Vårdlobbyist för hemliga kunder avgör om sjuksköterskornas strejk är samhällsfarlig

Vårdförbundet har varslat om strejk från och med tisdag nästa vecka eftersom deras medlemmar slits ut på sitt arbete och behöver få minskad arbetsbelastning och arbetstid. Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) menar dock att en sådan strejk skulle innebära risk för liv. Nu ska en nämnd ledd av vårdlobbyisten Göran Hägglund avgöra om en vårdstrejk är samhällsfarlig och därför ska stoppas.

Den senaste veckan har vi publicerat två inlägg om Vårdförbundets strejkvarsel. Ett där vi berättade om vad statistiken säger om sjuksköterskornas arbetsmiljö och sjuktal (det ser inget vidare ut) och ett där vi jämförde hur vårdpolitiker ser på konsekvenserna av sina egna nedskärningar (inga problem) med hur de ser på Vårdförbundets strejkvarsel och övertidsblockad (livshotande problem).

I det här inlägget ska vi utveckla den diskussion om välfärdslobbyism som vi förde i boken De gränslösa – en bok om politikers skolaffärer genom att berätta om hur före detta socialminister Göran Hägglund har rört sig mellan demokratiskt beslutsfattande och utomparlamentariskt arbete med politisk påverkan.

Vårt syfte är inte att smutskasta Hägglund för att han blivit lobbyist – det har väldigt många andra före detta politiker från båda blocken också blivit – utan att problematisera den trend vi ser i samhället att fler och fler politiker och före detta politiker sitter på dubbla stolar. I en granskning av lobbyister som samtidigt är förtroendevalda har vi till exempel hittat mer än 30 personer som jobbar med att påverka politiker samtidigt som de själva är politiker.

Reform Society

Göran Hägglund jobbar på lobbyfirman Reform Society som tillhör den majoritet av lobbyfirmor som inte är öppna med vilka kunder de representerar. Företaget har specialiserat sig på vårdlobbyism och arrangerar till exempel Folkhälsodalen i Almedalen, där Göran Hägglund brukar vara moderator. När vi begär ut mail skickade till politiker är det vanligt att vi hittar mail från Reform Societys konsulter och de handlar då nästan alltid om frågor relaterade till vård- och omsorgssektorn.

Förutom före detta socialminister Göran Hägglund finns ett flertal andra tidigare vårdpolitiker på Reform Societys avlöningslista, bland annat en före detta ledamot i SKR:s sjukvårdsdelegation och en fortfarande aktiv politiker som är ledamot i kommunal vård- och omsorgsnämnd.

Reform Society skriver på sin hemsida att ”politisk påverkan kräver mer än kontakter. Det kräver förståelse. För samtiden, för spelplanen och för de nya maktmedlen. Vi förenar ny och gammal makt för att förändra samhället och påverka politiken”.

Den här kombinationen av ny och gammal makt är problematisk enligt oss. I en demokrati är det väljarna som ska ha makten över politiska beslut, inte den som har mest resurser att lägga på att köpa lobbyism. Demokratin mår även bäst när det råder transparens om vilkas intressen som företräds av lobbyister.

Göran Hägglund tillhör eliten när det gäller både gammal och ny makt. Han har varit ansvarig minister för vårdfrågor och partiledare i det parti som numera innehar posten som sjukvårdsminister. Idag opinionsbildar han åt företag och organisationer som verkar på de marknader han själv varit ansvarig för att avreglera.

Vi ska titta lite närmare på Hägglunds inblandning i två av de här marknaderna: privatiseringen av apoteken och den lukrativa marknaden för patientdata.

Privatiseringen av apoteksmarknaden

2008 skrev Hägglund en debattartikel i Dagens Nyheter om det statliga apoteksmonopolets avskaffande och att hans ambition med att ”öppna upp för fler aktörer inom apotekssfären” är ”en så billig, säker och effektiv hantering av läkemedel som möjligt. Till gagn för patienten. Och till gagn för skattebetalaren.”

Ganska snart visade det sig att de privata apoteksföretagen haft lobbyister anställda för att påverka regeringen att ta för ägarna gynnande beslut. Dagen efter att apoteksmarknaden avreglerats publicerade tidningen Resumé en granskning av lobbyisternas metoder:

Apoteket omsatte i fjol en dryg försvarsbudget. Därför har det också funnits stora pengar att hämta för pr-företag och lobbyister när marknaden öppnas. En man som tidigt insåg detta är Lars Jeding, som flyfotat har kryssat mellan uppdragen som statlig utredare av Apoteket, lobbyist åt Apoteket och konsult åt Apotekets konkurrent Kronans Droghandel samt övervakare av omregleringen åt socialminister Göran Hägglund.

Göran Hägglund lämnade politiken 2015. Mindre än ett år efter att han slutade som socialminister rekryterades han av omsorgskoncernen Aleris och bara några månader senare blev Hägglund anställd lobbyist på lobbyfirman Narva, med flera hälsobolag på kundlistan.

Som lobbyist på Narva hade Hägglund bland annat arbetsuppgiften att sälja in lobbyfirmans kunders produkter till offentliga aktörer. Aftonbladet avslöjade till exempel att Hägglund skickat ett mail till Socialstyrelsen där han lobbade för företaget Onemed och deras produkter (medicinskt material). Onemeds kommunikationsansvarige förklarade i artikeln varför valet föll på den förre KD-ledaren: “Vi anlitar den kommunikationsbyrå där Göran Hägglund arbetar och i det här sammanhanget kändes det naturligt att fråga om han hade möjlighet att ta en kontakt med myndigheten.” Bara någon vecka senare avslöjade Dagens Industri att affären mellan Hägglunds kund Onemed och Socialstyrelsen var i hamn.

Det går att ha olika uppfattningar om huruvida avregleringen av Apoteket varit till gagn för patienten och skattebetalarna. Vi har ingen bestämd sådan, men när socialminister Hägglund öppnade upp marknaden för mediciner och sjukvårdsmateriel var det iaf till gagn för de företag som verkar på marknaden, för deras lobbyfirmor och senare för Hägglund själv.

Patientdatalagen

I februari 2008 presenterade Göran Hägglund regeringens förslag på ny patientdatalag. Syftet var enligt tidningen Läkemedelsvärlden att patienter och vårdpersonal skulle få bättre översyn över sina journaler. Marknaden för journalsystem har sedan dess växt sig enorm. Enligt nättidningen Dagens Opinion var upphandlingen av region Stockholms journalsystem budgeterad till 2,2 miljarder kronor.

Precis som när det gäller avregleringen av apoteken rekryterades Göran Hägglund av den framväxande patientdatabranschen. Under Almedalsveckan 2018 representerade till exempel Hägglund patientdataföretaget Frisq – där han precis blivit styrelseledamot – i ett panelsamtal om bland annat vårdens digitalisering och patientdatalagen.

När Dagens Opinion intervjuade Frisqs verkställande direktör angående region Stockholms upphandling av journalsystem ställde reportern frågan varför de tagit in Hägglund i företagets styrelse. VD:n förklarade: han är en klok person i allmänhet. Han var ändå den som tog fram patientdatalagen.

Frisq ägs idag av vårdkoncernen Cambio där den före detta socialdemokratiske statsministern Göran Persson tidigare var styrelseordförande. Persson är numera rådgivare till Cambios styrelse. Det är således inget unikt borgerligt fenomen att före detta toppolitiker rekryteras till välfärdsbolagen efter att de slutat som politiker.

Reflektion

Den nämnd som ska besluta om Vårdförbundets strejk är inte partipolitisk. Nämnden består av består av tre representanter från arbetsgivarsidan, tre representanter från fackförbunden och tre ”opartiska” representanter, bland annat ordförande Hägglund.

Innebär de tidigare kopplingarna mellan politiska beslut och lobbyism per automatik att Göran Hägglunds ställningstaganden gällande Vårdförbundets strejk kommer att färgas av vad som gynnar Reform Societys hemliga kunder? Nej absolut inte! Men lika lite som någon kan bevisa att risken finns för otillbörlig påverkan kan någon annan bevisa att risken är noll.

Nämndens beslut är avgörande för Vårdförbundets möjlighet att använda konflikt som medel för att sätta press på arbetsgivaren att följa arbetsmiljölagen och garantera en arbetsbelastning som inte gör de anställda sjuka. Men frågan är större än det enskilda fallet med strejkande sjuksköterskor. Vilka andra yrkesgrupper ska förbjudas att strejka? Läkare, undersköterskor, vårdbiträden, socialsekreterare. förskollärare, lärare?

Nämndens beslut fattas med enkel majoritet, det vill säga det måste stödjas av fler än hälften av ledamöterna. Låt säga att de tre arbetsgivarrepresentanterna röstar för att strejken är samhällsfarlig, de tre fackliga representanterna för att den inte är det och att de två övriga opartiska ledamöterna röstar på varsitt alternativ. Då kommer lobbyisten Hägglund att sitta på den avgörande rösten.

Vem tjänar på det? Det vet vi inte. Därför är det orimligt att låta en lobbyist sitta på den makten. Det varken går eller är rimligt att förbjuda lobbyism, men det går faktiskt att medvetet undvika situationer där rollerna som lobbyist och beslutsfattare blandas.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.