Det här är det andra inlägget i tankesmedjan Balans granskning av välfärdslobbyismen. Läs gärna det första inlägget om hur lobbyism används i skolkoncernernas kamp mot sänkt skolpeng för friskolor.
Hur stor makt skolkoncernernas lobbyister egentligen har över politiska beslut är höljt i dunkel. Det finns inget krav på lobbyregister i Sverige och det går således inte att veta något om vilka företag det är som anlitar lobbyister för att påverka politiker, hur mycket pengar som läggs på att påverka just skolpolitiken eller i vilken utsträckning den lobbyismen varit framgångsrik och faktiskt påverkat besluten. Det enda vi vet är att påverkansindustrin växer sig allt större och att det finns tydliga kopplingar mellan lobbyister och friskolekoncerner.
Att det inte går att veta exakt vilken påverkan skollobbyister har på politikens olika områden kan dock inte vara skäl för att inte försöka belysa lobbyismens omfattning och vilka det är som blivit lobbyister. I det här inlägget ska jag försöka beskriva den svenska skollobbyismen, väl medveten om att det inte går att dra några exakta slutsatser om vilken makt lobbyföretagen har.
För det går helt enkelt inte att veta.
Allmänt om lobbyism
Väldigt förenklat brukar lobbyism kopplas samman med begreppet “public affairs” som handlar om relationen mellan en organisation/ett företag och politiska beslutsfattare på olika nivåer. Det närliggande “Public relations” beskriver istället relationen mellan en organisation/ett företag och allmänheten. Lika förenklat är Zlatan Ibrahimovic sannolikt en mer användbar profil för att förbättra relationen mellan allmänheten och ett klädföretag (public relations) medan en politiker som just lämnat riksdagen är en mer användbar profil för att påverka lagstiftningen i ett för ett skolbolag gynnsam inriktning (public affairs). Det här är inte detsamma som att före detta politiker inte kan vara bra på public relations, men då kanske främst för att ändra allmänhetens uppfattning i ideologiska frågor, inte dess konsumtionsbeteende. Även public relations kan således vara lobbyism.
I en bredare betydelse är det jag gör som talesperson för tankesmedjan Balans förstås också lobbyism. Jag försöker att påverka dig som läsare att i större utsträckning ta hänsyn till balans mellan krav och resurser för välfärdens medarbetare och min lön betalas främst av Balans månadsgivare, varav många jobbar i välfärden. Precis som alla andra som nämns med namn i det här inlägget har jag också erfarenhet av politiskt engagemang. Mellan 2006 och 2012 satt jag i skolnämnd och byggnämnd i lilla Ale kommun för Miljöpartiet. Jag lärde mig mycket men blev aldrig någon betydelsefull politiker, men det måste såklart ändå nämnas.
Enligt Anna Tyllström – som forskar om lobbyism vid institutet för framtidsstudier – är lobbyism problematiskt när det finns ett starkt opinionsläge inom ett parti men partiets företrädare ändå fattar beslut i en annan riktning. Då finns en risk att väljarna inte får den politik som de vill ha. Tyllström tar frågan om vinster i välfärden som konkret exempel på sådan politik. Det finns enligt Tyllström skäl att tro att otillbörlig påverkan är orsaken till att politiker inte reglerar möjligheten till vinst i välfärden, trots att det finns ett starkt opinionsstöd för sådan reglering (läs mer om hur starkt opinionsstödet är i den här artikeln).
Syftet med den här serien granskningar är inte att svartmåla någon som ägnar sig åt lobbyism. Jag svartmålar ju som ovan nämnts i så fall även mig själv. Men välfärdsbolagens lobbyism betalas av skattepengar. Vad skattepengar används till måste alltid kunna vara föremål för granskning och ifrågasättande och de källor jag använder mig av för att beskriva lobbyismen kommer till stor del från lobbyföretagens egna hemsidor och från medarbetarnas debattartiklar.
Lobbyister med engagemang i frågan om marknadsskolan
Under valrörelsen syntes representanter från Valfrihetskommissionen återkommande i tidningar och i annan media. Syftet med Valfrihetskommissionen är att förstärka och utveckla valfriheten i den svenska välfärden och i valrörelsen uttalade sig Valfrihetskommissionens medlemmar främst i frågan om marknadsskolan och om aktiebolagsdrivna skolors rätt att verka på skolmarknaden och ta ut vinst. Ett exempel är en debattartikel i DN, ett annat exempel en debattartikel i Dagens industri.
En majoritet av Valfrihetskommissionen består av före detta politiker som numer jobbar med lobbyism. Ordförande Gunnar Hökmark (tidigare partikoppling M) är konsult på lobbyfirman Kreab, Stefan Stern (S) är kommunikationsansvarig på Nordstjernan och Mikaela Valtersson (MP) är chef för externa relationer på Kunskapsskolan. Valfrihetskommissionens koppling till skolkoncernen Kunskapsskolan är tydlig eftersom Kreab och Kunskapsskolan har samma ägare, Peje Emilsson (M).
Lobbyfirman Nordic Public Affairs är ett annat bolag med medarbetare som har koppling till debatten om marknadsskolan. Markus Uvell (M) skrev en krönika i GP med titeln “Kritiken mot friskolorna drivs av avundsjuka” och Göran Thorstensson (M) sitter i skolkoncernen Watmas styrelse med tydligt uppdrag att opinionsbilda mot lägre skolpeng för friskolor. Markus Uvell sitter även i styrelsen för Uvell Kommunikation som fått ekonomiska bidrag av Hans and Barbara Bergstrom foundation.
Sten Tolgfors (M) var fram till nyligen lobbyist på Rud Pedersen. Under sin tid på firman skrev han bland annat debattartikel om hot mot friskolor på landsbygden. Lotta Edholm (L) – före detta skolborgarråd i Stockholm – gick till lobbyfirman Tenelius Holm mycket kort efter att hon slutat som politiker. Precis som Göran Thorstenson sitter Edholm även i en friskolekoncerns styrelse. När hon slutade som politiker värvades hon till börsnoterade Tellusgruppen, vars huvudägare är före detta partikamraten Bijan Fahimi.
Alice Teodorescu Måwe (M) är chef för samhällskontakter på Sveriges största friskolekoncern AcadeMedia. Måwe syntes frekvent i medier i valrörelsen. Anders Morin (L) – ansvarig för välfärdsfrågor på Svenskt Näringsliv – var iaf fram till valet politiker i Sollentuna. Här skriver Anders en debattartikel i Aftonbladet om att kritiken mot friskolor är osaklig.
Friskolornas Riksförbunds VD Ulla Hamilton (M) sitter i Stockholms stads kommunfullmäktige. Ylva Skoogberg – kommunikatör på Friskolornas Riksförbund – är också förtroendevald politiker i Stockholm. Joakim Ollén (M) sitter i Friskolornas Riksförbunds styrelse som representant för samhällsfastighetsbolaget Kunskapsporten. Ollén jobbar som lobbyist på Ehrenberg och Soerensen. Som jag berättade i det första inlägget i den här serien lade Friskolornas Riksförbund stort fokus på lobbyism under våren för att motarbeta förslaget om sänkt skolpeng för friskolor. De lyckades.
Den förra mandatperioden sålde Stockholms stad ut mängder av förskole- och skolfastigheter till privata samhällsfastighetsbolag. Samhällsfastighetsrådgivaren och lobbyfirman Svefa anlitades för att ta fram förslag på förskolor och skolor att sälja ut och för att genomföra affärerna. I Svefas styrelse sitter tidigare fastighetsborgarrådet i Stockholm stad, Kristina Alvendal (M).
Ett annat bolag som verkar som rådgivare för kommuner som vill sälja ut förskolor och skolor – och som även lobbar för samhällsfastighetsbranschen – är Newsec. När Sverker Eriksson (M) värvades som VD för Newsec skrev Fastighetstidningen: “Efter en lång karriär som hög politisk tjänsteman har Sverker Eriksson nu tagit steget över till fastighetsbranschen. – Den största nyttan jag har av min bakgrund är människokännedomen inom politiken. Jag vet hur politikerna tänker, säger Newsec Communications nytillträdde vd”. Sverker Eriksson är numer chef för public affairs (dvs chef för lobbyverksamheten) på Newsec.
Listan på före detta – och nuvarande – politiker i opinionsbildande roller hos skolkoncerner, samhällsfastighetsbolag, lobbyföretag och intresseorganisationer kan nog göras längre än så här. Ovanstående redogörelse torde dock räcka för att man ska kunna konstatera att fenomenet är omfattande. Det här vet forskaren Anna Tyllström om och det är sannolikt därför hon kan uttala sig så säkert om lobbyismens påverkan på den förda rikspolitiken vad gäller vinstdrivande bolags rätt att verka på en skolmarknad finansierad av skattepengar.
Men hur stor del av allmänheten känner till det här? Enligt min uppfattning är kunskapen om välfärdslobbyismen relativt låg. Nästa gång vi ses ska jag försöka att förklara varför det är så.
/ Marcus Larsson
Granskingens tidigare delar
https://tankesmedjanbalans.se/skolans-resursfordelningssystem-och-vinstskolelobbyn/