Vad stämmer egentligen om skolsegregationen?

Aaron Israelson, ansvarig för strategisk kommunikation på Friskolornas Riksförbund, skriver i en replik i tidningen Sydöstran att ”det fria skolvalet är ett viktigt verktyg för att bekämpa segregation” och att det därför skulle förvärra vårt kanske största samhällsproblem ifall friskolor stängdes. Vad stämmer egentligen om skolsegregationen?

Skolsegregationen och det fria skolvalet

Forskarna vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har kommit fram till att boendesegregationen är den största orsaken till skolsegregationen men att ”till en allt större del kan segregationen också förklaras av det fria skolvalet.” IFAU konstaterar: ”elever med bättre förutsättningar väljer oftare en fristående grundskola och i och med att andelen elever som går i friskola har ökat slår det igenom allt mer i ökad segregation.”

Det finns alltså ett samband mellan skolsegregation i en kommun och andel elever som går i fristående skolor. ”Skolsegregationen har ökat mer i de kommuner där många elever har valt att gå i en fristående skola, jämfört med de kommuner där skolval är ovanligt” enligt Helena Holmlund, en av forskarna på IFAU.

Holmlund fortsätter: ”Av den totala ökningen i skolsegregation mellan 1988 och 2017 beror ungefär 27 procent på skolvalet. Skolvalets betydelse har ökat över tid i takt med att fler elever går i fristående skolor.”

Elever med utländsk bakgrund är inte en homogen grupp

Aaron Israelsson skriver vidare att det inte stämmer att friskolor har få invandrare, utan att det i svensk friskola tvärtom går fler med utländsk bakgrund än i kommunala skolor. Det har Israelsson helt rätt i. Friskolor har aningen högre andel elever med utländsk bakgrund än snittet för landets samtliga kommunala skolor.

Om man vill förstå skolvalets segregerande effekter går det dock inte att hantera samtliga elever med utländsk bakgrund som en homogen grupp. Johan Ernestam på fackförbundet Sveriges Lärare visar i rapporten ”En stor segregation bakom siffrorna” att:

  • elever från länder med hög HDI (HDI står för Human Development Index och mäter ett lands välståndsnivå) i högre grad går på fristående skolor och att elever med låg HDI i högre grad går på kommunala skolor.
  • elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige i högre grad går på fristående skolor och elever med utländsk bakgrund som är födda utanför Sverige i högre grad går på kommunala skolor.
  • elever med utländsk bakgrund med föräldrar med eftergymnasial utbildning i högre grad går på fristående skolor och elever med utländsk bakgrund med föräldrar som saknar eftergymnasial utbildning i högre grad går på kommunala skolor.

Ernestam avslutar sin rapport med att konstatera det vi länge känt till om sambandet mellan elevers bakgrund och förväntade skolresultat: ”det här är faktorer som gör att [friskole]eleverna kommer att klara sig avsevärt bättre jämfört med elever som inte har föräldrar med så hög utbildning eller är födda i dessa länder.”

Att friskolereformen i sin nuvarande form bidrar till ökad segregation innebär förstås inte att valfrihet måste vara dåligt. Debatten om frågan behöver dock utgå från de faktiska effekterna av nu gällande lagstiftning.