Vi är en miljon som arbetar i välfärden.
Lena, vårdbiträdet som har fyra minuter på sig hemma hos Bosse, och som kör ut sin bilen framför en buss på väg till Ayla.
Kranti, läraren som knappt hör vad eleven säger, och som tar stöd av väggen för att inte ramla i korridoren.
Och så Emil, socialsekreteraren som inte sov i natt heller.
Vad har vi gemensamt?
Varför blir vi sjuka av jobbet?
Konsten att göra folk sjuka i 3 enkla steg:
- I valrörelse efter valrörelse slåss partierna om våra röster. Ofta genom att lova att välfärden ska bli bättre: elever ska lära sig mer, patienter få bättre stöd och gamla ska få personligare hjälp.
- Mellan valen ska kommuner och landsting fördela pengarna till olika verksamheter. Allt som gjordes före valet ska fortsätta att göras, och så ska de nya vallöftena uppfyllas. För att ha råd, ber man verksamheterna att effektivisera: att hitta lite billigare sätt att jobba. Det betyder oftast att vi varje år blir lite färre som ska klara uppdraget.
- I verksamheterna är det vi i vården, skolan och omsorgen som möter medborgaren och gör jobbet. Vi vill göra ett bra jobb. När vi får allt färre kollegor, kompenserar vi genom att jobba hårdare och försöka tänka ut nya lösningar. Det går … ett tag.
Ungefär 200 välfärdsmedarbetare blir varje dag sjuka i en stressrelaterad diagnos.
Om du är en av dem, eller blir en av dem: det är inte ditt fel. Det är ett system som sakta men säkert har fört dig till bristningsgränsen.
Det här inlägget finns även som pdf. Skriv gärna ut och sätt upp i personalrummet!