I Region Skåne har man tre år i rad inte gett sjukhusen de pengar man behövde för att ge samma vård som året innan – vård som redan det året inte räckte till. Nu har har man betydligt längre vårdköer än riket och ändå vill man inte tro att pengar kan vara en viktigt. I det här inlägget går läkaren Jesper Petersen [@JesperAPetersen på twitter] igenom tre års budgetar för Region Skånes sjukhus, vilket sätter rapporteringen därifrån i ett nytt ljus.
Sydsvenskans Karin Zillen och Dan Ivarsson skrev en lång artikel i juni om hur operationsköerna nu är så långa att cancerpatienter inte blir opererade inom rimlig tid:
Regionen styrs av L, M, Kd och C. Gilbert Tribo (L) är den tyngsta politikern i vården.
Bara 49 procent blir opererade inom 90 dagar från beslut om operation och Skåne ligger dessutom klart sämre till än resten av landet. Pandemin är såklart en förklaring till att köerna vuxit, men den drabbade även andra regioner. I riket som helhet blir 61 procent opererade inom 90 dagar. För lite det med, men ändå bättre.
I Sydsvenskans artikel beskrivs problemet bland annat så här:
”Under 2021 var det bara drygt var tredje canceroperation (37 procent) i Skåne som utfördes inom rekommenderad tid.
Allra sämst är läget just nu för patienter med cancer i urinblåsan eller urinvägarna – där Skåne förra året bara klarade 3 procent inom den rekommenderade tiden”
”Inför valet 2018 gick den borgerliga alliansen fram hårt i sin kritik mot de vårdköer som rådde efter en rödgrön mandatperiod – 4 620 patienter hade då väntat olagligt länge på operation och behandling.
Idag är de nästan tre gånger så många: 12 337 personer.”
12 337 i kö nu, men man har sparat sedan 2020
Pandemin som förklaringsmodell är förstås viktig, men saker som jag saknar i rapporteringen här är vilka förutsättningar styret har givit de skånska sjukhusen under de senaste åren. Slentrianmässiga uttalanden som att pengar inte hjälper står i princip oemotsagda. Men om vi tittar på hur ekonomin ser ut för Skånes universitetssjukhus, som står för runt 80 procent av operationerna i regionen, har de sedan 2020 fått spara varje år.
Vi har alltså haft en pandemi där sjukvården pressats hårt och varje år har man sagt att ni borde kunna klara ert uppdrag genom att köpa lite mindre vård per medborgare nästa år. Den första budgeten som var sådan var den som lades hösten 2019 inför 2020. Covid var då fortfarande mest en notis från Wuhan. Och man hade höjt regionskatten och sjukhusens anslag ordentligt för 2019 så kanske tänkte man att man borde kunna komma undan med att inte räkna upp för LPIK och demografi inför 2020.
En liten utvikning om begreppen:
LPIK är Sveriges kommuner och regioners beräkning för hur mycket inflation det kommer vara i vårdsektorn, det står för landstingsprisindex och budgeten måste höjas med denna procentsats för att samma antal medarbetare ska finnas kvar. Vill man läsa mer om LPIK finns det här: skr.se/skr/ekonomijur…
Demografiuppräkning är att vi blir fler och äldre för vart år och om vi inte räknar upp för det får vi mindre vård per medborgare.
Det är alltså grundläggande att budget måste täcka LPIK och demografi.
Man gjorde det absolut 2019, men sedan dess har man skurit ner varje år på SUS. Inför 2020 struntade styret helt i att räkna upp för demografi som egentligen borde vara 1,4 procent, som föregående år. Istället blev det 0 i budgeten, se sida 55:
Uppräkningen för LPIK och demografi borde tillsammans ha varit 3,9 procent i en budget på 10,2 miljarder. Vad SUS fick motsvarar 1,4 procent istället.
I pengar hade SUS behövt 398,2 miljoner, men fick 143,1 miljoner när tekniska justeringar räknas bort.
Utvikning igen!
Tekniska justeringar är att verksamhet som flyttas till eller från ett sjukhus kommer med pengar motsvarande den verksamheten vilket innebär att även om totala regionbidraget för SUS ökade med 262,8 miljoner 2020 var den faktiska ökningen av regionbidraget lägre. För 2022 är det tvärtom. Då flyttades verksamhet från SUS och regionbidraget höjdes mer än vad det ser ut som innan den tekniska justeringen räknats bort.
Just för 2020 fick SUS 104,4 mnkr i uppräkning för LPIK och demografi och 38,7 miljoner extra för diabeteshjälpmedel. Se tabell 4b på sida 56: skane.se/siteassets/org…
Så ökningen för SUS det 2020 som sedan blev det stora pandemiåret var alltså 1,4 procent när det hade behövts 3,9 procent för att ge samma vård som 2019. Eller i pengar: SUS hade behövt 255 miljoner mer 2020 för att ha samma kapacitet att ge vård till skåningarna som året innan.
Beräkning bara för att det ska vara lätt att kolla upp:
SUS regionbidrag 2019 = 10209,2 miljoner
Ökning av budget rensat för tekniska justeringar = 143,1 mnkr
143,1 / 10209,2 = 1,4 procent
Önskvärt hade varit 398 miljoner, vilket hade inneburit en ökning på 3,9 procent. Jag förstår inte varför de här lite längre perspektiven inte vägs in när analyser och reportage skrivs om vården. För underskott ackumuleras över åren.
Det fortsätter 2021 och 2022
Jag tänkte fortsätta här med siffror för 2021 och 2022; år då pandemi och köer inte kan kallas överraskningar.
Med regionbidrag på 10472 miljoner tog sig SUS igenom pandemiåret 2020 och under hösten var det dags för politikerna sätta de ekonomiska ramarna för 2021. LPIK var då 2,4 procent och demografiuppräkning 1,3 procent. Inför 2021 skulle vi alltså behöva 3,7 procent högre budget för att motsvara 2020.
En ökning av fjolårets regionbidrag inför 2021 borde ge SUS 387,5 miljoner mer men tittar man i budgeten ser man i tabell 4b (sida 64) att SUS fick 335,2 miljoner istället.
Så mitt under pandemin tyckte man att SUS gott kunde spara in motsvarande 52,3 miljoner. Det är kanske inte en stor nedskärning med 52,3 miljoner i en budget på 10,8 miljarder, men ändå. Vårdköerna skenade, pandemin var i full gång. Varför tyckte man inom Region Skånes styre att det 2021 var läge att skära ner på SUS ens lite? Jag har inte sett riktigt sådana frågor ställas av Sydsvenskan eller andra stora medier, men jag kanske har missat något.
Vad jag hittar är att oppositionen har ställt en fråga till regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson om sparkrav hösten 2020.
Men trots det fanns det alltså sparkrav på Skånes största sjukhus, som inte fick pengar nog att köpa ens den vård de hade året innan. Det kanske fanns mer pengar totalt till vården inom sjukvården i Skåne de här åren, men man budgeterade dem inte till SUS och det är där vi nu har enorma problem med operationsköer. Jag förstår inte varför det inte ställs fler frågor om hur man tänkte där.
För det fortsätter även 2022. Då höjdes Skånes universitetssjukhus budget igen inte med tillräckligt för att motsvara LPIK och demografi. Från föregående år hade SUS 10,8 miljarder i regionbidrag. LPIK inför 2022 beräknades vara 2,2 procent och demografiuppgången endast 0,7 procent.
Att demografiuppräkningen halverats från 1,3 – 1,4 procent till 0,7 procent har förstås med pandemin att göra. Väldigt många dog. Men inte ens inför 2022 tyckte L, M, Kd och C att SUS behövde kunna ge motsvarande vård som gavs året innan på SUS.
Rensat från tekniska justeringar utökades regionbidraget till SUS 2022 med 257,2 miljoner när det enligt beräkningarna hade behövts 313,5 för att täcka inflation och demografi. Än en gång är det ”bara” 56,3 miljoner som saknas i en budget på nästan 11 miljarder.
Budgeten finns här: skane.se/siteassets/org… Tabellerna som är intressanta är 4a och 4b.
(Observera en stor teknisk justering som inte ska ses som en nedskärning utan som flyttad verksamhet. Regionbidraget höjdes med 257,2 miljoner när man rensat för tekniska justeringar och när föregående års regionbidrag var på 10,8 miljarder motsvarar det en ökning med 2,4 procent. Det hade behövts 2,9 procent för att ge samma vård per medborgare som förra året.)
Så under pågående pandemi har man tre år i rad skurit ned på SUS
Det är i det här ljuset jag läser Sydsvenskans artikel. Vi står med 12000+ i operationsköer. Högsta ansvarige sjukvårdspolitiker medger att det är livsfarligt för många. Och då har man skurit ner på det största sjukhuset tre år i rad.
Artikeln ger också sken av att det faktiskt har funnits pengar: ”Pengar har inte varit det stora problemet. Staten har givit generösa bidrag för att korta vårdköer. Flaskhalsen är kapaciteten, främst brist på operations- och narkossjuksköterskor.”
Så pengar har funnits hos styret i Region Skåne, men 2020-2022 har man skurit ner på det största opererande sjukhuset och så säger man att pengar inte är ett problem eller inte löser problemet. För att det nominellt är mer pengar i sjukvårdens budget än tidigare år.
SUS har haft jättestora problem med att behålla personal och det är förstås en av de främsta anledningarna till att det är både ont om vårdplatser och operationskapacitet. Politikerna är inte ansvariga för att rekrytera och löneförhandla direkt med sjuksköterskor. De är däremot ansvariga för att sätta de ekonomiska ramar inom vilka sjukvårdens olika chefer har att arbeta.
Det finns gott om förslag på hur man rekryterar och behåller sjuksköterskor. Rebecca Selberg och Paula Mulinari skrev i mars om det i Dagens Arena:
De har gjort omfattande intervju- och enkätstudier om varför sjuksköterskor slutar och kommer fram till mycket av vad Vårdförbundet har pratat om i många år redan.
Fyra förslag som kan lösa sjuksköterskebristen | Dagens Arena https://www.dagensarena.se/opinion/fyra-forslag-som-kan-losa-sjukskoterskebristen/
Och vad som behövs är höjda löner, bättre schema, fler kollegor och mer inflytande över verksamheten för de som faktiskt arbetar i den. Vem tror att detta inte kostar pengar?
Men istället har SUS alltså nu tre år i rad förväntats klara sig med mindre. Hur ska vi få en långsiktigt stabil och fungerande sjukvård om det här är förutsättningarna vården ska drivas med? Enskilda kösatsningar och upphandlingar av operationer är ju bara små plåster på stora gapande sår när omsättningen på sjuksköterskor lär vara runt 9 procent per år.