DN har gjort ett väldigt fint reportage om Socialminister Annika Strandhäll. Det handlar om hennes fackliga bakgrund, feminism, om att vara kvinna i den politiska hetluften, om satsningar på välfärden och om att ta tuffa beslut. Annika verkar vara en sympatisk person med ett starkt driv att göra livet lättare för folk och i synnerhet för de som har det tufft. I artikeln ger även några socialdemokratiska toppolitiker omdömen om hennes arbete och avslutningsvis släpps några synpunkter från oppositionen in.
Om jag inte haft en del kunskap om hur Socialdemokraternas politik påverkat de människor hon pratar om i artikeln hade jag stannat där. Jag hade nöjt mig med att socialministern känns reko och att det tycks vara så att politiken fungerar. Tyvärr har jag svårt att välja glädje när det gäller frågan om Försäkringskassan och om sjuka människor som kastas ut ur socialförsäkringssystemet pga regeringens styrning. Jag mår dåligt när jag läser. Jag vet ju att tusentals oskyldiga människor fått sin ekonomiska trygghet raserad tack vare den här politiken.
I veckan skrev jag en krönika i Lärarnas Tidning om regeringens styrning av Försäkringskassan och om vilket ansvar som ligger på fackförbunden att agera i frågan. Dagen efter tog lokaltidningen kontakt med mig och intervjuade mig om arbetsmiljön för lärare och om Försäkringskassans nya hårdare tag. Jag och Åsa har tidigare skrivit om regeringens hårda tag mot sjuka på bloggen och i debattartiklar i pressen. Slutsats: Det här ämnet är viktigt för mig. Jag har tidigare själv drabbats av den hårdare tolkningen av reglerna för sjukpenning och jag träffar i mina fackliga uppdrag på allt fler förtroendevalda som berättar om att de ser en stor ökning av medlemmar som fått avslag på ansökan om sjukpenning.
Låt oss återvända till artikeln. Jag ska försöka ge en lite djupare faktabeskrivning kring några klipp ur den. Att journalisten inte gjort så är förståeligt, artikel är inte ett granskande reportage. Men det här blogginlägget är ett sådant. Vad står i artikeln och vad säger statistiken om sjuktalen? Vi tar en titt.
Först ut är Anders Sundström som själv gjorde en kort vända som socialminister på slutet av nittiotalet. Han konstaterar att uppdraget är svårt. Jag håller med Anders. Det är inget enkelt jobb att vara ansvarig för socialförsäkringsfrågorna. Det handlar om väldigt mycket pengar i statliga utgifter men också om väldigt utsatta människor och deras rätt att ta del av den försäkring de varit med och bidragit till. Anders tycker att Annika varit skicklig i hanterandet av de här svårare frågorna.
Jag frågar mig. Vad är egentligen att vara skicklig som socialminister? Är det att se till att alla som behöver hjälp från försäkringen får hjälp, eller är det att minska utbetalningarna? Förlängningen av det resonemanget; ska man se socialförsäkringen som en trygghet för medborgarna eller är det rimligare att jämföra försäkringen med försäkringar i vilket annat försäkringsbolag som helst? Som ska gå med så mycket vinst som möjligt?
Ju bättre arbetsmiljö, ju färre sjuka. Ju färre sjuka, ju lägre kostnader för sjukförsäkringen. Det sambandet torde vara obestridligt. En annan Anders, Anders Ygeman, pratar i artikeln om reformer. Satsningar på välfärden. Satsningar som enligt Anders kommer Annika Strandhäll till del genom bättre arbetsmiljö och därmed lägre kostnader för sjukskrivningar.
De satsningar som Anders syftar på är ”välfärdsmiljarderna” och ”välfärdslöftet” (kolla in när Åsa resonerar om detta). Men har de pengarna verkligen inneburit en satsning? Nja. Vi har i granskning efter granskning här på bloggen visat att kommunerna fortsatt att skära ner, trots att mer pengar tillförts från staten. I praktiken har det inte satsats på välfärden. Det har sparats. Arbetsbelastningen i vård, skola och omsorg har ökat, inte minskat. Titta gärna igenom våra tidigare inlägg om du är nytillkommen läsare.
Åter till sjukskrivningskostnaderna. Hur har de utvecklats under Annikas tid som ansvarig minister? Jo konstaterar reportern korrekt, de har bromsats. Bromsade kostnader är väl bra. Det kan betyda att ökningen av nya sjukfall inte är så stor som den varit utan Annikas arbete. Och så kommer detta med rekordsatsningar igen. Det där som inte stämmer. Och det där som inte kommer att stämma i framtiden heller eftersom kommuner och landsting snarare står inför enorma kostnadsökningar de kommande åren. Något vi också berättat om i tidigare inlägg.
Anna Johansson, socialdemokratiskt toppnamn från Göteborg, fortsätter med att berätta om framgångsrika kvinnor i regeringen. Här närmar vi oss sanningen om kostnaderna för socialförsäkringarna. Regeringen har vänt utvecklingen eftersom de ”har tagit extremt tuffa beslut på försäkringskasseesidan”. Vi läser den meningen en gång till. Extremt tuffa beslut på försäkringskassesidan.
Vad är det som varit tufft och för vem har det varit tufft? Vi vet tyvärr svaren på de två frågorna. Det tuffa har varit att ge Försäkringskassan i uppdrag att minska antalet sjukdagar till 9 dagar/person och år. Det tuffa har varit att inte ge vika när pressen fyllts med vittnesskildringar från sjuka som har fått avslag på sin ansökan om sjukpenning. Det tuffa har varit att inte svara på frågor om hur individer har drabbats. Det tuffa har varit att styra bort diskussionen från det faktum att nedskärningarna i välfärden fortsatt och att den avsiktsförklaring som kommuner och landsting lovat ministern ska lösa problemen inte fungerar (läs tex om hur Göteborg stad inte hanterar ökad arbetsbelastning). Att folk inte bivit friskare utan att de bara plötsligt blivit utan ersättning och därmed inte längre finns med som sjuka i statistiken över sjuktal. Det är de sjuka som det varit tufft för.
Ett annat ord man skulle kunna använda för att beskriva den här politiken och den här strategin är cynisk. ”Annika Strandhäll som har tagit extremt cyniska beslut på försäkringskassesidan och vänt utvecklingen med sjukskrivningskostnaderna”. Riktigt obekvämt blir det när reportern redogör för vad Annika säger till skolklassen hon träffade om regeringens arbete med att rätta till orättvisor mellan killar och tjejer.
Vi vet vilka det är som blir sjuka av utmattning. Det är bland annat lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare, hemtjänstpersonal och barnskötare. Medarbetare i kvinnodominerade yrken. Regeringen brinner så för frågan om orättvisa mellan könen att de ser till att kvinnor som brunnit upp i välfärden inte får sin rätt till sjukpenning när de jobbat slut på sina krafter.
Vi avslutar med Annikas egna ord. Alla människor begår misstag. Alla människor kan trampa jäkligt snett.
Vi på tankesmedjan Balans håller med. Du har trampat snett här Annika. Socialdemokraterna har trampat snett. Den cyniska politiken och synen på socialförsäkringen som något som ska ge vinst. Synen på människor som blivit sjuka som kostnader. Den är knappast överensstämmande med vad vi förmodar är den socialdemokratiska grundidén om ett solidariskt samhälle. Om knappt ett år är det val. Annika Strandhäll och socialdemokratin har knappt med tid på sig att bevisa för välfärdsväljarna att det är där de ska lägga sina röster.
Ps. Om du läst en massa inlägg på dn.se tidigare den här månaden kan den här artikeln ligga bakom betalvägg.
Vi har tjatat om sjukförsäkringen förut. Läs- och tittartips:
Prat eller resultat? En genomgång av styrning för friskare arbetsplatser