Dagens Nyheter intervjuade igår (14/3) skolminister Lotta Edholm med anledning av att samtliga regeringspartier är överens om att utreda en begränsning av lärares undervisningstid, det vill säga ett återinförande av den sk USK:en (undervisningsskyldighet).
Det här är något som välkomnats av många lärare och även av oss i tankesmedjan Balans. Samtidigt vill vi redan i det här tidiga skedet varna för att det finns två olika skäl till att införa en reglering av lärares undervisningstid – som är olika bra – och att regeringen ännu inte förklarat vilket skäl de har till att föreslå utredningen.
1. USK:ens roll i tidigare läraravtal – innan kommunaliseringen
Innan skolan kommunaliserades fanns det mängder av statliga regleringar av minimikrav vad gäller lärares förutsättningar ett bedriva undervisning. Två sådana minimikrav var en reglering av maximal undervisningstid för lärare och delningstal som innebar att klasser inte fick vara hur stora som helst. Det fanns även regleringar för tillgång till tillgång till elevhälsa, laborationssalar osv.
De här regleringarna kunde efterlevas eftersom staten årligen betalade så mycket mer för skolan som rektorerna behövde för att driva verksamheten inom regelverkets ramar. Om lärarlönerna ökade så ökade rektorernas budget med lika mycket. Om elevantalet ökade så att det behövdes fler klasser så ökade rektorernas budget så att de kunde betala lön till att anställa fler lärare.
Skälet till att det då fanns en reglering av lärares undervisning var att skolans uppdrag var att undervisa elever med så bra kvalitet som möjligt och att staten var beredd att betala för en konstant ambitionsnivån, utan krav på årlig effektivisering. Det här är bra skäl till att vilja ha en reglerad undervisningstid.
2. USK:ens roll inom New Public Managementstyrningen
Efter att skolan kommunaliserades övergav politiker den här styrmodellen och började att styra genom mål, istället för genom regleringar. Numera är ett av målen att skolan hela tiden ska effektiviseras, det vill säga att lärare ska undervisa billigare men till samma – eller gärna högre – kvalitet. Det här är en del av den styrningsfilosofi som kallas New Public Management (NPM).
Att införa en reglering av lärares undervisningstid, samtidigt som man har kvar det övergripande målet att skolan ska effektiviseras, riskerar att slå helt fel. Vi kan bland annat se följande uppenbara risker med att införa en USK inom New Public Managementstyrningen:
– Om rektorer fortfarande måste minska kostaden för sina skolor, för att klara kommunpolitikers krav på effektivisering, så behöver kostnaden för allt annat än lärares löner minska. Det kan handla om till exempel speciallärare, elevassistenter eller läromedel. Risken är uppenbar att lärare då kommer att få ta över andra yrkesgruppers arbetsuppgifter.
– Av samma skäl kan klasstorlekarna komma att öka, vilket också ökar lärares arbetsbelastning.
– Den maximala undervisningstiden kan sättas på en högre nivå än dagens genomsnittliga (men oreglerade) undervisningstid, så att huvudmännen kan fortsätta att minska kostnaden för skolan genom att långsamt öka undervisningstiden.
– Den reglerade undervisningstiden sätts inledningsvis på en rimlig nivå, men höjs sedan successivt för att huvudmännen ska kunna nå målet att effektivisera skolan.
– Huvudmännen genomför besparingar genom att hålla tillbaka lärarlönerna istället för att öka undervisningstiden.
En reglering av lärares undervisningstid inom dagens NPM-styrning innebär att man vill skydda den kostnadspost i budget som är direkt relaterad till varje lärares undervisningstid. Det här är inte i närheten av ett lika bra skäl till att införa reglerad undervisningstid för lärare som att man vill att elever ska undervisas med så bra kvalitet som möjligt och att man är beredd att betala för en konstant ambitionsnivå, utan krav på årlig effektivisering.
Tre viktiga frågor
Skolminister Lotta Edholm och Liberalernas partiledare Johan Pehrson utvecklade sina tankar kring återreglering av lärares undervisningstid en debattartikel publicerad i GP fredagen 15/3. De skriver här att reformen kommer att kosta pengar, men inte hur mycket.
Det är såklart fullt förståeligt att Liberalerna (det är bara Liberalerna som undertecknat artikeln) på ett så här tidigt stadie inte kan veta priset för en återreglering, man har ju till exempel inte bestämt vilken nivå USK:en ska ligga på. Men det är inte den exakta summan som intresserar oss utan hur man principiellt ser på regleringens roll i hela skolans styrning. Det är nämligen det som kommer att avgöra hur bra resultatet blir.
Landets journalister har nu tre huvudsakliga frågor att kräva svar på:
1. Vilket skäl har regeringen till att de vill reglera lärares undervisningstid (vill de ta bort det inbyggda kravet på årlig effektivisering eller vill de ha det kvar)?
2. Vill andra partier också reglera lärares undervisningstid?
3. Vilka skäl har i så fall de?
Vi ser fram emot att få läsa politikernas svar.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Söndagen den 31 mars går kollektivavtalet mellan Sveriges Kommuner och Regioner och fackförbundet Sveriges Lärare ut. Det här inlägget är en del av tankesmedjan Balans fokus på att förklara kollektivavtalets betydelse för lärares arbetsvillkor. Vi har tidigare skrivit om vad vi vet om sambandet mellan balans mellan krav och resurser och lärares arbetsbelastning och psykiska ohälsa, om politikers användande av effektiviseringskrav när de gör budgetar och om den individuella lönesättningen.
Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.