välfärden få större resurser, ett nytt regelverk som sätter människa framför vinst och en ny styrning som utgår från de välfärdsprofessionellas kompetens och yrkesetik.”

Löfven-regeringens verktyg för att infria det här löftet var att sjösätta Tillitsreformen. Under mandatperioden har Tillitsreformen omfattat flera olika utredningar och betänkanden.

Den del av Tillitsreformen som utrett verksamhet inom kommun och landsting heter Tillitsdelegationen. Ja, det är snårigt detta, och kanske inte värt att lägga på minnet. Hur som helst. Tillitsdelegationens huvudbeänkande heter ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. Det gick ut på remiss, och tankesmedjan Balans var inte en av remissinstanserna.

Men vi har väl aldrig väntat på att bli tillfrågade för att tala om vad vi tycker? Så vi skrev ett remissvar i alla fall.

Tankesmedjan Balans synpunkter på Tillitsdelegationens betänkande:

  1. Kan man hysa tillit till vinstdrivande aktörer?
    Vårt svar är nej. Ett företag kan leda sina medarbetare med tillit även om det syftar till att göra vinst. Men det offentliga kan inte styra vinstdrivande eller marknadsutsatta utförare med tillit, för vinstsyftet för in en målkonflikt mellan det offentligas intresse och utförarens. I konkurrensutsatta delar av välfärden är tillit till privata aktörer därför en olämplig styrprincip.
  2. Kan man hysa tillit till underfinansierade kommuner och landsting?
    Vårt svar är nej. Den kommunala sektorn står inför stora ekonomiska problem till följd av befolkningsutvecklingen, gradvisa ambitionshöjningar och finansieringssystemet. I princip alla kommuner och landsting försöker därför effektivisera sin verksamhet. Att gå mot en mindre detaljerad styrning i tider av underfinansiering, innebär en risk att verksamheter döljer arbetsmiljöproblem som uppstår till följd av underfinansieringen. 
  3. Vilka risker har tillitsretorik?
    En retorik om tillit till personalen, om förtroende för professionen och att man ger enskilda verksamheter “mandat” att välja vad de ska sluta att göra är förödande. Men retorik räcker inte när det är krassa ekonomiska fakta som pressar välfärden. Det är på den materiella nivån; i politiska beslut om välfärdens omfång, finansiering och kvalitetsnivå, som de problemen kan lösas. “Tillit” är en idé, men välfärden behöver lägre krav eller mer resurser. Idéer räcker inte.

Vi har dagligen kontakt med välfärdsarbetare. Många är arga, trötta och uppgivna. Ofta är de också sjuka, rädda för att bli sjuka, eller vill ha tips om vad de kan söka för jobb utanför välfärden. De undrar hur länge de kommer att orka med sina arbeten, och hur högt pris de personligen kommer att få betala för det. Exempel på sådana berättelser finns i gästinläggen på tankesmedjan Balans blogg.

Det som behövs är därför modig politik och krafttag. I vårt remissvar har vi velat fästa uppmärksamheten på hur otillräckligt det vore att fokusera på att byta styrningens filosofi, men låta styrningens praktiska, politiska och ekonomiska aspekter bestå.

Ingen tillitsbaserad styrning utan balans mellan krav och resurser (en hållbar arbetsmiljö för medarbetarna), etablerings- och finansieringsregler som ger tillgång till välfärd efter behov (en omfördelande välfärdspolitik), och ett stopp för resursslöseri och onödigt arbete. Först i den kontexten kan tillit ha den effekt som Tillitsdelegationen vill uppnå.

 

Läs hela vårt remissvar här >

 

Lästips

Konsten att delegera ett misslyckande

Välfärdens kris, pengar & personal – en trevlig pod för hela familjen

Chefen: hellre stark än bra?

Tankesmedjan Balans svarar Tillitsdelegationen.