Vad ska vi göra med skolmarknaden?

Dela det här inlägget:

Efter en lång lång tid av tystnad kring hur det svenska skolsystemet fungerar, gick proppen ur skoldebatten häromveckan. Vi sammanfattade en del av den debatten här, och konstaterade att det troligen hänger ihop med utredningen ”En mer likvärdig skola” vars remisstid går ut idag.

Men debatt är en sak och politiska beslut en helt annan. Nu ska Utbildningsdepartementet bereda vilka förslag regeringen faktiskt tänker gå fram med. Vi på tankesmedjan Balans har ju försökt bidra i den offentliga debatten, och nu försöker vi också bidra till den politiska beredningen. Det gör vi genom att skicka in ett remissyttrande om utredningen.

Du kan läsa hela vårt yttrande här. Eller så kan du läsa bara den här kortvarianten:

Utredningen handlar inte om att stoppa vinster, stänga skolor, minska valfriheten för elever eller att avgöra om aktiebolag ska få driva skolor. Sånt har påståtts i debatten, och en del av de förslagen finns det folk som driver, men inte utredningen. Istället är den inriktad på att med så små medel som möjligt ändra på vad utredningsdirektiven (regeringens uppdrag till utredaren) beskriver som problem: att skolan blir mer och mer segregerad, och att resurser inte tycks hamna där de behövs bäst. Vi startade Balans för att lägga oss i debatten kring resurser i välfärden: hur de styrs och vad effekten blir för välfärdens medarbetare. Därför är det det vi har koncentrerat oss på i remissvaret också — resurserna, inte segregationen.

Idag säger lagen att grundbeloppet till friskolor och kommunala skolor ska vara lika stort. Därutöver kan kommunen fördela pengar till skolor utifrån socioekonomiska behov och elevers individuella behov. Att grundbeloppet är lika stort är en bra idé om följande tre antaganden är uppfyllda:

1. Kommuner och fristående skolor har lika stort uppdrag. 

2. Kommuner kan anpassa sin organisation när friskolor etablerar sig, utan att kostnader uppstår.  

3. Kommuner fördelar tillräckligt stor andel av skolpeng enligt socioekonomiska variabler.

I vårt remissvar går vi igenom de här antagandena och ser hur kommunala handlingar – budget, delårsrapporter och konsekvensbeskrivningar – i sju olika kommuner resonerar kring dem. Vi har valt sju kommuner som alla är positiva till att friskolor etablerar sig. På så sätt letar vi i kommuner som förmodligen ansträngt sig för att vara bra och likvärdiga skolkommuner.

I remissvaret ser vi att de tre antagandena inte är uppfyllda ens i de här kommunerna.

  • I Huddinge varnar tjänstemännen politikerna för att kommande friskoleetableringar kommer att innebära svårigheter för kommunen att planera sin skolorganisation.
  • I Härryda räknar kommunen fram att etableringen av en ny friskola leder till att den egna kommunens lokalkostnader ökar, utan möjlighet för kommunen att lägga ner tillräckligt mycket skolverksamhet för att kompensera för det.
  • I Partille har kommunen redan fått hantera två friskolor som plötsligt stängt och lämnat förskolebarn utan plats – något som kommunen fått täcka upp för omgående.
  • I Östersund påpekar tjänstemännen för politikerna att det är omöjligt att förutse hur många kommunala skolplatser som blir tomma när en ny friskola etablerar sig.
  • I Skellefteå har etableringen av en friskola lett till ständiga omorganiseringar och besparingar på kommunala skolor.
  • I Upplands Väsby går en skola back efter elevtapp till en friskola, trots att skolan omorganiserat och effektiviserat till max: ”Skolan har redan så stora grupper som klassrummen kräver och kan inte öka antalet elever i klassrummen. Det innebär att storleken på lärarstaben är vad som krävs för att följa lagstiftningen.”
  • I Botkyrka har kommunen räknat fram att den extra kostnaden för att ha överkapacitet så att skolmarknaden ska fungera är 7,5 miljoner kr per år: ”Överkapacitet på skolplatser innebär kostnader för kommunen. Nuvarande överkapacitet i Tumba kostar cirka 7,5 miljoner kronor avseende inte fullt utnyttjade lokaler”
  • Både på Värmdö och i Huddinge minskar kommunerna den socioekonomiska kompensationen.

Till och med de kommuner som verkligen gillar sina friskolor, lyckas alltså inte skapa förutsättningar för en fungerande skolmarknad. Därför menar vi att utredningens förslag kring ändrad beräkning av grundbelopp är nödvändiga.

Okej. Vad händer nu?

Om utredningens förslag blir av – är skolans problem lösta då? Kommer arbetsmiljön för lärare, elevassistenter, studievägledare, kuratorer, rektorer och alla andra att ordna upp sig? Nej tyvärr! Den här utredningen hade inte i uppdrag att lösa skolans arbetsmiljö.

Men vi tror att förslagen kan bidra till att minska de mest bisarra yttringarna på svensk skolmarknad – de ständiga elevflyttarna i vissa områden som påverkar tillvaron för alla elever och lärare. Bra jobbat av utredningen. Lycka till med införandet, regering och riksdag! Medan ni bereder och genomför utredningens förslag, ska vi hämta andan och fundera över vilka andra mått och steg som kan hjälpa skolan att få en arbetsmiljö där elever mår bra och personal orkar och vill jobba ända till pension.

Vad ska vi göra med skolmarknaden?
Rulla till toppen