Vad behöver skolan?
Undervisning blir som bäst när lärare och rektorer har goda förutsättningar för att göra ett bra arbete. Det är politikens uppgift att skapa sådana förutsättningar, men genom att försöka få skolan att efterlikna en marknad har politiker istället byggt in ständigt försämrade arbetsvillkor i själva skolsystemet.
Friskolereformen bygger på tron att konkurrens skapar ständig effektivisering. När fri-skolereformen klubbades förväntade sig de styrande politikerna att konkurrens om eleverna skulle leda till mer kostnadseffektiva arbetsmetoder i skolan eftersom de aktiebolagsdrivna -skolornas vinstkrav skulle tvinga dem att undervisa billigare än de kommunala huvudmän. I teorin borde kommunerna då kunna kopiera aktiebolagens billigare arbetsmetoder och på det sättet sänka kostnaden även för den kommunala skolan.
Om man bara har erfarenhet av att jobba i det privata näringslivet kan man lockas att tro att den utveckling mot bättre kvalitet – men till billigare pris – som skett inom till exempel tillverknings-industrin, kan lockas fram även i skolan. Det finns dock avgörande skillnader -mellan att tillverka en bil och att lära ett barn att läsa.
Aktiebolagsdrivna skolor gör vinst när deras kostnader är mindre än deras intäkter. Skolors största kostnad är lärarlöner och skolors största intäkt är skolpeng. Vinst skapas således till exempel när en aktiebolagsdriven skola här färre – och sämre utbildade – lärare anställda än kommunens skolor, men fler elever i klassrummet. Vinst skapas av sämre förutsättningar för att göra ett bra arbete.
Skolor som har mindre resurskrävande elever kan klara sig med sämre förutsättningar. Det är därför inte konstigt att aktiebolagsdrivna skolor har lägre lärartäthet, lägre lärar-behörighet, -lägre lärarlöner och färre skolbibliotek än kommunala skolor. De har ju lägre andel ny-invandrade elever och de har föräldrar med högre utbildningsnivå.
Enligt idén om konkurrens ska kommunerna pressa ner skolpengen genom att ta efter de aktiebolagsdrivna skolornas sämre arbetsvillkor. Men de kommunala skolorna har ett elev-underlag som kräver utbildade lärare, mindre klasser och en god elevhälsa. Marknadskrafterna fungerar inte i skolan.
När de expanderande skolkoncernerna öppnar nya skolor får de elever som tidigare gått i kommunens skolor. Varje förlorad elev innebär en förlorad skolpeng. Kommunens rektorer måste dock fortsätta att betala hyra och lärarlöner trots att det finns några tomma stolar i varje kommunalt klassrum. Det här drabbar barn och elever i kommunal förskola och skola som kanske blir av med en speciallärare eller deras lärare som kanske får mer undervisningstid.
Ideellt drivna skolor använder hela sin skolpeng till att anställa lärare och de är sällan expansiva. De kan därför utgöra ett komplement till den kommunala skolan och skapa möjlighet till valfrihet för elever och föräldrar, utan att bidra till ständigt försämrade villkor för lärare och rektorer i övriga skolsystemet.
När en allt större andel barn och elever går i aktiebolagsdrivna förskolor och skolor minskar de demokratiska möjligheterna att skapa ett skolsystem som fungerar. Det finns en gräns när -andelen blir så stor att det inte längre går att genomföra förändringar som påverkar aktie-bolagens möjlighet att göra vinst. Tankesmedjan Balans vill inte att Sverige som enda land i världen ska passera den gränsen utan istället fasa ut aktiebolagen från förskolan och skolan.
Frågor att ställa till kommunpolitiker:
– Ser ditt parti några negativa effekter av konkurrensen mellan skolor? Vilka?
– Ser ditt parti några demokratiska problem med att en allt högre andel barn och elever går i koncerndrivna förskolor och skolor?
– Kommer ditt parti att underlätta för fler koncernskolor att etablera sig i kommunen?